Vem är jag?

Asm!

Tack tack tack ♥ ♥ ♥

5.

Hon vaknade av att väckarklockan ringde inne i Fru och Man Lovensis rum. Hon gick ner så vanligt för att få äta lite frukost. Under natten hade hon vaknat och glufsat i sig pajbiten. Idag skulle det hända stora gerjor i huset. Hon kände på sig det, men också att hon skulle lyckas! Hon planerade allt i huvudet på väg ner för trappan. Familjen satt redan där. Tysta Erik och feta Luyi och deras föräldrar. Ingen tog notis om Miloa när hon klev in i köket.
"...Öh...hej" sa hon trotsigt. Frun tittade argt upp. "Jaha titta vad som vågar sig hit" "Är du hungrig?" Hon flinade elakt. Miloa teg.
Hon satte sig vid bordet och tog en macka. Sedan samlade hon allt mod hon hade och pressade ihop det till en klump och tvinga upp den. Hon hörde sig själv säga "Vines, jag fick ett brev igår som talade om för mig att jag tilldelats en plats vid Hogwarts"
Fru Lovensis stelnade till. "Jaha och?" sa hon med darrig röst. "Jo jag måste ta mig till en stad för att köpa alla saker jag behöver och..."Modet svek henne "Jag är en Häxa" Vid dom fyra orden så frös hela familjen till is. "Jaa...det har vi vetat om ett tag" Sa Frun.
Ilskan bubbla upp och hela hon fylldes av hat. Det brände och slet och det var omöjligt att hålla kvar.
"JAHA! OCH DET HAR INGEN TALAT OM FÖR MIG?! NEJ SÅ KLART INTE ERA KRISAR! SVIN NI ÄR SÅ FEGA! NI HAR MOSAT OCH TRAMPAT NER MIG HELA MITT LIV! OCH NU NUUUUU! JA NU GÅR DET FÖR SIG ATT TALA OM ATT DET ÄR SANT!"
Alla stirrade på henne. Luyi och Erik hade sakta krupit undan. Frun var den elakaste av alla i deras familj. Till och med värre än Luyi.
"Du ska inte tala till mig i den där tonen. " viskade Hon hotfullt.
Jag storma ut i hallen tog min slitna jacka och sprang ut. Hela långa vägen till skolan.

Jag kom hem först. Sedan Luyi och Erik. Sedan Frun.
Grälet forsatte i sex dagar innan hon gav med sig.
"här" fräste hon och gav mig några sedlar. "Se till att du fixar dina jävla saker nu." "Och om du ställer till det en gång till..." Hon knyckte hotfullt med nävarna.
"Tack" sa hon. Och sprang upp på sitt rum.Nu börjar livet. Tänkte hon...

^ Super bra!

tack♥

jätte bra hoppas det var mycket pengar hon fick XD

Asbra!!!

Jag är ledsen att det har varit så tråkiga kapitel hittils..(vet ej hur man stavat hitils) om någon vet hur det stavas får ni gärna skriva det! men nu blir det lite mer fart...kan nåfon gissa vad det är för nyckel?

6.

Hon kramade stenen och fick reda på att hon skulle ta tåget Lundick 10 till Diagongränden. Hon sa inget mer till någon i familjen Lovensis utan stack bara.
Efter ungefär en halv timmes vandring kom hon fram till tåget. Hon betalade för sin biljett och satte sig i tåget. Hon tog reda på att hon skulle kliva av vid Galstor Brun och sedan gå över stadenbruns gångväg till en lite by. Hon pillade nervöst på en nagel när hon tillslut gick av vid Galastor Brun. Hon småsprang på gång vägen och blev mer och mer nervös. Ingenting skulle vara gratis, och on hade bara...hon räknade sedlarna...Paniken spratt till inom henne! "bara 100 kronor kvar" mumlade hon. Det skulle aldrig räcka! Hon tog fram stenen och lät information skölja över henne, hon lät den välla över henne så länge att hon fick reda på nya saker.
Till sist kom det en mycket intressant information, nämligen om NYCKELN!
Nyckeln skulle till gringotts bank till ett låst kassavalv som hon skulle hämta ut sina föräldrars pengar på! Plötsligt kände hon sig mycket lättare om hjärtat. Hon skulle förhoppningsvis ha så mycket pengar att hon skulle kunna betala allt som stod.
Hon kom fram till en lite by och fick söka väldigt länge innan hon hittade en liten snedörr med guldskriven text : Den Läckande kitteln
Där inne fanns varelser som höll på att skrämma ihjäl henne! Troll med vriden hy, skumma personer som satt i vrår och stirrade lömskt på alla. Men det som förvånade henne mest var en stor man nästan dubbelt så lång som en vanlig karl. Med busskit skägg och händer stora som 3 mans bord och fötter lika stora som sängar! Hon tippade försiktigt genom rummet. Alla stirrade på henne, ja utom mannen som sov på disken. Hon fick e klump i halsen och sprang till den lilla dörren vig disken. Hon fiskade upp stenen igen och kackade på tre stenar.
Hon väntade förhoppnings fult. Inget hände...klumpen växte sig större. Hon prövade igen, och igen,klumpen knöt sig, och igen! Tårar av ren panik brände i ögonen! Dunsade steg och en mörk skugga varnade om att den stora jätten var precis bakom henne! "kan jag hjälpa till?" Dundrade jätten."ja" pep hon efter en lång tystnad.
2ha du behöver inte varädd" skrockade han. han tog fram ett skärt paraply och kackade på stenarna i väggmuren.Den öppnade dig till en gång. "sådär" sa han och klappade henne på axeln så tungt att hon ramlade omkull. "ta-tack-kk" stammade hon fram. "inge orsak gö bara mitt jobb" så gick han iväg för att beställa en till öl.

Hon klev sakta igenom muren och hennes ögon spärrades upp så högt att hon kände ögonbrynden sklia henne i hårbotten. Det kryllade av personer i konstiga kläder barn vuxna och MASSA affärer! Hon sprang in i mullret av folk. Hon hade aldrig varit så lycklig förut. Det var en sann skola!Det var en sann skola! Det var en sann skola! ekade det i huvudet på henne. Hon försökte titta på allt samtidigt. Det fanns en butik med massa stirrande barn, en annan som hette : Ollivander´s , En med djur , en med kläder och så många mer att det kändes ögonen skulle ploppa ur skallen på henne! Längst fram där gatan delade på sig stod en stor vit byggnad med skriften : Gringotts skrivet över den jätte stora dörren. Hon klev in och såg en massa pyttesmå förvridna människor mäta guld eller diamanter och rubiner och stora bägaren som var av massivt guld. Hon gick fram till en av alferna, den tittade ner från sitt arbete med tre stora glittrande stenar tittade grinigt på henne. "...ö...jag ska hämta ...ö...pengar från ....öh...mina föräldrars valv" "jaha. har ni nyckel?" "...öh... ja" Hon drog av sig nyckeln. "Här" Han granska den ett ögonblick, sedan sa han "Ja följ mig" sa han snabbt. Och hoppa ner från sin stol.

åhhh, jätte bra mer!

Jättebra!

Asm!
DU SKRIVER JÄTTE BRA!