De utvalda (Rollspel)

Athena hör Ailys skrik och följer efter hon ser de döda soldaterna och hästarna utan att röra en min. Döda kroppar äcklar henne, men det vill hon inte visa. "Bra, då har vi två hästar" säger Athena och pekar på de döda soldaterna. "Vi bör aväpna dem och gömma dem i skogen, så att ingen hittar dem och så att vi får fler vapen." säger hon och ser på de andra samtidigt som hon går fram till en av hästarna.

Juliet såg på sina föräldrar som inte svarade och hon kände hur arg hon blev
"ni visste inte ens vad jag hade för gåva, men ni skickade ändå i är mig!" sa hon med sammanbiten röst
"du är ett freak" sa hennes mor och hon såg kallt på henne innan allt brast och hon spände bågen hon hade i handen och siktade mot sina föräldrar och de såg skrämt på henne
"du skulle väl inte?" sa hennes far
"jo det skulle jag. Ni hatade mig utan anledning, min gåva är lögnens gåva, den är helt ofarlig egentligen" sa Juliet och skickade iväg två snabba pilar som träffade dem båda i hjärtat och hon såg kallt på dem "tack för att du lärde mig skjuta far" sa hon och tog pilarna och några kläder och proviant innan hon lämnade huset bakom sig och satte upp på Tug och red bort från gården

Aily gick fram till den andra hästen nu när hon hämtat sig.
"Vem kan ha dödat dom?" säger hon och tittar äcklat på soldater.
"Såg ni märkerna efter hästen där borta? Dom var efter en häst och här är två." Aily tittar sig omkring och får syn på några spår som leder ner till byn.
"Jag tror personen red ditåt" säger hon och pekar på spåen som är efter en häst.

[Ooh, förlåt att jag inte har skrivit! :O Men heheh, bra att ingen blir upprörd över läggningen! ^^]

Narnie nickar och följer tyst med flickan som hade pratat med henne. Hon stannar och ser på det som flickan pekar på. En form, nertrampad i den mjuka jorden. En mjukt u-formad form. Formen av en hästsko. Narnie följer flickan, längs med spåren. Eftersom Narnie har huvudet nerböjt hela tiden, för att se spåren ser hon inte vilka som skapat dem förrän flickan skriker till. Narnie rycker till, lyfter huvudet och tar ett förskräckt steg bakåt. Två soldater ligger helt stilla framför dem. Blodet har fläckat ner deras uniformer och bildar stora, mörkröda fläckar överallt på dem. De är döda.
Narnie vänder huvudet mot de andra och lyssnar allvarligt på dem. När flickan som hon hade pratat med nämnde att spåren de sett bara var av en häst och de här var två stycken ryckte Narnie till. Det var faktiskt sant. Hon vände huvudet mot riktningen dit personen hade ridit. Skulle de verkligen följa efter honom, eller skulle de göra som den svarta personen, som Narnie hade noterat hade eldrött hår, sade och avväpna dem och gömma dem i skogen?

Athena nickar eftertänksamt och lämnar hästen och går fram till de döda. Men en äcklad min aväpnar hon dem och gräver i deras fikor och ler för sig själv. Både pengar och pass för att ta sig igenom olika byar, precis vad de behövde. Hon lägger allt i en hög så att de andra kan ta vad de vill ha. Sedan drar hon av sig huvan, så hon har den urvägen och börjar dra undan de döda kropparna, de är tunga och hon behöver hjälp. Så hon stannar upp och ser uppfodrande på de andra.

Narnie ser på när den rödhåriga flickan går fram till kropparna, avväpnar dem, gräver i deras fickor och lägger pengar och pass i en hög på marken. Narnie lägg huvudet på sned och sveper det rosa håret bakom örat medan hon iakttar flickans försök att dra undan en av kropparna. När hon sedan stannar och ser på de andra inser Narnie att hon vill ha hjälp. Trots sin klena växt går hon fram till henne och tar tag i mannens ena arm.

"Tackar" säger Athena till den rosahåriga flickan. De drar gemensamt bort de båda männen, även om det var tungt. Men nu var de i alla fall ur vägen och folk skulle inte se dem direkt när de red eller gick förbi på vägen.

Iris stod under tystnad och betraktade de två. Det luktade död överallt. Iris hatade döden. Hon 'var' livet och hon ville inte ha nåt med döden att göra. Hela hennes familj var ju död. En tår rann ner för hennes kind och hon torkade snabbt bort den.

Juliet red bort från gården och funderade på vart hon skulle ta vägen? hon ville bort från det här landet innan någon upptäckte att hon saknades och Nathan skickade ut vakter efter henne. hon bestämde sig för att ta vägen över passen till grannlandet bredvid och bestämma sig sedan vart hon skulle ta vägen

Alith betraktar de som är samlade, självklart så diskret att ingen borde se det. Eller, hon tror iallafall att ingen ser det. Hon ser på den vackra gyllenbrunhåriga och märker att en tår för tillfället rinner ned för flickans kind. Alith tycker om att hålla sig utanför, hon tänker fortsätta med det. Fast hon vill ändå veta varför flickan gråter. Alith blir velar på beslutet att hålla sig utanför, men hon tänker ändå göra det.