Förbjuden kärlek-Arwen och Scorpius

Tack så mycket

Kap 5

"Vakna. Arwen, vakna!! VAKNA!", ropade Amanda. "Ööhh... Vad är det ??", frågade jag med sömnig röst. "Vi blir försenade till lektionen!", ropade Amanda. "MEN VARFÖR SA DU INT DE DÅ?!?!?!?!", ropade jag. Jag hoppade snabbt upp ur sängen och la kläderna på mej. "Vad är det du har där på armen??", frågade Amanda. "Ööö... Inget", svarade jag snabbt och drog skjortan över huvudet. "Men jag är säker på att jag såg någonting där", sa Amanda. "Ögat måste ha lurat dej, Amanda", svarade jag så snabbt att hon måste fråga vad jag sa men jag hade reda hunnit springa ut genom porträtt hålet och ner för trapporna. Amanda kom springandes efter mej ner till fängelse hålorna. "God dag", sade professorn. "Idag skall vi lära oss hur vi gör en perfekt kärleksdryck", sade professorn. Jag lyssnade int helt för jag var upptagen med att titta i smyg på Scorpius och tänka på samma dröm jag haft sen jag kom hit. Mitt i allt avbröts jag ur tankarna. "Du kan väl ge oss svaret, Arwen", sade professorn. "Ööömm.... Kan professorn ta om frågan ??", frågade jag. "Du måste lära dej att lyssna. 1 poäng bort från Gryffindor", sade professorn. Alla slytherin elever skrattade tyst och alla gryffindor eleverna var sura på mej för att dom ledde men nu leder Slytherin. "Ajj!!", sade jag tyst för mej själv. Jag märkte att en ny tatuering hade dykt upp. Den här var det text på som det stod; "Du kommer alltid att vara min oavsett vad!" Jag räckte upp handen. "Jaa Arwen?", sade professorn. "Ursäkta men skulle jag få fara på WC??", frågade jag. "Om du måste, men kom direkt tillbaka", sade professorn strängt. Jag reste mej och gick ut från klassrummet. Då jag kom till WCn så började jag gråta. Jag visste int vad jag skulle göra. Särskilt nu när jag visste att han fanns. Jag tittade mej i spegeln och fick se honom. "VAD GÖR DU HÄR!?!?!??", ropade jag åt honom. "Varför skada dej när jag är här. Jag är din och du är min. JAG KOMMER ALDRIG LÄMNA DEJ!!! ALDRIG NÅGONSIN!!!", ropade han. "AVADA KEDAVRA!!", ropade jag och viftade med trollstaven. "NEEEEEEEJJJJ!!!!", ropade han och försvann in i tomma intet. Jag vände mej om och började gråta på nytt. Till min förvång fick jag känna några stick som av nålar på min ena sida. Det föreställde ett hjärta som blödde med vingar. Jag satt mej ner i ett hörn och började gråta på nytt. Efter att ha gråtit en stnd for jag tillbaka till klassrummet. "Det tog länge", sade professorn med sur röst. "Förlåt", sade jag. "Nå nu när du är tillbaka kan vi fortsätta", sade han och fortsatte. "Var var du så här länge", frågade Amanda. "Jag... jag...