Johanna Weasley

Hörru, den va ju bra! Sluta säg att den är dålig!
//Bevaka!

Den är iaf inte så bra.
Tack, och du?
Kan du hjälpa mig med ett namn på en Umbridge liknade professor?

Absolut! I pm. ♥

Nej, du MoonChiild, jag fick komma på själv.

Här kmr nästa kapitel:




Kapitel 9

På morgonen vaknade jag av en lätt skakning.
”Johanna, du måste gå upp nu”, hördes Hopes röst.
”Nej”, mumlade jag till svar.
”Joo, klockan är 10.”
”Jaa, men det är söndag”, sa jag och satte mig upp.
”Men frukosten slutar att serveras snart.”
Då hoppade jag upp ur sängen och klädde på mig en långärmad turkos tröja med en vit ros på ena sidan och ett par svarta tights med en kjol som slutar lite över knäna.
”Jag kommer, jag kommer”, mumlade jag trött och vi började gå ner till Stora Salen.
När vi väl var där råkade jag titta upp mot lärarbordet, och där satt en kort…någon. Hon hade en ljusblå klädnad med…BLOMMOR på.
”Vem är så dum att man har blommor på sin klädnad?” väste Hope, och jag skrattade lite.
”Hon, vem annars?” svarade jag, och vi gick och satte oss vid Gryffindorbordet.
Jag tog lite gröt till frukost.
”Vem är det där?” frågade jag James.
”Det är en ny lärare. Hon heter Ebba Nimami och är lärare i Försvar mot Svartkonster. Professor Loundo blev sjuk, så…”
”Kommer han aldrig tillbaka? Och hon blev väl inte Ravenclaws elevhemsföreståndare, va?”
”Ehehe… jo. Och han kommer aldrig tillbaka. Han var ju gammal, så…” svarade James.

Efter att vi ätit, gick vi till sovsalen igen. Där låg Rose, I EN PÖL MED BLOD!!!
Hope skrek så att det hördes i hela tornet, och professor McGonagall kom skyndande.
”Vad ha…” sa hon innan hon såg Rose.
”Herregud. Hon måste till sjukhusflygeln”, sa professorn och lyfte upp Rose, som det droppade blod från.
Jag och Hope gick långsamt bakom professorn, där det bildades ett spår av blod.
När vi kom till sjukhusflygeln blev madam Pomfrey vit i ansiktet.
”Jag kan inget göra. Hon måste till Sankt Mungos. Och det nu, innan hon förblöder.”
Hope gallskrek, det måste ha hörts över hela Hogwarts.
”Ta det lugnt, miss Potter”, mumlade professor McGonagall, och Hope tystnade sakta.
”Vi flammar oss dit”, sa madam Pomfrey, och lät mig och Hope gå före.

”Sankt Mungos”, ropade jag. Efter mig kom Hope, madan Pomfrey, som bar på Rose, och professor McGonagall.
”Och vad ha…IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH!”, ropade receptionisten skräckslaget.
”Kom med”, sa hon skärrat och förde oss till ett sjukhusrum.

”En botare kommer på direkten”, lovade hon och skyndade iväg.
Efter bara fem minuter kom en botare fram och lyfte upp Rose och gick till närmaste brits.
Han tog fram en massa konstiga grejer och började stoppa blodflödet.

”Det här är ett svårt fall.”
”Kommer hon att klara sig?”
Jag tror det”, svarade han.
”Vad är det som förorsakade det?” undrade professor McGonagall.
”Jag tror att det var…”

--------------------------------------------------------------------

Jaa, vad det var får ni gärna gissa

Hur var det?

JKADDAMSD AHJÄÄÄLPP, JAG FICK EN HJÄRTATTACK D:
Shit så bra!!
Nu kan jag ju knappt vänta på fortsättningen.. D:

Bläh, jag kommer få men för livet, jag kommer dör alltid att se Roses blödande kropp på marken xD
Nej men vad mycket jag skriker! Snape kanske attakerade henne från döden med Sectumsecra?

Awh, sorry
Bra som vanligt!

Tack

Och duu, MoonChiild, du kanske får hjälpa mig med ngt annat ist

Anything, du har ju hjälpt mig c:

Aa, vi får se vad jag behöver hjälp med.

Btw, om jag behöver hjälp ugglar vi, så att ingen...hm, obehörig fattar ngt