19 år senare [Privat roll]

Han flinade.
"Mer te kanske?" sade han och hällde upp till de båda och tittade ut genom fönstret.

"Ja jag hade en gång en mästare som sa att te löser allt" sa Cara leende och slog sig ner igen. även om hon log var hon bekymrad. Inte för vad Voldemort tänkte göra med andra utan hur han med största sannerligenhet tänker förstöra hennes liv.
"Jag borde kanske lämna England igen" sa hon utan att tänka på att James var där. hon var så van att prata med sig själv på sina resor att det satt kvar

"Du gör som du vill." svarade han på hennes fråga till sig själv. "Men jag tänker stanna kvar och slåss, på den rätta sidan den här gången. Det kanske rentvår mitt namn för McGonagall, och så tillfredsställer det min längtan efter krig." sade han fundersamt. Han tänkte även att Potter skulle vara en bra del av den goda sidan, även om han kände rent hat mot honom. Om han lärde sig att samarbeta med honom under bara kriget skulle han kunna totalignorera honom tills nästa krig.

Cara såg på honom
"Jag gör alltid som jag vill" flinade hon roat men blev sedan allvarlig "Är det så smart? att verkligen gå ut i krig igen? jag tänker inte hindra dig för det har jag inte rätt till men jag avråder dig att försöka kriga på den goda sidan för det brukar leda till döden" sa hon lite sorgset och funderade sedan "Nej jag har fått nog av krig så det räcker. Och jag har en känsla av att båda sidor hade dragit i mig tills jag valde en och jag kan erkänna att jag inte är överförtjust i någon av dem" sa hon och tog lite te. Hon såg ner på medaljongen som hennes far gett henne för så många år sedan och hon funderade på om hon skulle ge den till James så han skulle kunna förstöra den

James funderade och drack lite till.
"Vad sägs som en egen sida då? En som är helt oberoende av de goda och de onda, som står utanför Fenixorden, Dumbledore's Armé och Dödsätarna?" sade han, halvt om halvt på skämt. "Vi skulle kunna skapa en egen order, Voldemort har ju redan spioner som tar reda på allt om Fenixordern och DA, därav dödsfallen, men om vi gör en helt ny hemlig order har vi en fördel."

Cara såg på James och funderade.
"Det hade inte varit helt fel" sa hon fundersamt "men det betyder att vi kan få problem om vi väljer att döda olika människor på olika sidor så om vi skall göra det här måste vi vara överens" sa hon och log lite "Vi kan inte själva bli ovänner" sa hon bestämt och korsade benen och bestämde sig för att äta lite mat. Hon trollade fram sushi till sig själv och James
"Du får äta om du vill" sa hon leende

Han såg ner på sushin med en grismach.
"Nej tack, smakade det någon gång, men har aldrig varit särskilt förtjust i det." sade han och drack upp det sista av teet. "Om vi nu ska genomföra denna lilla motståndelse-rörelse, ska vi kalla den något då?" frågade han och lade ner koppen på bordet.

Cara bara skrattade
"Ja det är ditt val och du som går miste om ett gott mål mat" sa hon och tog upp pinnarna och började äta medans hon funderade "Ja det är nog bra, för jag tror inte vi kan kalla den motståndsrörelsen varje gång. dels för att det är väldigt tråkigt och långt men sen också för att människor fattar vad vi håller på med och det är ju väldigt korkat" skrattade hon "så några ider?" frågade hon och la huvudet på sned

"Hmm..." sade han och tände en bärbar eld på fatet och grillade fisken över elden. "Jag tror att ha Armé i namnet avslöjar oss rätt mycket också, likadant med Orden." han smakade på fisken, men den var inte riktigt färdig ännu och fortsatte att luta den över elden. "Kanske..." nu var den färdig, och han tog en tugga "...Rävlyan, så tror folk att vi ska till ett ställe då vi pratar om det?" föreslog han.

Cara rynkade näsan när James började grilla fisken.
"Du förstör maten, dessutom grillar du fel! man skall grilla över stenar och vass för bästa effekt" sa hon leende och nickade sedan "Det är ett bra namn, enkelt och komma ihåg, inte avslöjande och jag gillar rävar" sa hon enkelt och ställde undan fatet och la sig sen ner på rygg igen. hon föredrog det även om kimonon blev skrynklig.
"Så vilka skall vi bjuda in? även om du och jag är mer än skickligt begåvade tvivlar jag på att vi klarar av båda sidor helt själva" sa hon enkelt