Du är värd någon bättre, Hermione. [SV]

Mer

jätte bra!

Det här kan bli riktigt spännande!

Åh, så bra men jag förstår inte riktigt. Är Harry eller Ron tillsammans med Hermione?

Förstår inte heller, men det verkar ju vara Harry hon säger det till..?

^det undrade jag oxå

Det är Harry som är tillsammans med Hermione! Förlåt om det kom fram lite otydligt, ska tänka på det i fortsättningen!

Mer!

Okey, då förstår jag Du var nog inte så otydlig det är nog snarare jag som är trög xD

Tack för era kommentarer, ni gör mig så glad! Här är kapitel två!

2. När du bara ger henne problem, lyssnar en annan kille på henne.

”Hermione!?” Ropade Harry efter henne, hon vände sig motvilligt om.
”Vad!?” Skrek hon ilsket tillbaka.
”Sätt dig i vår kupé.” Sa Harry försiktigt och nickade med huvudet mot kupén där Luna, Cho, och Neville satt. ”Det är extra många första-års elever i år, så resten av tåget är nästan fullt.”
”Tack Harry.” Sa hon tyst och satte sig ner bredvid Cho. Harry satte sig sedan på Hermiones andra sida och tog försiktigt hennes hand och klappade den tafatt. Gud vad Harry var oromantisk, tänkte hon.
”Vi menade inget illa med att lämna dig på perrongen.” Sa han tyst och försiktigt. ”Du är den viktigaste personen i mitt liv.” Hermione var nära att frusta till av skratt, vad försökte Harry med egentligen? Om han ville trösta henne med gulliga ord så hjälpte det inte. Då reste sig Cho plötsligt upp, hennes ögon brann av hat.
”Det sa du till mig också i somras, Harry din lögnhals! Och Hermione; det var mig han såg på perrongen, det var mig han sprang fram till medan han lämnade dig.” Hon blände på Harry och fortsatte. ”Tyckte du borde veta sanningen Hermione, eftersom han är så dålig på att berätta den.” Hon pekade Harry hårt i bröstet med ett perfekt manikyrerat finger, han drog efter andan men sa inget. Hermione hade blivit helt stum av chock men när Cho lämnat kupén fylldes hon av stark avsky mot Harry.

”Är det sant? Harry svara mig!” Skrek hon och släppte hans hand, som om det vore något väldigt äckligt.
”Hermione, jag kan förklara. Det är inte alls som det verkar. Hon var bara en vän. Vi umgicks i somras när du var i Australien med dina föräldrar. Jag svär!” Sa Harry ångerfullt. Han ljuger, tänkte Hermione.
”Och det hände inget annat? Ni kysstes inte eller något? Sedan råkade du säga att hon var den viktigaste personen i ditt liv?” Frågade Hermione och tårar hade börjat rulla ner för hennes kinder. Så mycket känslor på knappt en timme.
”Nej, eller alltså… det betydde ing… ” Stammade han, Hermione reste sig hastigt och lämnade dem.
”Hermione! Gå inte!” Ropade Harry efter henne. Men hon visste vart hon skulle, hon behövde Ginny. Med tårfyllda ögon och fuktiga kinder sprang hon genom tåget ännu en gång. Vart sitter Ginny, vart sitter Gi…
”Nämen är det inte Granger, ute på spri…” Började Draco elakt men sedan såg hennes tårar och hans ansikte mjuknade en aning. ”Och hon gråter!” Tillade han förbluffat.
Draco var den sista hon ville träffa just nu. Hon tryckte honom mot väggen och fortsatte sedan springa iväg. Tillslut såg hon Ginny sitta i en kupé tillsammans med några från hennes klass.
”Ginny.” Flåsade Hermione. ”Jag. Behöver. Prata.”
Ginny reste sig hastigt och drog Hermione ut i gången. Hermione berättade vad som hänt med Harry, och konstigt nog upphörde hennes tårar, och när hon berättade om Cho började hon till och med skratta. Ginny iakttog Hermione med en bister mig.
”Hermione, var du någonsin kär i Harry?” Frågade hon. ”Om du vore det skulle du inte skratta om du misstänker att han varit otrogen.”
”Det klart, Ginny, men det är komplicerat. Kan jag få sitta i er kupé?” Frågade Hermione och utan att vänta på svar satte hon sig bredvid en ljushårig liten tjej hon inte kände igen. Sakta sjönk Hermione in i en djup sömn och när hon vaknade var dem framme i Hogsmead.

När Hermione klev ut i den kalla och friska nattluften drog hon ett djupt andetag, hon blundade och när hon öppnade ögonen stod Draco framför henne.
”Berätta nu, vad är det som hänt?” Frågade Draco tyst. Hermione väntade på ett elakt skratt men det kom inte.
”Som om jag skulle berätta det för dig!” Fräste Hermione och hon gjorde en ansats att gå därifrån men Draco sträckte ut handen och tog tag i hennes underarm.
”Det är Potter, eller hur?” Sa Draco och blände på en punkt bakom Hermione och hon antog att Harry stod där. Hermione tvekade.
”Ja.” Sa hon tyst, hon orkade inte vara oförskämd när Draco faktiskt var snäll mot henne. ”Han kysste Cho i somras när jag var bortrest, tror jag. Harry sa det in…” Hon avbröt sig. Var hon just på väg att berätta det här för Draco, hennes största hatobjekt?
”Fortsätt.” Manade han henne, hans elaka glimt i ögonen var totalt försvunnen. Istället fanns där ett par vackra, havsblå ärliga ögon. Hans hand smekte försiktigt hennes arm. Tröstande. Hon ville bara berätta allt. Men att bara stå där på tågstationen och kolla in i universums vackraste ögon gjorde henne mållös.


Säg vad ni tycker! Ge gärna kritik, så kan jag göra den ännu bättre!