De utvalda (Rollspel)

Iris tittade på den lilla vita blomman. Hon blundade och konsentrerade sig på bara snödroppen. När hon öppnade ögonen såg hon att överallt fanns det små vita snödroppar. Iris tittade på dem. Hon undrade vad de andra tänkte om de små vita blomorna som nyss dykt upp framför deras ögon, från ingenstans.

Aily släppte Athenas hand tvärt. Hon hade hört något.
"Det är någon i närheten" mumlade hon och tittade sig omkring. Några meter därifrån stod en flicka och kickade fram bakom ett träd. Hon låtsades att hon inte sätt henne och vände sig mot dom andra två.
"Tjejen vid trädet där borta är en särling" säger hon och småler.

[Narnie hade nog hört Alex Han värkar inte vara så bra på att smyga]

Juliet hade ingen aning om vart hon skulle ta vägen. hon såg på hästen som hon bestämde sig för att döpa till Tug.
"välj väg vännen" sa hon och hästen slängde med manen och började sedan gå mot skogen och stannade plötsligt och lyssnade. Juliet hade ingen aning om vad den hört men hon förstod att det var nån eller någon i närheten och funderade på om hon skulle bege sig mot ljudet, om de var en fiende kunde hon alltid döda dem eller lura dem. hon skänklade på Tug som gnäggade lågt och Juliet kände gnäggningen mer än hörde den. när hon kom in mot skogen så stanade hon hästen och såg att längre fram fanns det andra särlingar

Aily går fram till trädet och flickan som står där.
"Hej" säger hon.

Narnie drar efter andan när hon ser en av flickorna komma gående mot henne. Hon hör hennes äga något. Det lät vänligt så Narnie struntar i det dunkande hjärtat och stiger fram.
"Hej" säger hon, ganska tyst. Hon ser på de andra och sedan tillbaka på flickan som står framför henne. "På rymmen?"

Juliet funderar på att rida fram till dem men ändrar sig sedan, hon litar inte på dem och hon vill inte bli indragen i något hon inte vill, inte nu när hon skall hämnas på sina föräldrar. Hon vänder Tug och rider ut på vägen igen och åt det hållet som hon bott när hon var liten. Hon drog upp huvan när det började regna och gav Tug långa tyglar och lät honom vandra fritt. Först skulle hon hämnas sedan skulle hon lämna landet

"Ja" säger Aily som svar på flickans fråga.
"Du då?" frågar hon sen.

(någon mer än jag som har tänkt lite på "romans" i rollspelet?)

(Jag har!)

Alith har betraktat det som hänt från sin sida av gläntan, lika tyst som alltid. Hon är väl lite rädd för att yttra sig om någonting. Som vanligt. Hon tycker inte om att stå i centrum, kanske därför som hon inte brukar prata... eller göra väsen av sig.

((Jag har^^))

Iris satt tyst när det slog henne att om man var på rymmen så kanske man inte skulle vara på samma ställe för länge. Hon tittade på dem andra.

[Eheh, jag är tydligen inte ensam.. xd]

Narnie såg på flickan och nickade. Det kändes befriande och skönt att tänka att hon inte var ensam. Hon stod kvar, visste inte vad hon skulle göra. Hon iakttog de andra där. Flickor, alla. De verkade titta på henne så hon rodnade och slog ner blicken. En uggla hoade någonstans, vinden lät trädens löv prassla och Narnies hår fladdra. Hon tittade upp igen och väntade på att nåon skulle göra något, säga något. Situationen var högst obekväm.