öö.. Jag var ju på WC", svarade jag. "Okejj... Men.. Ojj... titta du blöder", sade Amanda med stora ögon och tittade på sidan där jag hade min nya tatuering. "Vad har du gjort??", frågade Amanda. "Öö... Inget", sade jag. Lektionen fortsatte och jag var orolig. "Kommer du?? Det är mat nu", frågade Sam. "Jag kommer om några sekunder", svarade jag. Amanda, Sam och Andreas gick sin väg. Jag var nu ensam gryffare nere i fängelsehålorna. Jag hörde att några slytherin elever pratade; "Kommer du med oss och äta, Scorp??", hörde jag en elev från Slytherin säga. "Joo, om några minuter. Gå i förväg ni bara", sade en annan elev från Slytherin och jag gissa på att det var Scorp. "Okejj. Syns sen", svarade den tredje eleven från Slytherin. Jag hörde fotsteg närma mej och jag vände mej om och fick se Scorp framför näsan. "Vad vill du?", frågade jag. "Nääe, jag bara undra vad du gjorde på WC?", frågade Scorp innan han fick syn på mina tatueringar. "Har du besegrat DÖDEN??", frågade Scorp medan han tittade mej i ögonen. "Tydligen", svarade jag. "Wow... Coolt", sa Scorp. "Var det något viktigt du ville säga?", frågade jag och försökte låta så ointresserad som möjligt. "Naaee, jag bara undra vad du gjorde på WC och varför du brukar titta på mej?", svarade Scorp. "Jag brukar väl titta på alla som jag int känner", svarade jag. "Men du tittar extra mycket på mej. Är det så att du gått och blivit kär i mej?", frågade Scorp. Jag tittade neråt och började gråta samtidigt som jag rodnade. "Tänker du säga till nån att jag gråter?", frågade jag med tårarna i halsen. "Varför skulle jag det ? Jag är int så dum som jag ser ut", svarade Scorp. "Det är nog bäst att vi far och äta annors undrar dina vänner var du är och mina var jag är", svarade jag. "Bäst att vi int syns tillsammans. Vänta på en uggla så kan vi prata mera vi det", svarade Scorp. Scorp gick först och jag gick lite efter. Jag kom väldigt sent till maten. "Du sa några sekunder. Det där var mins 15 minuter", sade Sam. "Förlåt att jag int kom tidigare men jag var upptagen", svarade jag. Jag började äta maten som kallnat. Jag kände att någon iakttog mej så jag tittade upp och fick se Scorp visa några tecken till mej. Jag visade tillbaka snabbt så att ingen skulle se vem jag pratade med. Då vi var klara så gick vi till sällskapsrummet. Vi hade inga lektioner mera den här dagen. Jag satt i en fåtölj och tittade in i brasan. "Vad är det med dej?", frågade Andreas. "Inget. Jag bara..... tänker", svarade jag. "Du ser verkligen trött ut", sa Amanda. "Jaa, borde du int gå och lägga dej?", frågade Sam. "Du har nog rätt Sam. Jag borde gå och lägga mej. God natt", sa jag och gick å sova. "Det är något skumt med henne", sade Amanda. "Mm... Jag tror hon döljer något för oss", sade Andreas. "Vi får ta reda på mera imorgon för jag är ganska trött jag med. God natt pojkar", sa Amanda. "God Natt", svarade pojkarna i kör. "Bäst att vi också far och sova", sa Andreas. "Mm. Kom", sa Sam och båda pojkarna for och sova.

