När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag ryckte på axlarna och såg på henne.
- Vad är det han vill ha då?sa jag undrande och såg sedan på henne.
- Cara, kan du inte prata med Voldemort eller Snape, de kansk kan hitta på nått smart, eller jag vet inte, sa jag tungt.
- Jag är hemskt ledsen för din skull önskar att det fanns något jag kunde göra, sa jag till henne.

Jag såg på henne
"han vill ha min fars jobb, vilket betyder antingen döda honom eller låta Fai dö" sa jag sorgset och skakade sen på huvudet "igen av dem känner till Fai och jag pratar knappt med Voldemort och ja Sev har fullt upp med allt annat" sa jag sorgset och såg ut genom fönstret
"nu förstår du kanske varför jag inte gillar Draco längre" sa jag lågt

- Är han helt knäpp?, tror han att han skulle kunna klara av det?, sa jag förvånat och nickade sedan.
- Det var tråkigt att du inte umgås med dem längre, det borde du.
Jag hade förväntat mig ett litet trevligt besök hos dem, sa jag lätt och nickade sedan.
- Ja, det förstår jag verkligen, men kan fortfarande inte fatta att Draco gör det, sa jag och suckade.
- Det är ju ändå hanns son menar jag, sa jag undrande.

"han har redan en massa makt och han vill ha mer men han kommer ute klara av det, men han förväntar sig väll att jag ska hjälpa honom" sa jag sammanbitet och suckade sedan "jag borde besöka dem, det borde jag" sa jag och suckade lite och skrattade sedan roat
"Draco ville inte ha honom från början så han har väll inget problem att låsa in honom nån stans" sa jag sorgset

- Vet du va?, vi gör så här.
Jag fortsätter att vara med Draco, kanske jag kommer på vart han är inlåst.
Men nu ska vi åka och besöka din far och Sev, sa jag bestämt till henne.

Jag såg på Laura och suckade
"tror inte du kommer få det, men det är värt et försök" sa jag och suckade sen "som du vill" sa jag och Jezebel kom in till oss
"mår du bättre?" frågade han och jag nickade lite
"vi ska åka till min far" sa jag och tog tag i dem och transfererade oss till min fars hus

- Klart det är värt ett försök, sa jag leende.
- Vem vet, han kanske vill att jag ska härska med honom, sa jag flinande och skrattade roat.
Jezebel kom in och vi transfererade oss utanför Voldemorts hus.

"knappast, han vill inte dela makten med någon, vi skilde oss på grund av det med" sa jag och suckade och såg sen på min fars hus och gick igenom grinden och dödsätarna kom fram till oss och tänkte stoppa oss innan de såhär vilka vi var
"härskarinna" sa de förvånat och bugade djupt och jag fnös och gick förbi dem och in i huset som jag växt upp i. Jag gick upp till kontore och knackade på ochgick in

Dödsätarna verkade väldigt förvånad när de såg Cara, undra hur längesedan de hade träffat varandra.
Jag gillade inte tanken på att de hade vart skilda sålänge, de var ju ändå far och dotter.
Vi gick in i kontoret och Voldemort såg irreterat upp men såg sedan förvånat på Cara.
- Cara?, sa han förvånat och gick fram till henne.

jag såg på min far
"Ja det är jag" sa jag tyst och var inte riktigt säker på vad jag skulle göra. sist vi hade sätts hade jag lämnat huset i ett bråk för fem år sedan och jag hade aldrig sätt mig om. jag hade mött min far nån gång när jag varit tvungen men inte mer än så.
"Jag är glad att se dig" sa han och jag mötte hans blick och visste att han talade sanning men jag visste inte vad jag skulle svara honom. jag såg på honom innan jag slängde mig i hans famn och tårarna rann
"Det är okej" sa han lugnt och strök mig över håret "det är okej" sa han lugnt, men jag visste inte vad jag skulle säga eller varför jag ens kramat honom, det kanske var hela grejen med Draco. jag backade några steg från min far utan att säga något och han såg på Jezebel
"mr Disraeli" sa han kallt
"Tom" svarade Jezebel lika kallt och jag såg hatet i deras blickar. min far hade aldrig gillat Jezebel och det var därför vi hade bråkat. han kunde inte förstå varför jag lämnat Draco för honom. min far sa inget utan såg på den tredje personen i rummet
"Laura" sa han både förvånat och tveksamt