Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Mycket bättre." skrattar Laura åt Fai.
"Påminn mig att nästa gång jag besöker Japan ska jag ha med mig en låda med gummiband." skrattar hon roat och börjar äta, genom att se hur de andra gjorde och sen härma efter.
"Det var ju gott." sa Laura med förvånan i rösten.

"Ja gör det eller så använder du händerna" skrattade Fai och Cara öppnade ögonen och såg på honom
"Ja om du skall bryta varje artighetsregel som finns" sa hon bestämt och såg sedan på Laura "Ja visst är det. jag sa..." började hon men stannade mitt i meningen när hennes far stod i dörren och hon suckade

"Nej, jag tänker inte äta med händerna." skrattar Laura och tar en tugga men slår upp ögonen då Cara tystnar mitt i meningen och hon ser Voldemort stå där i dörren och sen närma sig dem. Hon rynkar på pannan, kunde han inte lämna henne ifred? Ens för en liten stund?

"Nej men vad trevligt att jag äntligen fann dig" sa Voldemort och granskade dem
"Så det här är alltså din far?" sa Fai och struntade i att han pratade förbi Voldemort
"Ja det är han i egen hög person. tyvärr måste jag säga" svarade Cara
"Jag förstår dig, han är ingen vacker syn" sa Fai leende och Voldemorts blick mörknade och han försökte ta tag i Fai men han bara vek undan "du missade" sa Fai leende och reste sig upp och drog upp Cara och Laura på fötter
"Om du ursäktar oss så har vi annat för oss" sa Fai enkelt och Voldemort försökte ta tag i Cara "hon har tyvärr ingen lust att följa med dig" sa han och drog henne närmare sig innan de lämnade butiken och försvann i folkmängden

( Butiken? var vi inte på en resturang? xD )

Laura stirrade på Fai, och undrade hur han kunde vara så korkad att tala till Voldemort på detta viset. Men å andra sidan när hon tänkte efter så gjorde hon väll likadant, men samtidigt kände hon honom mer än vad Fai gjorde.
Hon skakade på huvudet när de försvann in i folkmängden och undrade om det var en tidsfråga innan han skulle komma ikapp dem....förmodligen.

(haha okej xD haha jag har sämst minne och orkar aldrig kolla inläggen efter att jag skrivit dem xD)

Cara såg bara tacksamt på Fai som höll en arm runt hennes midja, Fai var en vän bättre än förtjänade med tanke på att hon inte varnat honom för sin far. Voldemort skulle bli ursinig men å andra sidan hade han ingen rätt att bara dycka upp och försöke bestämma över henne. De stod snart hemma i hennes hus igen och hon andades tillslut ut.

( Nej, inte jag heller xD )

Laura vände sig om och såg frågande på Fai. "Vet du vem du nyss tilltalade?" sa hon undrande när de kommit in i huset. Hon undrade verkligen om han var så korkad att tilltala honom så eller om det var direkt okunskap som det gällde.

(haha bra av oss xD)

"Laura-san jag vet mycket väl vem jag tilltalade och det bekymrar mig inte alls" sa Fai enkelt "Jag har ingen lust att se Cara-chan bli behandlad så av sin far" sa han och Cara log lite
"Men jag borde varnat dig för vad han kan tänkas göra" sa Cara lågt där hon satt på golvet och Fai knäböjde vid henne
"Jag klarar mig så oroa dig inte" sa han leende

Laura nickar till svar, det var hans eget val. Men han borde tänka på följderna.
Hon flinar upp en aning, att tänka på följderna, skulle det komma från henne? Hon tänkte aldrig på följderna, eller hade aldrig gjort. Hennes år av berömmelse hade inte gett henne sådana möjligheter. Då var hon skyddad av många, men hon mådde bättre nu, var mer fri än på många år, kunde bestämma sina egna vägar.

Cara såg på dem båda men hade inga ord kvar. hon var otroligt tacksam över att de fanns vid hennes sida, men hon var inte lika tacksam över att hennes far var tillbaka. Hon suckade och log svagt mot Fai. hon oroade sig alltid för sina vänner vad de än sa. Hon hörde hur det knackade på dörren och nu började det tänkte hon och gick mot dörren