Dragonfliers

(( Jag har tyvär inte läst cirkel men skulle nog vilja göra det facktikst! ))

Mina tankar försvinner som hastigast när Jake tvär stannar och dukar undan för några pilar skjutna mot oss. Jag vet inte alls vad jag ska göra längre. Rädslan tar över, den gammla Sonya är tillbaka, jag var bara en mes inget annat.

Alice ser Sonya på hennes drake, hon och Senya flyger mot dem.
"Hur är det?" frågar Alice mjukt när hon ser rädslan i Sonyas blick.

Alice kommer på sin drake och jag känner med ens hettan på kinderna. Jag nickar försiktigt. "bra tack" säger jag knappt hörbart.

"Sonya, det gör inget att du är rädd. Jag tror att vi alla är det nu, i alla fall lite" säger Alice.
"Utan rädsla finns inget mod"

((Jag hoppar lite i tiden - betyder inte att ni måste hoppa i er värld ))

Ellen gick tidigt och lade sig, närmare sagt nio på kvällen. Hon hade ätit en massa choklad för att få av sig samvetskvalen och druckit alkohol i smyg, i hopp om att bli hög. Hon hade spytt upp allt på köksgolvet.
Nu låg Ellen i sin säng med händerna knäppta över sin oroliga mage. Hon stirrade upp i taket och undrade varför hon var tillbaka. Visserligen ville hon inte dö i strid, men det var ännu värre att känna att man sluppit undan medan andra kanske måste dö. Hon kände en varm tår gå längs med hennes kind. Torkade ilsket bort den.

(( okej^^))

Jag nickar och harklar mig "tack" säger ja högre. Jake dyker lite men jag vet inte varför. Men när vi närmar oss marken så ser jag en hel arme av typ troll eller vad det nu kan vara. Jake sprutar med ens eld på dem så att minst 30 dog. Jag känner mig facktikst stolt om Jake.

((Å vad glad jag blir när tråden är aktiv igen Om bara alla skulle skriva ))

Ellen hörde sina föräldrar garva framför teven. Hon önskade att hon också kunde sitta där och titta på Solsidan. I och för sig var det möjligt, men hon skulle inte klara av att skratta.
Ellen tänkte på Zaleca. De var så lika. De kunde passa bra ihop, om båda skulle acceptera varandra. Åter såg Ellen en tydlig vision av den glimmande blå draken som frustade och klöste bland trollen. De var två meter höga, vissa längre. De hade stora ögon som stack upp rakt från potatishuvudet. Armarna var som långa limpor, benen som stenpålar. Hela kroppen var täckt av fula vårtor och andra skamtecken.
Ellen slog hastigt upp ögonen. När hade hon slutit ögonen, förresten? Hon blev lite rädd för de där visionerna. De skrämde henne.
I hopp om att roa sig drog hon till sig sin lilla laptop och loggade in på Facebook. Nya uppdateringar. Cee.
"Cee Marie -> Ellen Green: Gå och dö, bitch! :@"
Milla Paul, Dorothy Paul och sju andra gillar det här

Det var som ett slag i bröstet på Ellen - hon blev som paralyserad, bara stirrade på skärmen.
"Fan vad jag vill tillbaka", viskade Ellen med skälvande röst.

(( ja det är bra!! ))

Jag sitter som paralyserad på draken då ett påstående och en fråga frågas i huvudet. DEt konstig är bara att det är inte mina tankar, utan Ellens. "Fan vad jag vill tillbaka" sa hon, frågan löd. "får hon det?" jag visste inte vad jag skulle svara till mig sjäkv. "du avgör" sa rösten igen. Jag nickar förstummat. "Ja det får gon" sger jag rakt ut utan att tänka mig för. Vad hade jag gjort?

En obehaglig stråle sköt in i Ellens huvud - eller ja, så kändes det. "Ja, det får hon" svävade i hennes huvud. Ellen visste att rösten var bekant, men hon kunde inte placera den. Var det Zaleca som retades i hennes huvud nu? Ja? Nej, Zaleca hade den där mäktiga drakstämman som inte går att efterhärma. Det här var en människa, som visste vad hon menade. Kanske en av männen? Eller en av Drakryttarna... Men ingen av dem ville ha tillbaka henne, så var det nu bara och Ellen var tvungen att fatta det fastän hon inte ville.
En av männen, helt klart. De var ju så noga med att Drakryttarna skulle hålla ihop och rädda världen. Blah, blah, blah. Men det kändes inte så skrockfullt längre. Ellen ville faktiskt tillbaka, visste att hon kunde göra något äkta som hon kunde vara stolt om på riktigt.
"Okej", sa Ellen tvekande. Hennes röst lät underlig. "Jag är redo."

Jag ser framför mig när Jake landar på marken. Trollen var borta och det var hyfsat lungt nu. Jag ser efter några anndra men inga anndra landar hittils.