Eragon [Privat rollspel]

Aily ler svagt.
"Jag klarar mig" säger hon.
"Ljug inte" hör hon Murtagh säga. Då försvinner smärtan i magen. Han har helat såret.
"Tack" ropar hon.

"Du borde hela dina egna sår innan du helar andras. Du var nära att dö för att du inte gjorde det", påpekar jag. Sedan tillägger jag:
"Mår du bättre nu"?

Aily ler och nickar sen. Då hör hon Alex skrika och hon vänder sigmot Törne. Tungdil har slagits sig fri. Murtagh ligger medvetslös på Törnes rygg.

(Jag antar att du menar Tungdils bror, för jag är ju Tungdil)

"Barzuln! Varför tänkte jag inte så långt. Jag ville ju bara ha en fånge så vi kunde få reda på vad som händer och varför det händer. P något sätt måste vi hjälpa dem. NU", säger jag, men Aureus har redan flygit närmare.

[Oj... Menar bror ]

Dvärgen puttar ner Alex från den röda draken.
"Nej" skriker Aily. Aurues dyker och lyckas få tag på honom.

Vad håller jag på med egentligen. När Aureus dök hoppade jag av och landade på Törnes huvud. Försiktigt tar jag mig till den hatade dvärgen som kallar sig min bror för att han inte ska kunna skada Törne eller Murtagh.
"Snälla Törne, jag har gjort många misstag, men jag ber dig, kasta inte av oss. Jag besegrar honom och bär konsekvenserna senare", säger jag med sinnet till den röda draken.
Jag angriper dvärgen som är född som min bror.

"Tungdil, vad gör du?"

Dvärgen verkar nu inse att vi faktiskt flyger och sjunker ihop och håller sig hårt vid en tagg på Törnes rygg, men jag litar inte på att dte är sant. Han har alltid varit smekfull och använt fula knep i strid. Jag bestämmer att under tiden jag funderar hur jag ska göra kan jag svara Aily.
"Ser till så den där inte undkommer eller skadar någon mer.
Törne kränger till i ett luftdrag och jag halkar nästan av men lyckas hålla mig kvar.

Dvärgen reser sig upp och anfaller Tungdil.

Jag ser vad han tänker göra och gör något helt oväntat. Jag tar ett stort steg nära honom och börjar flaxa med armarna och skrika. Han är inte beredd och tvekar att hugga efter mig. Jag utnyttjar tillfället för att ta tag i hans skägg och rycka åt sidan. Han faller men klamrar sig fast vid Törne.
"Jag vill neeer", skriker han, och jag inser att han är höjdrädd på riktigt.
"Det är bara att släppa", hånar jag
"NEEJ, min bror, HJÄLP MIG", skriker han.