[Prs] Yehet och Kkaebsong [Prs]

”G-glöm inte att d-du ska hjälpa mig att b-bli av med all skit i pälsen”, påminde Natsume skyndsamt innan orden inte längre klarade av att lämna läpparna. Fast det var ju snarare så att det var stämbanden som inte längre hade funktion nog att forma ord. Skulle han verkligen försöka sig på det här i badkaret? Det var ju minst sagt idiotiskt. De fick plats som det var i den stunden, men nittonåringen kunde ta upp ganska mycket rum under skiftningen och han ville inte gärna behöva klättra upp i Hideos knä. Naglarna skrapade i botten på badkaret, lyckades rispa upp poleringen och skapa stora skåror. Åh, underbart. Nu hade han förstört tjugoåringens badkar också.

Hideo nickar godkännande innan han ställer sig upp från badkaret. De kommer definitivt inte få plats när Natsume skiftat, därför får någon sitta utanför. Han knyter fast en handduk runt midjan, innan han tar fram tvättgrejerna han använder till Eijis tjocka päls.
"Det kan göra lite ont, du har nog en del fästingar som behövs dras bort, och annat skräp.. Men du kommer känna dig mycket bättre efteråt, jag lovar." Med ett peppande leende börjar han försiktigt stryka med fingrarna över den mörka pälsen, reda ut tovor och skräp innan de börjar med tvättningen.

Egentligen ville Natsume börja protestera angående det där med att slita bort fästingar, men han var på tok för utmattad. Med en liten suck och bedrövade ögon, vilade han huvudet mot badkarskanten. Blicken gled över Hideo, granskade honom intensivt utan att stanna upp. Usch, nu hade den yngre verkligen ställt till det. Om han bara haft en gnutta mer självkontroll hade de kunnat ha det väldigt bra tillsammans i det varma vattnet. Och just då var det allt nittonåringen ville ha - en mysig stund med den äldre antingen över eller under sig. Kanske en aning antydande, huh? Nähä, det säger du inte? Suck, du är så jävla persvers ibalnd, Natsume.

Det krävs rätt mycket tid att få bort varje liten fästing som röstat sig fast i den andres skinn, han behöver till och med ett litet förstoringsglas. Efter att ha redit ut alla tovor och smuts kan han tillslut få tillfälle att börja gnugga in tvättmeddlet i den tjocka pälsen. Sådär ja.. både huvudet, magen, ryggen och svansen är tvättade. Tjugoåringen stry ler fingrarna över Natsume försiktigt, masserar bort sent med vattnet.
"Sådär.. Nu ska du vara ren och fin."

Jovisst, nu var han säkert den renaste, finaste vargen i hela landet. Men även den mest besvikna, på sig själv då. Han hängde med huvudet och blängde bister ner i golvet, med öronen strukna över huvudet. Vad skulle hända om det där hände varje gång Hideo försökte kyssa honom? Då skulle deras förhållande aldrig komma någonvart och med största sannolikhet skulle de tröttna på varandra. Vad visste Natsume ens? Hideo kunde lika gärna redan ha tröttnat på honom, börjat se honom precis som alla andra såg honom - som ett simpelt djur. Tanken fick nittonåringen att vilja kräkas. Fy fan, allting i huvudet smulades sönder till damm på mindre än en sekund.

Okej, så det är fullständigt uppenbart att någonting är fel, Natsume gör inget större försök i att hålla det hemligt.
"Vad tänker du på?" Frågar Hideo tyst och stänger av vattnet. Han drar till sig en handduk och börjar torka varje liten del av den mörka, vackra pälsen. "Du, må inte dåligt över det där, vi får jobba på det, om du vill alltså." Han lutar sig mot badkaret och ser upp på Natsume, ena ögat öppet och stort, andra alldeles svullet och stängt. "Du är väldigt bra på att kyssas dock, måste jag säga.

Orden värmde, fick nittonåringen stt känna sig en gnutta bättre till mods. Men de negativa små rösterna fanns fortfarande kvar därinne i skalle på honom. Tänk om ni aldrig kommer att kunna kyssas i mer än tio sekunder, ni kommer aldrig att komma någonvart..aldrig älska med varandra eller någonting liknande. Däremot är det nog lika bra, då du inte förtjänar att bli älskad, eller att ha ett förhållande. Ännu mindre med någon så pass underbar som Hideo. Natsume sjönk långsamt ihop, gled ner mot badkarets botten och snyftade till - någonting som bara lät med som en grymtning. Åh, livet var verkligen inte rättvist.

Kanske Hideos ord lätt av på trycket lite, men uppenbarligen är den andre fortfarande väldigt nedstämd och osäker. Försiktigt griper tjugoåringen tag under frambenen och bär upp Natsume.
"Du, vi löser det.. Kanske du bara inte är van vid mänsklig kontakt?" Påpekar han och slingrar armarna om den andres. "Förlåt, jag borde inte ha kysst sig i en sådan situation, du var påväg att skifta.. Det var ett riktigt dåligt tillfälle."

Nähä? Du säger alltså det? Hideo, det var det absolut sämsta tillfället..någonsin! Nästan värre än det värsta tillfället någonsin, om sanningen skulle fram. Men det var inte tjugoåringens fel, nej allting berodde ju egentligen på att lilla Natsume inte kunde hålla sig själv i skinnet - bokstavligen.
Nittonåringen betraktade den andre under tystnad ett slag, innan han gnällde till och klättrade ur badkaret. Och så började klängandet och klättrandet igen. I alla fall ett tag, tills Natsume fick ryck och rusade ut genom dörren. Nu var det där jävla virrvarret framme och stökade i valnöten igen.

Ögonen följer efter den andre som helt plötsligt blir alldeles fylld med överskottsenergi, och börjar springa runt i huset. Hideo ställer sig upp från badgolvet och tömmer ut vattnet. Han bestämmer sig för att inte ifrågasätta Natsumes agerande, då det faktiskt är hans egna som är mer värt att ifrågasätta. Med handduken om höfterna rör han sig mot sovrummet där han tar fram nya, rena kläder. En stickad, långärmad röd tröja och ett par kostymbyxor. Mycket mysigt.