Privat Roll

"FFrån Edward?" frågade hon oförstående. "Nej men du är inte oduglig, tro inte det, sötnos." säger Stella mjukt och håller om henne.

Jag öppnar ögonen och ser in i hennes ögon som hade blivit mera grädd röda nu en gylene röda. " han är i mitt huvud hel tiden och säger saker!" säger jag och ser på henne innan jag blunndar igen. " jag hör allas tankar här på två mils avstånd, då hör jag djurens oxå! Det är välldigt jobbigt! Din tankar oxå! Inte nog med att Meét kollade på nig och E-Edward när vi höll på!" pep jag. "Jag är ungt mera en en oduglig ful och konstigt gatubarn som nu gått och blivit galen!" viskade jag och satte händerna för ögonen.

"Men du, du får väll lära dig att stänga ute tankarna. Det går, man måste lära sig att kontrolera sin kraft. Hur skulle det se ut om jag gick runt och torterade folk? Det vill jag inte, därför håller jag på att lära mig att kontrolera det hela." svarar Stella sakligt och lägger om armarna om henne "Nej, du det är du inte, du är bara en underbar människa." svarar hon mjukt.

Jag tar bort hännderna och ser på Stella. " ja jag ska försöka!" sa jag svante och fick fram ett tunt leende eftersom hon sa att det skulle se kul ut om hon gick runt och torterade folk hela tiden. "tack Stella du är verkligen bäst!!!" viskade jag och omfamnade henne helt och hållet. Jag kännde tårar komma, men det var inte ledsna tårar ytan glädje tårar eftersom jag hade Stella som bästa kommpis.

"Du med Alice, du med." sa Stella och kramade om Alice och drog sen henne upp på fötter. "Nej, vad säger du? Ska vi ha i oss lite djurblod innan vi går tillbaka till de andra sötnosarna?" ler Stella glatt mot henne.

Jag nickar och torkar bort tårarna. Jag ser en ekorre, jag springer fram till den och dricker snabbt ur allt blod. " nu mår jag bättre!" sa jag och såg på Stella. Jag orkar helt enkelt inte läsa hennes tankar just nu.

"Bra, jag visste väll att det var det som fattades." log Stella och de går tillbaka till huset.

Jag nickar och går med till huset. Jag ser att Meét står i i fönstret på andra våningen och metar förtvivlat efter mig. Jag bryr mig inte. Jag ser inte resten av familjen Cullens heller.

"Vart har ni vart? Ni kunde ju avslöja oss." morrar Edward fram när de kommer in i hallen. "Tror du verkligen att vi är så korkade?" svarar Stella en aningen irreterat.

Jag ser på Edward. " vi skulle alldrig göra det!" sa jag oxå. Jag såg med avsmak på honom. Jag tittar på Stella, " kan inte killarna sova i samma rum och vi i samma i stället?" frågar jag och drar mig med Stella upp till våra rum.