Eragon [Privat rollspel]

Törne ruskar på sig och dvärgen håller sig kvar för glatta livet.

"Törne sluta, snälla. Jag trillar nästan."
Jag kan inte bestämma mig vad jag ska göra. Jag hatar den där dvärgen med varje fiber av min kropp, men han verkar så hjälplös, och dessutom kanske vi kan tvinga honom att berätta varför dvärgarna angriper Ailys familj, och allt annat vi behöver veta. Fast...Då kan jag tvinga honom nu.
"Om du berättar vad ni har gjort med Ailys föräldrar och varför, och om du berättar vem som leder er så hjälper jag dig".

"Törne landa" skriker Aily. Murtagh håller på att trilla av.

"Jag berättar aldrig. Skulle du fortfarande vara en riktig dvärg så kanske du skulle få veta, men förädare berättar jag ingenting för".
Varför skulle jag ta med mig just honom. Han har alltid tyckt om att göra illa mig, och han vet alltid vad som gör mest ont. Det är hemskt att höra att jag inte är en "riktig" dvärg. Och varför var jag så dum och tog med honom när jag vet att inget i världen kan få honom att berätta något han inte vill berätta.

Törne landar. Aily hoppar av Aurues och tar ner Murtagh. Han håller på att kvickna till.

Nu när vi står på marken hoppar, Werm, jag har äntligen kommit på min brors namn, av och börjar springa, men Törne lägger snabbt en tass över honom. Törne försöker inte mosa honom, utan bara hålla fast.
När jag har klättrat av hugger Törne efter mig och hans stora tänder missar mig precis. Törne är rasande för att jag bara släängde upp en fiende på hans rygg och genom det riskerade hans ryttares liv.

"Hur mår du?" frågar Aily.
"Är lite snurrig, men annars bra" svarar han. Sen sätter han sig käpprakt upp.
"Törne låt bli" säger han. Aily vänder sig om. Törne hejdar sig. Han har försökt sätta tänderna i Tungdil.

Jag flämtar av skräck. Törne slutar bita efter mig men slår istället till mig hårt med den lediga tassen så jag lyfter från marken och slungas en bit bort.
"Jag gav dig aldrig tillåtelsen att slänga upp den där vidriga dvärgen på min rygg, och jag gav dig inte tillåtelsen att spatsera omkring på min rygg och vifta med ett vapen som du inte kan använda som om DU var min ryttare!
"Förlåt jag"...
Törne avbryter mig med ett vildsint rytande.

Murtagh suckar. Törne går fram till dom.
"Tack för att du varnade mig" säger den röda draken till Aily.
"Allt för att tjäna er" svarar hon.

Jag känner mig blåslagen, men det är rätt åt mig. Varför gör jag sådana dumma fel hela tiden. Jag tänkte att vi kan använda Werm för att ta reda på mer om alla angreppen, och istället dödade min dumhet nästan Alex och Murtagh. Och jag tänker ALDRIG mer visa att jag har ont och ska försöka dölja alla skador för Aily, för hon bryr sig mer om att läka mina sår än att skydda sig själv. Hon var också nära att dö på grund av mig. Ór ser på mig och tröstar mig med sitt sällskap.