Catching the fire

Josephine blundar. Hon vill att den här natten aldrig ska ta slut. Hon vill inte tillbaka till arenan.

Jag visste inte vad jag skulle göra im. Allt var liksom bara otur. "vi måste sova nu" viskar jag och kysser henne mjukt på pannan.

Josephine nickar. Hon låter sömnen ta henne. Till en bättre plats. Men fortfarande medveten om att när morgonen gryr måste hon tillbaka. Tillbaka till en plats ingen vill vara på två gånger, om man inte är kariärrist. Tillbaka till arenan.

Jag lägger armen om henne och somnar sen.

När klockan ringer så vill jag inget hellre en att komma hem, och bort från arenan.

Jag åker upp i tuben och står då på plattorna igen. Jag sveper med blicken över hela plätten och ser alla. Men det var flera i år. Jag såh Jose och kännde att jag hade svikit henne.

Josephine åker upp i tuben och till en början bländar solen henne en aning. Hon ser sig omkring på alla andra gamla spelare. Sedan tittar hon på arenan. Vatten. Hon måste simma! Den metaliska rösten räknar ner. Paniken börjar växa inom henne.

Jag ser det kristallklara vattnet blända många av alla spelarna. Men jag kan simma, det visste jag ju, men jag visst att Jose inte kunnde det. Så det här kunnde bli ett problem och jag tänker inte lämna henne i första taget
5432 jag känner hur hjärtat pummpar mera och snabbare. 1! Det ljuder och allt sattes igång på en gång. Jag hoppar i vattnet, simmar under och kommer upp, får tag på en väska och simmar mot Jose. Någon kastar något mot mig, för jag känner något som paserar mig presiss.

Josephine står kvar på plattan när gonggongen ljudit. Hon stirrar på vattnet och alla spelare som är i det. Visa har det lättare än andra, t.ex dem från fyran. Och Todd...
Det bränner till i benet och hon tappar balansen och faller i. Paniken växer sig stor när vattnet omringar henne. Josephine sprattlar och försöker för allt i världen att nå ytan.

Jag ser att Jose snart är i vattnet, men inte på egna själ. Killen från 9:an puttade henne. Jag tar några djupa antetat och simmar undr vattne fram till henne. Jag drar henne upp till ytan och in till land. "kom!" säger jag och ser med henne upp i skoten. Fast det här var ingen skog, det var en typ av djungel.

Josephine hostar när hon kommit upp på land. Sedan springer hon, mot skogen. Eller kanske djungeln. Hon får tag på en kniv. Att springa närmare hornet är för riskabelt.

Jag ser mot Jose och stannar vid en liten grotta. "Här är vi säkra för en stund!" flåsar jag. Jag kollar på det jag fått med mig, en väska, en blöt väska. Jag öppnar den och kollar i den. Där låg en tom flaska, ett tapprör, en kniv och ett litet rep.