19 år senare [Privat roll]

Han började trumma på räcket, som hon sade, och tittade på resten av matchen utan att egentligen vara närvarande, eftersom han improviserade ihop en låt i sitt huvud och spelade upp den. För varje trumslag med fingrarna hörde han äkta trummor i sitt huvud.

Cara lutade sig framåt och beräknade höjde ner, det var inte så högt egentligen, två meter kanske högst tre så om hon landade rätt så borde hon klarar det. annars hade hon förtrollningen över sig som gjorde att hon klarade att landa mjukt från lägre höjder. Hon ställde sig på räcket och gjorde sedan en kullebytta i luften och landade sen på marken och log, hon kunde fortfarande. Hon började gå upp för trapporna till läktaren igen

Medan Cara hade hoppat hade James blundat för att koncentrera sig på sin inre musik, och när han öppnade ögonen för att fråga Cara något var hon borta. Han såg att hon landat nere på Quidditchplanen och små-log för sig själv, för att sedan flyga ner på Åskviggen.

Cara tittade upp på James och log lite
"du och dina kvastar" skrattade hon och log när det började regna igen och snurrade runt några varv innan hon började gå mot slottet men hon gick inte för fort, hon uppskattade regnet
"James skall du med eller stanna?" vände hon sig om ochfrågade

Han började gå med henne som ett tyst svar, med kvasten i ena handen och kvickarna i fickan. Han flinade for sig själv, fylld av självbelåtenhet.

Cara såg på James
"betyder det verkligen så mycket för dig att vinna?" frågade hon när han log stort. De gick in i slottet och krockade nästan med McGonagall
"men oj vad har du gjort med armen? Är du okej?" frågade hon och såg på Cara
"ingen fara, jag ramlade av kvasten. James fel i och för sig men det är lugnt. Jag läker det på mugglarvis bara. De tar längre tid med det brukar bli bättre" sa hon och mindes när hon brutit benet på en klättring i bergen. Det hade varit jobbigt men hon hade klarat att komma ner och vänta på att det skulle läka.

James ignorerade Minervas ilskna blickar, hon litade fortfarande inte på honom.
"Nej, det betyder inte alls mycket att vinna, jag spelar för att det är kul. Men om chansen kommer tar jag den. Att vinna är en bonus." sade han och skrockade, adrenalinet började gå ner nu.

Cara log lite mot James
"ja säger du det så" sa hon och ryckte på axlarna "ja spela för mig gick ju inte så bra" skrattade Cara och såg på armen
"jag skall no hålla mig borta från quidditch igen innan jag bryter nacken" sa hon och gick mot sitt kontor
"jag tänker dricka te i fall du vill ha" sa hon och såg på James och gick in på sitt kontor

"Tja, om du bryter nacken åker jag in i Azkaban för att det var mitt fel, eller hur? Jo, jag tar gärna lite te." sade han och följde med henne, samtidigt som han skickade iväg kvasten till sitt kontor via en trollformel.

"Nja så långt skall vi inte gå. Egentligen var det inte ditt fel att jag ramlade av bortsätt från att du övertalade mig att spela" sa Cara roat och satte på teat "Ja jag skall bara ta på mig något torrare men du kan väl se dig omkring eller något. rör inget bara man vet aldrig vad de hittar på" skrattade hon och gick in i badrummet och borstade ur håret och satte sedan upp det i en lös knut och drog på sig en kimono och log, nu kände hon sig varmare och tryggare. hon trivdes i vad andra ansåg onormala kläder. Hon gick till baka ut till rummet och började leta fram tekoppar