Sagan om ringen roll

Resten av färden var tämligen händelselös, man småpratade med varandra och red vidare till skymningen.

Fairnas blick fastnade på dem andra när de kom ner
"Jag började nästan misstänka att vägen ner var för svår mot er" sa hon med en lättsam ton och Dragor trampade otåligt runt och hon la en lugnande hand på bogen och han gnäggade lite. Fairna kontrollerade att alla hade kommit ner innan hon släppte Dragor igen, han sprang inte det snabbaste han kunde men ändå snabbare än många av de andras hästar och Fairna fick hålla in honom för att han inte skulle rusa iväg och hon skulle förlora de andra ut ur sikte

Nerwen kunde knappt hålla Enya när alv kvinnan red iväg igen. Hon var lite otålig, Enya. En otålig alvhäst. Men hon kom gämnsides med alv kvinnan och hennes häst.

Fairna hörde hovslagen och såg på kvinnan som kom upp bredvid henne och hon log lite och Dragor såg på henne och hon funderade, hon ville testa hur snabb den andra ryttaren var men hon visste inte i fall Nerwen skulle lyckas sitta kvar i sadeln. men sen log hon och lättade på Dragors tyglar och hon tog ut stegen och hon log roat. Fairna älskade vinden i håret och friheten hon alltid kände på hästryggen. hon tvärstannade vid toppen på kullen och Dragor stegrade förskräckt och hon förstod honom.
"VARGRYTTARE" skrek Fairna och drog en pil och spände bågen, pilen for snabbt iväg mot ryttarna och träffade den ena av dem som föll av

Enya ökade takten och kom snabbt ifatt. Men de stannade bredvid kvinnan. Nerwen drog snabbt upp en pil hon också. Hon sköt mot en av ryttarna och denne föll av. Hon sickade iväg en till pil och den träffade en annan som då också föll av.

Fairna la skänkeln lite längre fram och Dragor vände genast till höger och stod helt stilla medans hon avlossade fyra pilar i tät följd. Hon visste inte i hur stor fara hon egentligen var, hon hade aldrig mött vargryttarna så hon visste inte hur smarta de var eller vad Sauron gett dem för order. Hon såg hur en av dem kom närmare och hon sköt mot ryttaren men han vek undan och den andra pilen träffade honom i bröstet men han fortsatte ändå, men han red förbi henne och medans han gjorde det räckte han över ett paket. det gick så fort att Fairna först trott det var ett misstag men sedan förstod hon att det var från Sauron och hon log. han hade annorlunda sätt att leverera brev på. men hon misstänkte att han även försökte bli av med så många av dem som han kunde. Fairna sköt genast en pil mot ryttaren som levererat paketet och han föll av

Belarith sporrade Nomoco för att komma upp jämnsides med dem andra 2 och på beloppet av 5 sekunder hade hon fällt 6 ryttare med 3 pilar och det var bara 1 ryttare kvar.

Tamara galloperade snabbt fram släppte tyglarna och drog sitt svärd. Sedan gav hon sig rakt in i striden. En ryttare kom emot henne med ett snabbt sving på svärdet föll han ner. Och hon fortsatte med nästa. Med bena tätt tryckt mot hästens sidor höll hon sig kvar medan ännu en ryttare föll för hennes svärd och hon log för varje Orch som föll.

Belarith svingade sig ner från stoet och körde svärdet igenom den återstående vargryttaren.
Hon svingade sig upp på Nomoco igen och såg ut över slag fältet. Tamara var den som var närmast henne och en orch smög sig upp bakom henne. Belarith stoppade ner svärdet i slidan, spände bågen och sköt honom.
Hon såg Tamara rycka till ty pilen hade borrat sig in i orchen precis ovanför hennes axel.

Tamara skrek till då pilen som genomborrat Orschen även trängt sig in i hennes axel. Orchen föll död ner till marken och hon får in en stöt ed svärdet i vargen och även den faller ihop. Alla är nu döda och Tamara tar sig för axeln där ett djupt blödande sår gör sig synligt. Det smärtar, men hon stoppar svärdet i skidan och tar stoets tyglar i den ännu inte skadade armen och låter den andra armen vila.