Eragon [Privat rollspel]

"Vi kommer snart, hjälp Tungdil sålänge" säger han. Aily kommer på fötter och drar svärdet. Sen avfaller hon.

Ór har dödat tre av dvärgarna nu, och skadat 4, bland annat min bror tillräckligt för att de inte ska kunna fortsätta slåss. Aily har vaknat igen och slåss vid min sida.
Nu kommer en röd varelse flygande över oss. Det är Törne och Murtagh som angriper från luften. Jag hoppas att de är smarta nog att inte börja använda eld.

Alex sitter bakom Murtagh. Aurues kommer flygande och Aily klättrar upp på honom. Då börjar såret i magen svidaoch hon tappar taget. Hon slår i marken med ett högt duns.

En dvärg hugger mot Aily, jag skriker en varning åt henne, för jag kan omöjligt hinna fram och stoppa dvärgen.

Aily rullar undan. Men en annan dvärg lyckas ta sig in i hennes sinne.

Vad i... Barzuln denna magi gör mig galen. Vad är det med Aily nu då? Hon bara ligger där och ser sammanbiten ut.
Jag hinner precis tänka det färdigt och sedan inser jag vad som hänt henne, för samma sak har hänt mig. En av dvärgarna har inkräktat i mitt sinne.

Aurues hjälper henne att bygga upp ett försvar.

För ett ögonblick blir den andra dvärgen okoncentrerad av någon anledning, och jag kan befria mig. Jag sliter tag i min bror och släpar honom snabbt till Törne. Utan att ens fråga om lov klättrar jag upp med min bror på törnes rygg och lägger honom där.
"Dvärg, jag varnar dig", fräser Törne, men jag bryr mig inte om det. Jag hoppar ner, tar tag i Aily, kättrar upp på Aureus och med både sinnet och rösten skriker jag
"FLYG", och vi lyfter och är snart bortas från bakhållet.

Aily sitter och skakar. Inte av kyla. Utan av skräck.

Aily verkar skräckslagen. Jag vet inte hur jag ska hantera det, men hon sitter så nära mig att jag inte kan låtsas som om jag inte märker. Jag lägger lite tveksamt min hand på hennes axel och ser på henne med stadig blick.
"Bra strid. Om du orkar så borde du försöka läka ditt sår, jag är rädd att ställa till med något värre om jag försöker", säger jag lugnt.