Anual Hunger Games [SYOT]

Hehe, varsegod Du skriver verkligen bra, ska du veta

Jag dog inte, såspojke!

Lika grymt som vanligt.

Kapitel 7 - Part 7

/Förra kvällen/
Fangs grepp runt Ginny00’s axlar fick henne att skrika ut i rädsla. Hon hade just vaknat upp, hon hade sovit hela dagen, men två kanoner hade redan ekat igenom arenan. Hon hade börjat röra på sig men hade råkat svänga fel och gått in i till en deadend. Hon suckade trött och började vända om när Fang hoppar fram med ett stort kaxigt leende på läpparna.

’’Inte speciellt smart va? Fast sova på dagen.. riskabelt, men effektivt genom tiden. Inte för att det skulle spela någon roll precis…’’ Panik. Han var dubbelt så stor som henne och kunde antagligen knäcka henne på en sekund.
’’Du behöver mig! Ge mig en chans,’’ stammade hon fram, vilket fick Fang att skratta. De börjar röra sig bakåt och Ginny blir mer och mer fångad i det lilla utrymmet. Fang rynkar på pannan när han ser att hon inte hade något material på sig.

’’Du är ingenting jämfört med mig.’’ Samtidigt som Fang säger orden ser Ginny lågorna i hans ögon börja brinna. Han ville ta hennes liv – han verkade inställd och upprymd. Utan att tänka på det faller hon ner på knä och sluter sina ögon och en liten enstaka tår faller ner för hennes kind. Kanske det här var den bästa utvägen? Det var ett helvete här. Och om hon överlevde det här skulle hon antagligen dö av svält.

I försök till att svälja den stora klumpen i hennes hals kom det ut ett plågsamt ljud. Döden kommer snabbt. Fang tänker att hon borde vara tacksam. Hon hade sett så liten och vilse när hon fallit ner på knä- barnsligt. Snart, tänkte han. Snart framme.

Revolt och de andra hade sprungit igenom de alla zonerna på två timmar. De var nu framme vid vattnet och Revolt tog ett djupt andetag. De här lukterna hade hon saknat. Havet får henne att känna sig ren och frisk. När hon öppnar sina ögon igen ler hon och fortsätter springa efter de andra.
’’Vi hittar dem imorgon,’’ suckar Celest efter en och en halvtimmes sökande. Såspojken vill fortsätta, men Revolt suckade och slog sig ner på en av klipporna.

Först satt och muttrade arg för sig själv och sköt dödande blickar mot Celest då och då. Han behövde uppmuntras. Jag menar, han var i arenan, var det här inte det han hade växt upp för? Drömt om? Fast det kanske bara var jag som kände så.. Jag hade sett fram emot det här hela mitt liv. Han hoppar snabbt upp när han ser den silvriga paketet faller straxt över honom och nästan träffar hans huvud. Jag börjat skratta tyst för mig själv, men han verkar inte märka. Istället öppnar han sitt paket och svär tyst för sig själv. När han vänder den upp och ner för att försäkra att den är tom skrattar jag igen.

’’De retas med dig. Du är rolig när du blir sur,’’ ler jag glatt mot honom. Han ger mig en sur blick men skakar på huvudet.
’’Det här kanske är bättre än vad jag förväntade mig. Du ska nog få se..’’ sa han med lite mer stolthet i rösten. Förvirrad höjer jag ena ögonbrynet. Vad betydde det med ett tomt paket? Stod det något i?

’’Jag går och letar efter något att äta,’’ säger jag och går iväg på jakt efter mat. All vår mat och nästan all medicin försvann i spelets straff med jordbävningarna och virvelvinden. Ingen av oss visste hur man jagade djur, så de vi levde på var bröd, frukt och växter. Blä, smaken var vidrig. När jag vinner det här ska jag äta hummer och kyckling gryta varje dag.
-
Revolt har försvunnit och Celest ligger och sover i sin sovsäck utan ett ljud. Sauceisgoodforyou går iväg för att hjälpa till – Om någon är idiotisk nog att attackera skulle Celest klara sig. Och det var ju trots allt inte hans problem om hon dog. Han brydde sig inte. Hennes död var en fördel. Såspojken ler slugt för sig själv när han tänker tillbaka på sin sponsor gåva. Immun mot mutanter – den måste ha kostat mycket. Men det var för att han var så awesome som hans mentor Finnick hade lyckats få ihop det. Jag menar… vad finns det att inte älska med honom?

Efter ett tag av ett misslyckade sökande efter mat går han tillbaka mot deras läger. Celest ligger där fortfarande, ingen aning om att hon legat där oskyddad. Men något var inte rätt. Ju närmaste han närmar sig desto tydligare blir det. Där står Fang, hukad över Revolts material och händerna fyllda. Vad som hände här näst går så fort att nästan inte ens Sauceisgoodforyou hänger med. Han kommer in på sin inställning igen där han inte känner något, bara gör. Dödar. Med en bruten nacke får Fang sin kanon och Celest vaknar upp och ser kroppen ligga där bredvid henne. Hon rynkar på näsan och ger honom en sur blick.
’’Fusk.’’

