PRS Emma07 och wolfy

Thomas ryckte genast till och såg snabbt upp när dörren flög upp, suckade när han såg Caspian där igen. Hade han inte lyckats hålla sig undan längre? Stackaren brann väl av nyfiken. Men han kunde väl åtminstone ha knackat. Thomas satte sig upp direkt och såg på sin kusin, suckade igen.
"Det finns nåt som heter knacka", sade han kort, inte helt villig att genast svara på kusinens frågor.

Caspian himlade smått med ögonen och lämnade rummet, knackade på dörren innan han klev in igen med ett pojkaktigt flin som spelade på läpparna.
”Så?” Han höjde på ögonbrynen som för att uppmuntra Thomas om att berätta vad det var som pågick här egentligen. Det såg ut som om han avbrutit någonting mellan dem. Vilket paret antagligen inte var så glada över.

Thomas suckade igen, så typiskt Caspian att hålla på sådär. Och envisas.
"Seriöst ibland kan man tro du är den yngre av oss", muttrade han lite, dock hörbart för både Caspian och Alysia. Han suckade lite.
"Det är Alysia. Så, nöjd?", frågade han, räknade ju inte med det men det var väl kanske värt ett försök. Man kunde ju alltid hoppas.

”Mentalt kanske jag är yngre än dig,” log han glatt och stängde dörren bakom sig. ”Bara ett namn säger ju inte mycket,” fortsatte Caspian sedan och satte sig ner i soffan istället, tänkte göra ungdomarna sällskap ett tag bara för att vara jobbig. Det var ju inte svårt att räkna ut att de ville vara ifred.

Thomas suckade och såg på honom.
"Ja det tvivlar jag då inte på att du är. Kanske finns en anledning till att pappa har en tendens att slänga ut dig från möten", sade han med en smått retsam ton, suckade lite igen då Caspian verkligen inte verkade vilja ge sig.
"Vad vill du ens veta?", frågade han kort, gissade att han inte skulle ge sig tills han fick veta mer.

Caspian himlade med ögonen och lyfte långsamt handen för att hålla ut långfingret mot Thomas med en retsam glimt i blicken.
”Var har ni träffats? Varför berättade du inte att hon skulle dyka upp? Måste jag påminna dig om att en kompott planerades mot dig idag? Hon kan vara fienden. Inget illa menat.” Det sista var riktat mot Alysia. Inte på ett särskilt beklagande vis dock.

Thomas lyssnade och suckade lite, han var rätt säker på att Caspian var ännu mer frågvis - och retsam - än vad hans egen mamma skulle ha varit ifall hon fått reda på det. Han suckade lite, såg snabbt lite ursäktande på Alysia. Tyckte nästan lite synd om henne som fick stå ut med Caspians nästan våldgästning.
"På gatan, och jag berättade inte för att jag visste du skulle bli sån här. Och nej jag vet det, och är helt säker på att hon inte är det", sade han. Inte för att han hade några bevis på att hon inte var det, men hans känslor för henne gjorde att han hade svårt att tro det om henne.
"Så nu har du fått svar på dina frågor", sade han envist.

"På gatan?" ekade Caspian med en mycket förbryllad rynka i pannan. Vad skulle det betyda att kronprinsen träffat den här kvinnan på gatan? "Och vad ska det betyda?" Han syftade på det Thomas sagt om att han förstått att Caspian skulle bli 'sådan här' när han fick reda på vad som pågick i hans kusins liv på kärleksfronten.
"Hur kan du vara så säker?" fortsatte han sedan, syftade den här gången på att hans vän verkade vara så säker på att tjejen inte var hans fiende.

Thomas suckade lite, Caspian verkade verkligen inte vilja ge sig. Skulle det vara så svårt att bli lämnas ifred i sin egna kammare? Men det klart, han var väl inte särskilt förvånad heller över att hans kusin höll på såhär. Det var väl typiskt honom.
"Ja att du sätter igång förhör och våldgästar min kammare", sade Thomas envist men också med en liten retsam ton. Han tvekade lätt på hur han skulle svara sen, då han egentligen inte hade några svar eller bevis. Det var helt enkelt bara en känsla han hade mest. Och ifall hon skulle varit ute efter att skada honom skulle hon väl redan ha gjort det?
"Gossar du helt enkelt får lita på mig där", sade han.

"Våldgästar?" upprepade Caspian tillgjort förnärmat och klickade med tungan, "och jag som trodde att jag alltid var välkommen hit." Han himlade med ögonen innan han riktade blicken mot Alysia. Fröken hade inte sagt ett ord men han hade känt hennes blick på sig under hela den här tiden. Eftertänksamt hummade han tyst till för sig själv innan han såg mot Thomas igen. "Antar att jag får göra det." Thomas var inte alltid så bra på att läsa av andra människor utan enligt Caspian så ville han alltid tänka och tro det bästa om andra. Det var en fin egenskap att ha men han kunde inte vara så naiv när han väl blev kung.