I Will Always Love You (roooolspeeel)

((Måste äta brb))

Damon pustade ut då ljudet försvann och pustande slappnade han av och lutade huvudet mot väggen. Han brydde sig inte om att de andra skulle se märket på handleden, han var tvungen att ta bort armbandet innan hans handled skulle värka sönder.
Hela hans handled var röd och han trodde att den svällt upp en aning, märket lös i ögonen på honom.
"Ingen aning", svarade Damon på Kiaras fråga medan han gnuggade sin handled.

Kiara la direkt märke till Damons sår under armbandet.
"Så det var därför du hade armbandet." sa Kiara svagt medan hon tittade på det lysande runda märket på Damons handled.

Damon ryckte till och såg mot henne innan han snabbt lade på sig armbandet igen och hoppade upp på fötter.
"Du får inte berätta för någon", andades han och såg på henne med en menande blick.

"Varför skulle jag göra det?" frågade hon. Hon satt kvar och tittade undrande på Damon.

Damon slappnade av.
"Du vet inte vad det betyder, eller hur?"frågade han och spände banden på armbandet. "Lika bra det, jag litar på att du inte berättar för någon."
Han sträckte fram handen för att hjälpa henne upp.

Kiara tog tag i hans hand och drog sig upp.
"Tack." sa hon kort och log ett snett leende mot Damon. "Förresten, såg du den där tjejen från Slytherin och killen från Gryffindor som också höll för öronen, tror du att de hörde vad vi hörde?"

"Jag tror det", svarade Damon och lade sin väska på ryggen och gned om sin handled igen. Varför gjorde han det? Det betydde inget längre, allting var för sent, han borde inte ens bry sig om det. "Kom, vi letar upp dem."

"Visst." svarade Kiara kort och gick efter Damon. Hon tittade ner på sin armbandsklocka och började räkna.
"ljudet höll på i ungefär en kvart." sa hon förvånat

"Varför hörde vi det? Jag menar, varför endast vi?"grubblade han för sig själv och väntade på henne så de gick bredvid varandra.