Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Ja, artig var han ju i alla fall." sa hon trött reste sig upp och släppte in Damon.
"Så du också inte river ner mitt hus." muttrade hon illsket och satte sig åter vid Cara och såg på de båda vampyrerna. De lyssnade på Caras ord men ingen verkade göra en annsats till att gå.
Laura suckade åt dem och flinade lite roat. "Du har två friare Cara, undra vem som gör slut på vem, man kan ju hoppas att båda strycker med." sa hon en aningen roat.

"Jag brukar inte riva hus" sa Damon bara och ryckte på axlarna och Cara såg på dem och sen Laura
"Ja jag har två firare som min far valt. nej jag har redan varit gift med Draco en gång och jag gör inte om misstaget att gifta mig bara så där" sa hon trött och såg sedan på Laura "Nej jag vill inte att någon mer skall dö för min skull" sa hon enkelt och såg sedan på Laura och funderade innan hon tog tag i henne och transfererade henne till ett slott som hon köpt i Japan för några år sedan
"Sorry men jag var tvungen att komma bort från dem en liten stund" sa hon ursäktande

"Bäst för dig." sa Laura bara och såg på Damon innan Cara transfererade iväg dem och hon landade i ett slott.
"Vart är vi?" sa Laura förundrat och såg sig om, det var vackert och hon log lite åt synen.
"Förstår att du vill komma bort från dem. Men jag ska personligen slå ihjäl dem om de förstör mitt hus." sa Laura allvarligt men skrattade sedan eftersom det i praktiken skulle vara omöjligt då de båda var vampyrer och hon bara en dödlig liten sak som råkade stå under Caras beskydd.

"Vi är i Japan i mitt slott som jag köpte efter kriget" sa hon leende. Cara hade alltid älskat Japan och här kände hon sig trygg. hon hoppades att Klaus blod snart var borta så han inte kunde spåra henne. Cara vände sig mot Laura sedan
"I så fall får de bygga upp det" sa hon leende och satte sig i ett fönster och såg ut och bort mot bergen
"Vi kan åka hem snart om du vill, men jag behövde åka nån stans där de inte kom in" sa hon enkelt

"Det är vackert." ler Laura och börjar gå runt och se sig om och ställer sig vid fönstret och ser ut på trädgården. Hon nickar mot Cara som satt sig i ett fönster. "Kanske, men det är fortfarande inte samma sak. Det var pappa som byggde det, och det är inget de kan göra eller få tillbaka." sa hon och ryckte på axlarna.
"Nej då, tror de inte vågar att förstöra det för att inte stöta sig med dig." flinar hon och nickar förstående.

"Ja det var länge sedan jag såg hur det såg ut" sa hon lågt. hon hade köpt det strax innan hon blev blind och minnena hur det såg ut hade bleknat med åren. hon vände sig sedan mot Laura "Jag förstår det och ja säg inte det, de kan säkert testa vad de kan göra innan jag blir arg" sa hon lågt "Men jag förstår inte varför de ens försöker få mig? jag undrar vad pappa lovade dem egentligen" sa hon lågt

"De skulle bara våga förstöra det." morrade Laura lågt fram och ser på Cara. "Är inte det ganska självklart?" sa hon lätt. "Din far vill ha vampyrerna på sin sida i ett mäjligtvis kommande krig. Och de vill väll ha friheten att kunna ta vilka offer de vill, att slippa ministeriaets alla regler och förbud för vampyrer. Din far har säkert lovat dem mugglare och mugglarfödda och att få leva fritt och öppet." sa hon enkelt ryckte på axlarna och såg åter på Cara.
"Och med ditt giftermål, bekräftas den makten och de giftes in i familjen."

"I så fall använder vi en tidvändare och hindrar dem" sa Cara leende och såg sen på Laura och nickade "Men det känns som det är något mer. allt det där kan de ju få utan att gifta sig med mig" sa hon enkelt och ryckte sedan till när en av tjänarna kom fram
"Cara-san ni har besök" sa dem och bugade och hon såg undrande på kvinnan
"vem?" frågade hon undrande
"Fai-san" sa tjänaren och Cara log
"Släpp in honom" sa hon

"Inte ingiftet i familjen, du är ganska viktig om du inte visste det." flinade hon och såg på henne igen. "Desutom verkar det som om Klaus är intresserad av dig." sa hon såg på kvinnan och sen på Cara och rynkade på pannan. "Trodde du inte gillade att folk bugade åt dig?" sa hon och såg nyfiket vem det var som skulle komma.

"Viktig eller ej jag är inget verktyg" sa hon vasst och ryckte sedan på axlarna "Ja kanske men jag gillar inte honom för det. han är för arrogant för min smak" sa hon och log sedan "Det är en skillnad här. I Japan bugar man för respekt, jag bugar åt henne om jag tilltalar henne först" sa Cara enkelt och sken upp när Fai kom in. Hon hade aldrig sett honom men hon hörde att det var Fai.
"Cara" sa han leende och bugade
"Fai" svarade hon lika glatt och bugade "Fai det här är Laura min barndomsvän. Laura det här är Fai, han visade mig Japan när jag flyttade hit" sa hon leende