/Nästa dag/
Klargula ögon stirrar in i ginnyw123s trötta men klara ögon. Hennes fingrar har blivit russin väldigt ofta på senaste tiden efter allt simmande. Armarna känns som mjölsäckar och hennes ben värker. Av ren instinkt hoppar Ginny snabbt ner i vattnet och börjar simma ut från sin grotta, men hon kommer inte långt. Det sista man ser är hur hennes kropp med en stark kraft dras ner till botten. Inget skrik kom – hon hann inte. Hon hann inte kämpa för sitt liv.
-
Vi hade kommit tillbaka till ymningshornet när Celest hade fått syn på henne. Men det hade Sauceisgoodforyou också. Där stod hon och blickade ut över den sotiga övergivna ytan – Ellie Lovegood. Hon hade inte märkt dom än, men ryckte till när Celest skrek.
’’Hon är min! Du skulle bara våga..’’ Men Sauceisgoodforyou var snabbare och låg redan före.
’’Jag tror jag vågar. Njut av showen,’’ ropade han tillbaka med ett leende och ökade hastighet.

Ellie var nu på toppen av en av ruinerna. Hon hade hoppats att de inte skulle kunna komma efter henne så lätt, men hon hade underskattat de båda. Killen når henne först och tacklar ner henne till marken. Hon är lättad över att han inte har något vapen – men ändrar sig snabbt. Inget vapen innebar att han var tvungen att skada henne med sina egna händer… Hon kämpar, men han pressar ner henne mot marken.

’’Nu har jag dig,’’ säger han med både stolthet och ondska i rösten. Men Ellie är inte rädd. Hon slår honom och skriker, vilket verkar distrahera honom. Han svär och sätter ena handen för hennes mun.
’’Håll tyst! Sluta kämpa och vara så tråkig.’’ En tystnad sker, och även fast Ellie fortsätter kämpa är han kvar i samma position, lugn. Sen vänder sig hans arga ansikte till ett leende.
’’Fast nej, fortsätt. Jag tycker om att leka med mina offer,’’ säger han lågt. Det här var slutet, tänkte Ellie.

Celest hade just kommit upp och såg sin partner såspojken hukad over en liten figur. Innan hon klättrat upp hade hon snott åt sig Revolts spjut hon var nu i läge för att skjuta. Om bara han kunde flytta på sig… Den lilla tjejen sparkas och slåss, vilket gör Celest förundrad. En riktig kämpe, en överlevare. Tillslut kan Celest äntligen se den flickans ansikte. Fasa fyller hela hennes kropp när hon ser sin lillasyster ligga där nere på marken. Men nej, hennes syster var död. Hennes syster hade dött i spelen, det var därför hon var här. För hämnd. Så vad gjorde hennes syster här? Hade Celest tillslut blivit galen?

Hon tar ett vingligt steg framåt och konstaterar att det inte var hennes syster. Men fortfarande så lik. Nästan identisk… Förtvivlat förstår hon att hon aldrig skulle kunna skada flickan som ligger där nere på marken. Speciellt inte med ett spjut, samma vapen hennes syster dött av. Ilskan växer inom henne när hon lägger märket till killen över flickan. Han skadar henne. Utan att ens tänka på det kör hon in spjutet i hans lår och han skriker i smärta. Ellie får då tillräckligt med utrymme och kraft att putta bort honom från henne. Hans huvud träffar den hårda sten ytan.

Celest känner något borra igenom hennes rygg och hon vänder sig om för att se vem, men ser ingen. Långsamt vänder hon sig tillbaka. Allt sker i slow motion. Det sista hon ser är Ellie Lovegoods klara ögon stirra på henne förvånat. Men Celest ser inte Ellie, hon ser sin syster. Och de skulle snart träffas… BOOM.

Revolt har fallit ner på knä bredvid hennes vän. Tårar faller och hon griper snabbt tag om hans hand.
’’Sauce?’’ säger hon med tårar i hennes skakiga röst. Han är någonstans långt borta. Långsamt tonar han bort från henne.
’’Stanna. Hörde du mig? Stanna.’’ Revolt försöker le, men hennes hjärta bultar för hårt.
’’Du ska vinna, bli känd. Kommer du inte ihåg vad du sa? Du är den enda rätta vinnaren,’’ mumlar hon förgäves. Hans sista andetag kommer och kanonen går av.

Revolt inser hur idiotisk hon måste se ut för huvudstaden just nu. För hela Panem. Hon fick inte visa känslor eller svaghet, hon var en karriärist för guds skull. Hon torkar snabbt bort tårarna och sätter på sitt känslolösa ansikte. Hon skulle hämnas för sin vän.
’’Se upp Ellie Lovegood. Du är död.’’

Starring:
Ginny00, Fang, Revolt, Celest Gaunt, Sauceisgoodforyou, ginnyw123 & Ellie Lovegood

RIP:


Måste bara säga att jag hatade att döda alla som dog i det här kapitlet. Jag diggar er alla. Men bara en av 24 kan komma ut - förlåt.
Märkte just att ingen slytherinare finns med .__.

AWESOME! ♥

Du ändrade från tredje person till jag-form, men annars var det bra ^w^

Mwahahha, jag dödade Ginny00

Fa*aaan jag dog! Men du får inte tro att jag är sur på dig avifors. Jag var ju awesome under tiden jag var med.

Lucy och Rose det var meningen :]
Fang indeed, jag älskade din karaktär o.o

Så varför dödade du den?

Förlåt men det var tvungen att hända.

Hoppas jag är lika awesome i himmelen helvetet.

Superdupermegaawesome! Kom nyss på att jag vill sponsra någon...