Skall jag fortsätta ??

Du MÅSTE fortsätta, det var supermegabra!!!

Kap 6

"Vänta på en uggla... Jag kommer int säga till nogon... Tecken...." Jag vaknade direkt. Jag satt käpp rak upp i sängen. "Jag tror att jag måste spy..." tänkte jag. Jag gick upp ur sängen och satt kläderna på mej. Jag gick ner till sällskapsrummet och fick se en uggla hacka på fönstret. Det var Scorps uggla som knackade. Jag öppnade fönstret och ugglan flög in, släppte brevet och flög ut igen. Jag tittade på brevet och sen öppnade jag det. I brevet stod det:


Hejj !

Jag kan int sova för jag tänker för mycket på dej. Jag kan int äta för jag ser dej. Jag kan knappt leva för jag saknar dej så mycket. Jag älskar dej. Varenda gång jag ser dej så dör jag. Jag kan int leva utan dej och jag vill inte. Jag vill leva med dej i resten av mitt liv. Jag säger att jag älskar dej och vill aldrig ifrån dej. Möt mej efter första lektionen. Jag vill säga dej något som jag int kan säga i brevet. Skicka en uggla så fort du kan ♥

Kraam Scorp ♥


Jag började skriva svar till honom:


Hejj Scorp !

Jag ditt brev var super fint och super sött. Jag älskar dej också och jag vill jätte gärna möta dej i slutet på första lektionen. Jag kan int heller sova för jag tänker för mycket på dej ♥ Jag hoppas att vi ses snart.

Kraam Arwen ♥

Jag satt brevet fast i ugglans mun och lät den flyga iväg. När jag vände mej om så fick jag se Amanda, Sam och Andreas titta på mej. "Från vem är det här??", frågade Amanda med lite trött och lite sur röst. "Inget", svarade jag. "Du seger alltid inget när det är något. Vi börjar tro att du har hemligheter", sade Sam. "Jag har inga hemligheter och..." "Och från vem är brevet?", frågade Andreas. "Och brevet är från mamma", svarade jag. "Hon är döende och hon kommer att hon dör imorgon. Därför så blödde jag igår för att jag söndra en spegel och drog ett sår på sidan", ljög jag. "Men hur förklarar du då märket du har på handen?", frågade Amanda. "Enkelt, jag tog lite bläck och ritade på mej. Jag hade tråkigt", sa jag. "Okejj. Men jag tror att jag far tillbaka och sover", sa Andreas. "Jag med", sa Sam. "Jag tror att jag också far och sova för jag är helt trött och klockan är 5 på morgonen", sa Amanda. "Jag tror att jag stannar uppe för jag är int sömnig nå mer", sa jag. Amanda, Andreas och Sam for tillbaka och sova. Jag hade ljugit för mina ända vänner på Hogwarts. Jag hade ljugit att brevet var från mamma och att hon är döende (fast det där med att hon blivit döende var sant) Jag har ingen pappa och mamma är döende. Vad skall jag ta mej till. Jag satt ner i fåtöljen framför brasan och började gråta. Plötsligt kände jag en kall hand på min axel. Jag vände mej om och fick se en man med stora svarta vingar som blödde. "Vem... vem... vem är du?", fick jag fram. "Jag är din pojkvän minns du väl. Jag kom tillbaka för jag saknade dej, min käraste" sade figuren. "Men.... Jag är int din käraste. Jag känner knappt dej", sa jag. "Jag kommer vara din för evigt", sa han innan han försvann. Efter att han hade försvunnit så märkte jag att jag blödde nere vid vristen. Där fanns en till tatuering som liknade en krona. Jag satte mej ner och började gråta. Klockan närmade sej 8 och alla började vakna. Jag sprang snabbt upp till sovsalen, drog på mej kläderna och sprang ner till lektionen. Jag tittade int mej för så jag halkade och slog i huvudet. Efter mej så kom Amanda springande och såg mej ligga i trappan hel avsvimmad. Hon sprang snabbt efter en lärare och alla stirrade på mej när jag försvann upp till sjukhusflygen. Nu låg jag där. Helt medvetslös. Efter 3 timmar började jag vakna. "Vad... vad hände?", fick jag fram. "Du ramlade i trappan", svarade Madam Pomfrey. "Du har en bruten vrist", sa hon för sej själv. "Förlåt men vad har hänt? Hur länge har jag varit medvetslös? Var är mina vänner?", frågade jag helt panik slagen. "Du halkade ner för trappan på väg till första lektionen. Du har varit medvetslös ca. 3 timmar och dina vänner är på lektion. Seså du borde vila", sa Madam Pomfrey. Jag vilade i ca. 1 timme och gick ner till maten. Alla satt redan där och åt. Då jag kom ner med kryckor så fick jag en massa blickar. "Äntligen är du vaken", sa Amanda. "Jaa. Vad har jag missat?+", frågade jag. "Inget", svarade Andreas. Jag tittade upp från min mat och fick se Scorp som tittade på mej. Han såg ut som om han skulle börja gråta när han såg mej med kryckor. Jag visa till honom snabbt att jag är okej. Jag åt och så gick jag till sällskapsrummet. Jag hade haft en tuff dag och jag ville att Scorp skulle veta att jag var okej så jag skrev ett brev:


Kära Scorp

Jag mår bra så det är inget att oroa sej för. Du behöver int känna någon skuld känsla. Jag mår bra och ville att du skulle veta det. Synd att vi int hann träffa varandra i dag men jag skickar ett brev till dej och berätta att jag mår bra

Puss och Kram Arwen ♥

Då jag hade skrivit brevet skickade jag det och for å sova.

