I Will Always Love You (roooolspeeel)

"Jag vet inte... Vad tror du?" Kiara tittade med en frågande min upp på Damon.

"Ingen aning", mumlade Damon och suckade. Han skulle verkligen behöva hitta de andra två nu. Men han hade ju ingen aning om vart de var och så hade han knappt talat med dem. Eller Jacob kände han ju någorlunda då de hade samma sovsal.
"Biblioteket", sade plötsligt Damon och såg på Kiara. "Vi kanske hittar något där?"

"Ja, kom så går vi dit!" sa Kiara medan hon började gå med snabba steg mot biblioteket.

Damon sprang efter henne, på samma gång kanske han kunde hitta något om slavskeppen i egypten, dit han skulle om tre år. Han rös till och slog sedan bort de tankarna.
"Tror du ljudet kommer att komma tillbaka?"frågade Damon av Kiara då han hunnit ifatt henne.

"Hoppas inte det." sa hon som svar till Damons fråga. "Men, om jag ska vara ärlig tror jag inte det."

"Inte jag heller", mumlade Damon, "du hörde det ju först, hur länge var det emellan så att du började höra det igen? 5 minuter?"

"Ja, typ runt fem minuter, varför undrar du?" Hon stannade tvärt och tittade undrande på Damon, igen.

"För då höll det på i ungefär fem minuter, inte sant?"frågade han och tittade ner i marken. "Tio minuter har gått sedan det hände åt oss alla, så ifall om mina beräkningar stämmer, så borde ljudet komma tillbaka om fem minuter. Hur länge så har jag ingen aning."
För säkerhets skull tvingade han sig själv att ta bort sitt läderarmband för att få handleden fri, men han lade genast handen i fickan för att skymma den.

Kira nickade.
"Det låter rimligt." sa hon, "Kom, Biblioteket är här borta." Kiara tog Damons hand som inte var i någon ficka och drog med sig honom.

Damon följde efter henne mot biblioteket, han hoppades att ljudet inte skulle komma tillbaka, han gillade det inte. Fast, han hade ju känt ett sting gå genom magen då Kiara...
Damon blinkade snabbt till, vad tänkte han på? Kärlek var inget för honom nu, men han ville inte såra henne.