Privat Roll

"Det gör vi." sa Stella och de tog det rum Alice och Meet hade haft.

" bra!" sa jag och tittade på henne. " Meét du får sova med Max!" sa jag och pekade mot Max rum. " okej visst!" sa han. " men alltså måste jag!!!!" hörde jag honm tänka. " passa dig med vad du tänker på!" Sa jag och pekade ett vitt finger på honom. Han går och stänger dörren. Jag tittr på den stora sängen mitt i rummet. " sover verkligen vampyrer?" frågar jag och ser på henne.

Stella skakade på huvudet. "Nej, de gör de inte. Men skulle vilja, saknar att sova." sa hon och la sig på sängen och såg på Alice. "Kom då, log hon."

Jag ser snällt på Stella, hon var välldigt vacker när hon låg ned. Jag går mot sängen och sätter mig bredvid henne. "du är vällidigt söt när du ligger ned!" sa jag och tog bort en slinga hår från hennes ansikte.

((Nu mera heter jag dillen99 istället för dill99 men det är fortfarande jag! ))

"Jag är väll söt annars också?" ler Stella och drar henne med sig ner, så de ligger vid varandra.

Jag hamnr bredvid henne. " ja det är du! Du är alltid söt!" sa jag och log och såg henne i ögonen. " vad håller du på med " hör jag Edwards tankar i huvudet. " snälla inte nu Edward!" tänker jag. Jag lägger mig närmre henne så att vi bara har några små centimeter ifrån varandras näsor.

"Bra det." ler Stella. "Du med." ler hon sedan och undrar vad hon ska ta sig till hon vet vad Max vill hon vet vad Alice vill. Men vad vill hon själv? Hon har inte i sin vildaste fantasi tänkt sig att hamna i denna situation. Och nu kan hon inte droga ner sig för att försvinna bort från allt heller, det påverkade inte vampyrer.
Hon suckade och vände bort huvudet från Alice. "Jag är ledsen Alice, men jag vet inte vad jag vill...förlåt." säger hon tyst och känner att tårarna sakta kommer.

" tack du!" säger jag då jag uppfattar tvivel i Stellas tankar. Jag ser på hännde med lite mera oro i blicken. " jag vet att du är osäker, och du behöver heller inte, jag vill det, men om du inte vill så behöver du inte!" sa jag och satte mig upp. " och du det är okej!" sa jag och la oramran om henne.

Stella kryper in i hennes famn. Det känns skönt, men just nu vill hon bara ha vänner. Hon orkar inte med något annat, inte när hela hennes liv bestått utav sådana saker.