Skall jag fortsätta ??

Jättebra!

Kap 7

Jag vaknade tidigt morgonen därpå. Jag tog på mej kläderna och gick ner till sällskapsrummet. Jag såg att ugglan Justin var tillbaka. Jag öppnade fönstret och han flög in och släppte brevet. Jag gav honom lite ugglegodis. I brevet stod det en massa fiina saker. Jag började gråta åt vissa saker. Jag satte mej i fåtöljen fråmför spisen och svarade på brevet. Jag skickade iväg Justin och tittade in i spisen. Jag började gråta på nytt. Jag kände en kall hand på min axel. Jag vände mig om och fick se Honom. "Vad gör du här?", frågade jag. "Varför gråter du? Du har mej. Jag älskar dig och du mig. Vi kommer aldrig att skiljas åt. Aldrig", sa han. "Avada Kedavra!", ropade jag. Jag hörde (och såg) hur Han blev till aska. Plötsligt kände jag att det stack till i magen. När jag tittade så märkte jag att jag hade en till tatuering. Den här var bloddroppar. Jag föll ner på golvet och började gråta. Jag märkte att Jonas kom ner. Han frågade vad som hade hänt och jag berättade allt till honom. Jag sa också att han int får berätta till någon och han lovade att int säga till någon. Klockan blev 8 och alla började vakna. "Kommer du med oss och äta?", frågade Sam. "Jag tror int att jag har lust med det", sa jag argt. "Vad är det med dej?", frågade Amanda. "Jag vet nog att ni snackat skit om mej bakom ryggen. Jag trodde vi var bästisar!", sa jag. Medan dom utbytte blickar så gick jag upp och la på mej kläderna. Då jag kom ner så var alla redan på väg till Stora Salen. Jag satt mej längst ut på ändan. Jag gav några snabba tecken till Scorp så att ingen skulle se. När jag var klar så gick jag upp till sällskapsrummet. Ingen var där för att alla pojkar var med flickorna i sovsalarna. Jag märkte att Justin var tillbaka. Jag öppnade fönstret och han hoppade in. Jag läste brevet och svarade på det. Efter att jag svarat så gick jag ut från sällskapsrummet och ner till trädgården. Jag satte mej ner på en bänk och tittade mej runt. Jag märkte att någonting i trädet rörde sej. Till min förvåning var det Scorp som hoppade ner. "Hej Arwen", sa han glatt. "Hej Scorp", sa jag med ledsen röst. "Vad är det?", frågade han medan han satt sej ner bredvid mej. Jag började gråta. "Shhh... Det är ingen fara. Du kan lita på mej", sa han med lugn röst. Jag berättade allt för honom. Drömmen, mina föräldrar, allt. Han hade rätt. Han förstod mej. Han tittade djupt in i mina bruna ögon och kysste mej på munnen. Jag kunde int göra något annat än att kyssa tillbaka. "Jag tyckte om det där", sa jag. "Jag med", sa Scorp. "Kom så går vi ut och gå", sa han. Vi gick runt på skolgården och han visade mej runt. Vi pratade hela tiden. "Du vet int hur det känns", sa jag. "Faktum att det gör jag", sa Scorp. Han kysste mej när han så att jag började gråta. "Det är ingen fara Arwen. Du har mej", sa han och kramade om mej hårt. "Jag vet att jag har dej", sa jag lite lugnare. "Bäst att vi börjar ge oss tillbaka till slottet", sa Scorp. "Mm", svarade jag. Jag gick väldigt långsamt eftersom jag hade kryckor. "Låt mej bära dej Arwen", sa Scorp. "Om du vill", sa jag. Scorp lyfte mej och bärde mej till dörrarna. "Bäst att vi int syns tillsammans", sa jag. "Okejj", sa Scorp och kysste mej. Jag gick i till först och Scorp kom sen. Jag gick upp till sällskapsrummet och fick se till min förvåning att alla stirrade på mej. Jag gick upp till sovsalarna och la mej.

