One Way Out. [SV]

Gud så bra och romantiskt! ♥

Det här kapitlet får mig och tänka på Bruno Mars sång- Marry you!

It's a beautiful night were looking 4 something dumb to do,hey baby i think i want to marry you....Just say I dooo.... ♥

"Take my hand, we'll make it I swear..." *falsk sång*


Kapitel 21.
Hermione Granger:

Egentligen hade hon inte så mycket som en blick på sig. Men det kändes så. Hon slog sig ned bredvid Harry i en av de scharlakansröda sofforna framför brasan. Hon sprack nästan av förväntan över att få berätta för dem. Men hon ville ta det lite diskret, så hon tog Harrys bok ifrån honom för att kolla vad dt var för någon. ”Fantastiska Vidunder Och Var Man Hittar Dem.”
”Hermione!” sa han förebrående. Sen fick han syn på hennes hand.
Innan hon han rycka undan den nappade han till sig handen och kollade extra noga på hennes ringfinger.
”Hermione” viskade han förskräckt.
Ron vände sig snabbt om och fick syn på hennes hand.
”Han friade till dig.” viskade Ron med ett känslolöst uttryck i sitt ansikte. ”HAN FRIADE TILL DIG!” både Harry och Hermione, och säkert resten av uppehållsrummet hoppade förskräckt till. ”HAN FRIADE TILL DIG! OCH DU SVARADE JA!” Ron såg ursinnig ut och nu lyssnade allihopa på deras så kallade ”samtal”.
”Ron!” sa Harry förebrående.
Hermione kände hur tårarna trängde i ögonen.
”Och? Varför bryr du dig ens? Du förstår ändå inget!”
”Han är inte rätt för dig!”
Hermione kände ilskan växa inom henne. Hon hade vetat att de skulle ta det hårt, men inte såhär.
”OCH HUR VET DU DET?” nästan skrek hon.
”FÖR ATT HAN ÄR ETT ÄCKLIGT LITET SLEMM!” vrålade Ron.
”RONALD WEASLEY, DU HAR FÖRSTÖRT ALLT DIN FÖRBANNADE IDIOT!” nu skrek Hermione och tårarna strömmade ner för hennes kinder. ”VARFÖR SKA DU ALDRIG FÖRSTÅ!?” Hon rusade ut därifrån med tårarna rinnande som aldrig förr.
Hon sprang och sprang, men hon visste inte vart. Plötsligt krokade hon i någon och föll nästan när ett par starka armar fångade upp henne. Hon vart så förvånad att hon slutade gråta. Det var Blaise Zabini. Han såg riktigt orolig, men frågade inget. Hermione var glad att det var honom av alla Slytherinare som hade hittat henne.
”Jag ska föra dig till Draco.” sa han mjukt och hon hulkade till.
Han ledde henne ner mot fängelsehålorna.
”Vänta här.” sa han och hon lutade sig mot väggen och suckade. ”Jag kommer strax.” Han sa något till något som måste vara en dold dörr in till vad som måste vara Slytherins sällskapsrum.
En stund senare kom han ut igen med Draco. Draco hade ett oroligt uttryck i det perfekta ansiktet. Han tog henne genast i sin famn och vaggade henne stilla. Blaise gick in igen.
”Finaste Hermione, vad har hänt?” viskade Draco i henens öra.
Hulkande började Hermione berätta allt om hennes och Rons ”samtal”. När hon var klar hade han fått en ilsken rynka mellan ögonen.
”Jag ska allt visa honom.” morrade han. Sen lugnade han ner sig. ”Men först ska vi vila, både du och jag.”

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah ! Du dödar mig ! Det här är så freakin' underbart ! ♥

Kvinna! Du borde få pris i skrivning!

Ahaha.... Mitt hjärta skenade O_O

mer plz!

Superbra,som vanligt! Men Ron kan verkligen vara en stor skitstövel ibland! :O

Tack alla för era sjukt fina kommentarer, men tyvärr vet jag inte hur länge det kommer att dröja innan jag kan lägga upp något nytt kapitel, eftersom mugglis på min andra dator där jag har all text inte funkar! :C
Kanske kan skriva ett kapitel i alla fall, men får se...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

oki

*Ny läsare* Ravenclawsome!