Tillbaka slängda i tiden (Rollspel)

(Hur säkta mig, jag glömde skriva att jag åkte iväg föra veckan Jag vet att ni har åkt tillbaka i tiden men inget mer. Kan någon berätta vad som händer i rollet?)

Ja... ._. min char är iaf hemma hos therese91's char. Vet inte riktigt vad de andra håller på med... xD

Tack Alex

Jag hade försovit mig, när jag kom till hergården var det ingen utanför. Typiskt mej att koma försent, jag gick fram till dörren och öppnade den. Jag gick in och fick ont i huvudet, jag hade väl drukigt för lite vatten. Det gjorde jag ofta. Jag fortsate gå och fick mer ont i huvudet. när jag kom till en trappa var det som om huvudet skulle explodera. Jag gick upp för trappan, och då blev allt svart.

"Jag har inget ärende hos juveleraren! Har du hittat flera? Eller bryr du dig inte? Trivs bra här i det likadana livet du alltid haft, gör dig hemmastadd som adelsman!", sa Ellen. Hon höjde kanske lite rösten och tillade "John Viper!"
Sedan gick hon tillbaka till Chris. Hon hade alltid avskytt Jason. Han var obehaglig och snobbig. 'Ellen var det va?" Ellen kokade nästan.
Chris hade suttit av. Han gick fram till Ellen och kysste henne i pannan.
"Problem?", frågade han.
"Jag är vilse", svarade Ellen med gråten i halsen. "Och jag kommer aldrig mer hitta hem."
"Värst vad du var pessimistisk då! Så klart du hittar hem!" Ellen skakade dystert på huvudet.
"Inget hjälper mig nu", mumlade hon.

"Middagen serveras i matsalen " kvittrar Roxannes mamma och en betjänt ledsagar dem dit och håller upp stolen till Roxanne liksom fäderna gör till deras mödrar. Och hon ser att hennes bror, som hon inte vet namnet på gör det till Aurora och hon förstår vart detta ska leda och tittar medlidsamt på henne. Brodern är en riktig stropp som annser att kvinnor ska bara finnas till för att vara vackra.

Ylva vaknade i en säng i ett litet rum som var fullt med säckar. Dörren öppnades och en kvinna kom in.
- Tur att du är vaken nu, din far kom just hem, sa hon.
- Var är jag? frågade Ylva.
-I ditt hem, sluta ställa duma frågor, ta på dig dina kläder och kom ut och hälsa på din far sa damen.
Ylva reste sig upp tog av nattlinet hon hade på sig och tog på sig en klänning. Hon gick ut ur rummet och kom in i en butik, en man med svart kostym och hög hatt stog och väntade på henne.
-Hej min älskade dotter, jag hörde att du trillat och slagit i huvudet, hur mår du? Om du mår bra kan du börja måla dem nya varorna jag har med mig, sa han och tog fram en säck med olika saker gjorda i trä i.
- Tack sa Ylva förvirat och tog imot säcken.
- Gå in på ditt rum och börja måla, du har inte ens målat klart dem föra varorna sa kvinnan som hade vekt Ylva bryskt. Ylva gjorde som hon blev tillsagd och satte sig vid ett bord som hon inte lagt märke till förut, tog upp en vagga och började måla den i olika färgglada färger.

Aurora har god lust att slå till vem killen än är. Sjukt egentligen hon ska kanske gifta sig med någon hon inte ens vet namnet på. Wow. Det är deprimerande. Auroras 'mor' har ett enligt Aurora sliskigt leende fastklistrad i sitt översminkade ansikte. Aurora hade kommit undan sminket då hon tydligen var 'naturligt vacker'. Faktiskt är det sådant hon brukar höra om folk som Roxanne. Inte sådana som hon som sitter uppe halva nätterna och spelar tv-spel. Det här ultra reality spelet är nog det konstigaste hon någonsin sett dock. Aurora har slagt sig ned och betraktar rummet. Hon kan inte säga mer än att det är jäkligt bra grafik på det här spelet.

Ylva var klar med vaggan och började måla ett litet skåp. Det var faktiskt riktigt roligt att måla möbler men hon tyckte att det var roligare att måla på papper.

De kommande timmarna kom Chris att visa Ellen runt i staden. Det visades att det var en riktigt vacker, mysig by. Ellen gillade den. Och det gjorde ju inte saken sämre precis med en trevlig, ung man som guide.
Men hon längtade ändå hem. Hon ville känna storstadsluft. Se stora neonreklamer. Höra dålig popmusik på radion. Smaka Subway's underbara mat. Förresten, när hon tänkte på Subway.
"Chris, finns det något litet matställe i närheten?", frågade Ellen.
"Visst. Jag en enkel soldat, men jag tror jag har råd att bjuda dig på en bit av fint lammkött. Det är alldeles här", svarade Chris.
"Gulligt av dig", log Ellen.

Ylva hade målat fyra vaggor och tre skåp. Hur mycket skulle hon måla igentligen? Hon reste sig upp och gick ut ur rummet. Tanten som tydligen var min mammas stog och pratade med min "pappa". Ylva gömde sig bakom en garderob och väntade tills dem gått in till sitt rum. Hon sprang ut genom dörren och krockade med Ellen. Ellen?