Skall jag fortsätta??

Förlåt att jag int skrivit på hela dan men jag måste skriva om det 3 gånger... Först så tryckte min Bff bort det. Sen tryckte jag bort det och sen fick jag först skriva klart den Hoppas ni gillar det

Super!

Kap 8

"Jag älskar dig ! Jag kommer alltid att finnas inom dej och du i mej. Love you ♥." Jag vaknade för första gången helt själv sedan jag kom hit. Jag vaknade klockan 8 då jag hörde flickorna prata. "Världens bästa dröm. Jag älskade den ♥", tänkte jag. Jag älskade drömmen. Jag lade på mej kläderna och gick ner till Stora Salen. Jag åt morgonmålet samtidigt som jag tittade in i Scorps ögon. Det var söndag så jag var ledig. Jag kunde göra vad jag ville. Efter att jag ätit gick jag till Madam Pomfrey och frågade hur länge jag måste ha kryckor. Hon sa att jag fick nog ta bort dom. Jag lämnade kryckorna in till sjukavdelningen och haltade ner till sällskapsrummet. Ingen var där. Det var en fin dag och alla var ute. Jag såg att Scorps uggla Justin var tillbaka. Jag såg att han hade ett brev. Jag öppnade fönstret och släppte in Justin. Han satt sej på fönsterbrädan och väntade. Jag gav honom lite ugglegodis. Jag öppnade brevet:

Hej Arwen ♥

Jag saknar dej jätte mycket. Jag fick höra att du sluppit dina kryckor. Grattis. Jag bara undrar om du skulle vilja se mej idag, i trädgården ?? Jag måste prata med dej. Jag hoppas du mår bra. Love You ♥

Många Kramar Scorp ♥

Jag var så glad för brevet att jag svarade direkt:

Hejj Scorp ♥

Jag saknar dej också jätte mycket. Jaa, jag slapp mina kryckor idag men jag haltar fortfarande. Jag vill jätte gärna möta dej vid trädgården idag. Ditt brev var så underbart att jag började gråta ♥ Jag mår bra och hoppas att du gör de å ♥ Love You Too ♥

