Vampyrer i Voldemorts rike (Privat roll)

Alex dyker upp och får inte syn på Alea, han saktar och flämtar med tungan hängande, man tycker att med hans kondition borde det inte vara så utmattande att spurta, men han spurtade ju i en längre period i ett ovant underlag. Hur länge sedan var det sedan han var här egentligen? Några år? Han flämtar vidare när han fortsätter gå.

"Hej, allt bra?" ler Alea och går efter Alex för att komma till hans systrar, eller snarare se till att han kommer till hans systrar. Visserligen var hon tacksam för det de hade gjort mot henne och tog emot henne med öppna armar, men de var trotts allt inne hennes familj.

Alex tittar bakåt och får syn på något väldigt underligt, en blek men ändå mörk kvinna står längre bort och betraktar dem, vad i hela friden? Vem är det? Han stannar till och betraktar henne, hon står rätt långt bort och Alex kan ju inte se så bra men hoppas att Alea kanske vet vad... vem det är.

Alea stelnar till och ser på kvinnan som ser ovanligt....ja perfekt ut, men blek och stel på någotvis. Men Alea kännde inte igen henne och hon kände ett avund på kvinnan, så vacker, så perfekt....

Kvinnan försvann, men dök upp närmare dem. Alex förstår inte, men det är något extremt lockande över kvinnan som han inte kan förklara.

Alea rynkar på ögonen åt pannan och tänker, något påminner henne om kvinnan, något hon hade läst, läst i biblioteket på Hogwarts, i en bok på den avskilda bokavdelningen. "Vad vill du?" säger Alea skarpt då nu kvinnan står framför dem och.....Alea ser tänderna och bleknar märkbart, "Vampyr." säger Alea med svag röst, och anade att allt var kört.

Alex vaknar till och vänder blicken mot Alea. Allvarligt? Vampyr, en sån där blodsugande levande död som kunde göra i princip vadsomhelst... förutom att vara i solen. När han tänker efter kan hon ha rätt, kvinnan är blek, hon har huggtänder... och hon är ute mitt i natten. Underbart.

Kvinnan ler mjukt och ser sig om då flera, närmare bestämt ytterligare en kvinna och en man. "Ska vi ta dem till chefen?" morrar mannen grovt, "Bita eller dricka." fnittrar kvinnan som snarare var en ung flicka till och drar in deras doft, "De luktar ju himelskt" kommenterar hon ljuvt.

Alex funderar på om det är värt att springa, han är trots allt en varg just nu. Men fortfarande människa på det sättet också. Hans hjärta dunkar ofrivilligt snabbare, han kan inte gripas av panik. Det kommer aldrig gå väl.

Alea för handen till byxfickan där staven var, men snabbt som ögonblicket var mannen där och vrider upp hennes hand bakpå ryggen, liksom den andra. Alea kvider till då han näst intill bryter armarna av henne och hennes ögon tåras av smärta då han får ner henne på knä. "Ta den andra, vi tar dem till chefen nu, han får bestämma deras öden." kommenderar kvinnan åt de andra två.