Dragonfliers

Jag nickar sakta. Jag förstog nu men jag fattade endå inte liksom. Hur kunnde jag få en?
Jag sr på alla drakarna samtidigt. Dem var välldigt häftiga!

(( Men hörni komigen nu! AlexZz, luna99, BlondaHermione och Vildvittra men jag vet inte om Klaus var med? Men annars jag vill fortsätta rolla nu så komigen nu! ♥ ))

Alice tittar upp i skyn efter den drake som såg ur att vara, arg. Hon tittar in i Senyas ögon igen.

((Klaus är inte med ))

((Men skriv lite mer påverkande och längre inlägg också! Annars blir det tråkigt för mig, för det är nästan hela tiden jag som skriver något som påverkar historien. Vi alla ska förvandla fram historien, inte bara en! ))

Männen tittade efter Zaleca när hon sakta flög iväg mot de fjärran bergstopparna. De var täckta av snö högt uppe och de tycktes glittra. Plötsligt hörde Ellen ett obehagligt ljud av en bastrumma. Som när någon mäktig trummis trycker ner baspedalen eller som det i Sagan om ringen, när vättarna kommer. Det hördes igen, och igen, i en stadig rytm. Den ekade i landskapet. Ellen visste inte vad den betydde, men ljudet fick det att krypa i skinnet på henne. Något var på gång.
"Det är trollen", utbrast männen, och de verkade plötsligt rädda. "Trollen planerar anfall! Hoppa upp på era drakar, flyg iväg! Ni måste rädda er själva! Vi klarar oss!" Med dessa ord försvann männen i tomma intet. Ellen stirrade panikslagen runt sig. Alla hade en drake - utom hon. Zaleca, den enda kvarvarande draken var borta. Förresten skulle hon aldrig ha haft Ellen på sin rygg.
I paniken tänkte inte Ellen, hon sprang bara bort några meter, in i ett buskage. Hon var rädd som en hare, när hon satt och tryckte där. Skulle hennes hjärta sluta slå inom dygnets lopp?

((mihi, Sagan om Ringen ♥))

Alice ser sig om. Troll!? Seriöst!? Hon tittar på Senya, lite tveksamt. Att sitta på en stor drakes rygg, nja, men vad har hon för val?
Ellen däremot. Alice tyckte faktiskt lite synd om henne. Hon tittade in i Senyas ögon, de sa något.
"Ellen?" provade Alice när hon gått fram till busken.

((^ Aa, du vet när Pippin klantar sig ♥♥))

Ellen var otroligt rädd. Hon bara skakade på huvudet och kurade ihop sig ännu mindre. Hon kunde inte säga något, hon visste att sista timmen var slagen.
"Varför vill du hjälpa mig?", viskade Ellen skräckslaget. Trummorna kom närmare.
Bom bom.
Ellen bet sig hårt i läppen tills hon inte hade nån känsel i den. Hon fick den välbekanta, metalliska smaken av blod i munnen.
"Jag förtjänar det inte", viskade hon med skälvande röst. Ellen hade aldrig varit en gråtfärdig människa, inte ens här. Hennes ögon blev inte ens blanka.

((Ja... ♥♥ ))

"Ingen av oss förtjänar att dö, Ellen. Vi alla har kommit hit av en anlednig. Vi alla har en funktion att fylla, även om det inte känns så nu" sa Alice med en stadig röst. Hon förstod egentligen knappt varför hon gjorde det här, hon gillade ju inte äns Ellen. Eller? Ellen var ju en mobbare, hon brydde sig nästan om ingen annan än sig själv kunde det tyckas. Men ändå kände Alice inom sig att det här var rätt.

Ellen reste sig. Hon ville låta bitchig, bestämd och vuxen när hon uttalade sig.
"Ursäkta om jag inte bryr mig om det här fåniga fantasilandet?! Jag vill kanske inte dö, men eftersom vi inte kan komma hem, så ser jag det som enda utvägen. Himlen är ju näst efter hemma, eller hur?!", tillade Ellen. Hon vred på huvudet och spottade.
Bom bom.
"Lämna mig. Någon kommer att minnas mig." Sedan satte Ellen sig ner igen. "Jag vill hem, för fan. Hem. Ta bort mig härifrån", mumlade hon.
Plötsligt fyllde ett mäktigt, mullrande ljud hennes öron. Ett sugande i hennes kropp. Hon blinkade förvånat, och under bråkdelen av en sekund som hon haft sina ögon slutna - så hade hon blivit förflyttad tillbaka till klassrummet.

((Vill lägga tyngd på att det bara är Ellen som blir förflyttad Hon kommer tillbaka... Kanske. *hemlighetsfull min*
Och visst är Aragorn nomnomnom ♥♥ ;D))

((Oki haha, eller hur ♥♥))

Alice stirrar först bara framför sig. Vart tog Ellen vägen? Men hon hann inte fundera så mycket mer på det. Trummadnet dånade i hennes öron. Hon sprang tillbaka till Senya.
Trollen var nu mycket nära dem, och deras trummande var så stark.

((Varför skriver ingen annan?? AlexZz, Vildvittra och dillen99 (fast du e ju på Åland just nu, menmen)??))

((Aa, precis! De har ju ett band mellan sig, två kan inte hoppa ut bara så där *hopp* xO))

Ellen satt tillbaka i klassrummet. Det var mörkt, men inom loppet av en sekund var det ljust igen. Ellen rodnade när hon upptäckte att hon satt hopkrupen i ett hörn vid katedern. Läraren fick genast syn på henne. Han blev röd i ansiktet och grimaserade förvånat.
"Vad gör du där nere?", utbrast han. Ellen rodnade ännu kraftigare, så hennes hår såg alldeles tunt ut. Hon reste sig hastigt och log sitt vinnande leende mot läraren och klassen.
"Ledsen!", sa hon glatt och småsprang fnittrande tillbaka till sin plats. Hon förstod inte hur hon kommit dit - men huvudsaken var att hon var hemma och att hon inte kände sig som lekens blindbock mer.

((Taggar alla igen: AlexZz, Vildvittra, dillen99 och fast du är rätt aktiv, luna99))

((hann bara inte skriva igår x) ))

Alice vet inte riktigt hur hon lyckas, men snart sitter hon uppe på Senya. Den stora drakens fjäll är hårt, men vackert. Hennes stora vingar breder ut sig och snart har de lyft från marken.
Alice ser ner mot marken som bra blir mindre, mindre, mindre och mindre. De andra står kvar vid sina drakar. Alice vet inte vart hon ska. Hon vet inte heller om Senya vet. Men än så väntar de bara in de andra.