Life - Lupple & Medi PRS

Hon öppnade ett där det stod hennes namn och såg på henne.

Mistril log. Det var en vackert virkad sjal med hennes namn broderat och många andra saker. Alla positiva egenskaper hon hade. "så du inte glömmer bort dig på dina svårare dagar." Viskade hon.

Hon såg på den och började snart att gråta. Hormonerna sattes igång och hon såg på Mi.
"Förlåt" pep hon.

Mistril log mjukt och tog fram ett par servetter. " Det är okej. " Viskade hon och Gabriel kramade varmt om henne.

Hon torkade bort tårarna.
"Se på mig. Jag är ju hemsk som bara gråter." Hon log mjukt.

Mi log varmt. " Självklart inte. Du är inte hemsk. " Log hon.

"Det är inte det jag menar.." Hon skrattade svagt.
"Förlåt.." Hon torkade bort tårarna.

Mi log. " Asså, öppna något till barnen. " Föreslog hon.

Hon tog en av dem och såg på dem.
"Du kommer älska att vara här.." Hon såg på henne med ett leende.

Mistril skrattade lågt. "Har du otur så flyttar jag in." Flinade hon.