Privat mellan Ripadal och JustMe!

Väktaren nickade och sa.
- Ja och det finns inga undanflykter.

Han svalde och lade handen på benet.
Varför hade han kommit hit ?

Väktaren tittade på honom och sa.
- Det var du som valde det när du följde efter henne tidigare och då får man ta konsekvenserna.

- Jag visste ju inte att det skulle gå såhär ! Sade Tristan rasande.

Väktaren la armarna i kors och sa.
- Visste eller inte visste, nu får du ta konsekvenserna av dina handlingar och sluta tjafsa så att vi får det överstökat och dessutom så är massvis med sjöjungfrur under ytan, försöker du fly kaster de sig över dig och en arg sjöjungfru är mycket starkare än en människa.

- Du vet ingenting om hur stark jag är, och dessutom måste jag hem nu ! Säger Tristan irriterat och tittar sig panikslaget runt.

( han är aldrig starkare än sjöjungfrurna och dessutom så kan han inte fly)

Väktaren tittade på honom och sa.
- Du stannar här och hur stark du än är så kommer sjöjungfrurna att vara starkare.

(Jag vet.)
Tristan sitter bara stilla. Han vågar inte säga någonting eller röra på sig.

Väktaren tog fram ett slags glödjärn och stoppade den i elden och Isis tittade lite medlidande på killen.
Hon önskade att killen inte behövde gå igenom det.
Men han hade sett henne och det kunde inte undvikas.

Tristan kniper ihop ögonen och håller emot för tårarna. Han försöker tänka på någonting bra, men det fungerar inte.