PRS Emma07 och wolfy

~~~1,5 månad senare~~~

Det var eftermiddag och Sophie var påväg tillbaks ifrån en av adelsdamernas kammare, hon hade varit där och lämnat lite nytvättade kläder. Hennes arbetspass var snart slut nu, hon hade bara en kort stund kvar och några få sysslor innan hon fick sluta för dagen. Hon gick egentligen helt försjunken i tankar där hon gick genom korridoren.


Yoren - som jobbade som vakt på slottet, gick genom korridoren medans han småpratade lite med sin kollega. De två tillbringade en del tid tillsammans, de två fick ofta jobba ihop vilket gjorde att dem var mycket ihop och pratade en del. Om Yoren kunde egentligen inte påstås att han var en särskilt trevlig man, han var rätt likgiltig av sig och relativt ovårdad.

Keran nickade smått ointresserat åt Yorens prat, lät det mest gå in genom ena örat och ut genom det andra. Det var eftermiddag och han kände sig lite extra grinig idag.
"Ser man på." Den bredaxlade mannen stannade upp och stötte lätt med armbågen till Yoren, nickade mot en tjänsteflick som kom gående längre fram i korridoren. Hon verkade befinna sig i en annan värld. "Vad säger du, ska vi ha lite kul?" Utan att vänta på svar började Keran gå igen med långa, bestämda steg fram till den unga kvinnan.

Yoren pratade om lite smått och gott, om allt mellan himmel och jord egentligen. Och inte om nåt viktigt. Han såg genast dit Keran nickade, lade med en gång märke till den rätt så unga tjänsteflickan och flinade lite åt Yorens förslag.
"Låter som en väldigt bra ide", sade han och följde genast med Keran mot henne.

Sophie gick helt som i sin egen värld, lade inte alls märke till de båda männen.

"Hallå där." Keran stannade upp alldeles framför Sophie och tog ytterligare ett steg närmare henne, hans mål var att få henne att backa mot väggen så att hon inte skulle ha någon utväg. Lite roligt måste väl två män, duktiga vakter, få ha? Det var inte som om de gjorde någonting förbjudet. Än i alla fall. Och ingen skulle i vilket fall som helst bry sig om vad som hände med en tjänare.

Sophie ryckte till lite då någon pratade med henne, såg genast lite skrämt på de båda männen. Hade hon varit påväg att gå in i honom? Hon trodde inte det men hon var inte helt säker, hon hade ju gått helt i sin egna värld.
"Ursäkta, jag behöver vidare", ursäktade hon sig och försökte gå förbi honom, Yoren ställde sig dock genast i hennes väg med ett flin.
"Du ska ingenstans", sade han med ett flin och Sophie såg skrämt på de båda männen nu, backade undan lite mot väggen.

Keran tyckte om den skrämda blicken kvinnan hade. Han riktigt njöt av det. Det var hur roligt som helst att ha övertaget, att ha makten och göra folk rädda. Han placerade båda sina händer om varsin sida om henne då hon backat mot väggen, stirrade uppskattande på det vackra ansiktet som om hon var en god köttbit och han hungrig som en varg.
"Vad tycker du Yeron? Vad ska vi göra med henne?" frågade han med ett flin utan att släppa flickan med blicken.

Yoren flinade roat, liksom Keran stornjöt han av detta. Att känna den där makten att kunna påverka andra människor, att känna sig kraftfullare än dem. Och dessutom få roa sig med en ung flicka, granskade hennes vackra ansikte. Henne skulle dem nog kunna ha en del kul med. Han flinade lite av Kerans ord.
"Jag kan nog komma på lite intressanta ideer", retades han.

Sophie såg skrämt mellan de båda männen, hon var vettskrämd nu. Hon försökte ta sig därifrån, men de blockerade hennes utvägar rätt bra och de båda var ju bra mycket större än henne. Hon som var blyg och försiktig innan, i nåt sånt här när hon var vettskrämd vågade hon inte säga ifrån jättemycket heller då. Hon hade inte trott detta om vakter, hon hade väl någorlunda litat på dem.

"Backa från henne omedelbart," hördes plötsligt en röst ryta. Keran ryckte lätt till och ställde sig bredvid Yoren då Caspian kom gående. Han började genast tänka ut en bra ursäkt som skulle kunna fungera. Kanske han skulle lägga hela skulden på Yoren? Att det var den andre vakten som kommit med idéen och praktiskt taget tvingat Keran att vara med? Nej, det skulle varken låta logiskt eller trovärdigt. Han fick inte en chans att lägga fram en ursäkt heller förrän prinsen tagit till orda.
"Ni två letar upp bums upp kaptenen och talar om för honom, utan att försköna historien, vad ni höll på med. Oroa er inte, jag kommer alldeles strax efter för att förstyrka att det ni berättat är riktigt." Caspian skickade iväg vakterna som praktiskt taget hängde med sina huvuden då de gick iväg. Han vände blicken mot Sophie och han mjuknade märkbart upp igen.
"Är du oskadd?"

Yoren ryckte till och såg upp av rösten, han hade inte märkt någon närma sig. Det var ju just en tjusig vakt som inte märkte det. Han började direkt försöka komma på en bra ursäkt, han skulle kunna skylla det mesta på Keran då han trots allt varit den som mer hållit fast tjejen. Men han tvivlade på att det skulle gå vägen, Keran skulle antagligen protestera rejält emot det. Han vände tyst och gick med kollegan.

Sophie blev något otroligt lättad när hon hört Caspian, lättad för den otroliga tur att han kom precis då. Sakta slappnade hon av lite, från att innan ha varit på helspänn. Hon nickade lite försiktigt först.
"Ja, är bara upppskärrad", sade hon ärligt och det syntes rätt tydligt på henne med hur uppskärrad hon var efter händelsen. Hon såg verkligen inte fram emot att jobba ännu en stund efter detta.
"Tack", sade hon och såg försiktigt på honom.

Försiktigt la han en hand mot Sophies rygg för att leda henne mot biblioteket. Han gjorde där en gest mot en fåtölj innan han bad en annan tjänare att komma tillbaka med en rykande varm kopp kamomillte. Caspian tackade den unga pojken innan han gav koppen till Sophie.
"Det här borde vara lugnande," sa han och gav henne ett litet leende, "sitt här och ta den tid du behöver. Jag måste gå och se till att de där idioterna lär sig en ordentlig läxa." Han reste sig upp och lämnade biblioteket.