Puss och Kram Arwen ♥

Jag klappade Justin. Lade brevet i munnen och skickade iväg honom. Jag tittade ut och såg hur kul alla hade. Jag bestämde mej för att fara ut en stund. Jag behöver lite frisk luft. Jag haltade ner för trappan och öppnade dörren och gick ut. Jag älskade den varma solen i mitt ansikte. Jag var så glad att jag gick till trädgården halttandes. Jag tittade på en massa fina blommor och önskade att jag var lika fin som dom. Plötsligt hoppade jag till. Jag hade blivit skrämd av Scorp. "Vad gör du här ?", sa jag glatt till honom. "Vi skulle ju mötas här minns du väl ??", sa han lika glatt tillbaka. Han kysste mej på munnen för han var så glad att se mej igen. Jag kysste tillbaka. "Vad ville du prata om ?", sa jag lite allvarligare. "Jag undrade om... om du ville bli min flickvän ?", sa Scorp. Jag blev så glad när jag hörde det att jag tänkt spränga men jag tog det lugnt. "Såklart jag vill", sa jag ännu gladare än före. Jag hoppade i Scorps famn och han kysste mej igen. Då han släppte mej ner så hölls jag int och stå. "Jag har en överraskning till ti dej", sa han. "Vad ?", frågade jag. "Vill du ännu ha en tatuering ?", frågade han. "Beror på vad för sorts tatuering", sa jag. "En tatuering som det står mitt namn på. Jag hade tänkt göra en till mej som det står ditt namn på", sa Scorp. Jag tänkt dö. Han var så gullig. "Så klart du får göra en tatuering till mej", sa jag. "Var ska jag lägga den då?", frågade han. "Vid halsen", sa jag glatt. "Okej. Det kan ta lite ont", sa Scorp. "Jag är nog van vid det här laget", sa jag. Det stack till i halsen och jag kände tusen nålar fast det bara var en trollformel. "Ska jag göra till dej nu ?", frågade jag. "Mm", svarade Scorp. "Var ska du ha den då ?", frågade jag. "Jag skall ha den på armen", svarade Scorp. Jag lagade en till honom och där stod det Arwen ♥ med röd text. På min stod det Scorpius ♥ med grön text. Vi kysste varandra igen. "Det börjar bli sent", sa jag till sist. "Jaa, bäst att vi går tillbaka till skolan", sa Scorp. Vi gick tillsammans en bit. Plötsligt snubblade jag för jag steg sett. "Ajj", sa jag. Scorp kom springande till mej. "Hur är det med dej ?", frågade han oroligt. "Int bra. Jag slipper int upp", sa jag till Scorp. "Kom så hjälper jag dej", sa han. Scorp lyfte upp mej. Det skulle han int ha gjort för hans kompisar såg det. Och mina föredetta kompisar såg det. Scorp bärde mej till dörren. "Jag tror att jag klarar mej härifrån", sa jag. "Är du seker ? Hur skall du klara dej upp för alla trappor ?", frågade han. "Jag kommer nog på något sätt", svarade jag. "Om du seger det så", sa han och kysste mej en sista kyss före vi skiljdes åt. Jag haltade upp för trapporna och kom just före McGonagall sa det i högtalarna. Det första jag fick se när jag kom in var en massa blickar som stirrade på mej. "Vad stirrar ni på ?", frågade jag. Alla vände sej åt sitt eget håll igen och började prata. "Vad gjorde du där ute?", frågade Amanda. "Inget skärskilt", svarade jag argt tillbaka. "Vi såg dej nog med Scorpius", sa Amanda. "Än sen ?", frågade jag irriterat. "Du vet att vi hatar Slytherinare", sa Amanda malligt. "Får int jag va med vem jag vill ?", frågade jag både argt och irriterat. "DET ÄR FAN SÅ OLAGLIT ATT VARA MED SLYTHERINARE!!!", ropade Amanda. Alla tittade på oss. Jag tryckte upp Amanda mot väggen. "Lyssna nu din lilla råtta. Jag får fan vara med vem jag vill i den här jävla skolan till fängelse. Jag bryr mej int om ni int tycker om honom. Jag skiter blankt i vad ni tycker!!", viskade jag. Jag släppte taget om Amandas skjorta och hon föll ner (jag var sidu "lite" längre än hon). Amanda stirrade på mej då jag gick upp till sovsalen. Klockan var mycket och jag var trött. Jag somnade med ett leende på läpparna.

---------------------------------------------------------------

Hoppas ni gillade det Tycker ni att jag skall fortsätta ?

Awesome

Kap 9

Jag vaknade tidigt morgonen därpå. Jag satt kläderna på mej och gick ner. Justin var tillbaka. Jag öppnade fönstret och lät honom flyga in. Han hade ett brev från Scorp:

Hej Arwen !

Hur mår du ? Jag är lite orolig men annars mår jag bra. Igår så såg mina vänner oss då vi kysstes. De tyckte att du var en smutsskalle. Jag sa såklart emot dom. Jag berättade att du var renblodig och att du är en underbar, snäll, omtänksam person. Jag undrar om vi kan ses idag i trädgården ? Saknar dej ♥

Kraam Scorp

Jag läste brevet om och om igen före jag förstod det. Jag satt mej ner och började skriva tillbaka:

Hej Scorp !

Jag mår bra. Det var inte bara dina vänner som såg oss. Det var också mina föredetta vänner. Eller jaa... Alla såg det. Amanda kom och pratade med mej och jag tryckte upp henne mot väggen och sa det jag skulle. Hon är livrädd för mej nu. Vi kan jätte gärna träffas vid trädgården idag efter alla lektioner. Saknar dej med ♥♥

Puss och Kraam Arwen ♥

Jag gav brevet till Justin och han flög iväg. Jag satt framför elden och bara tänkte. Tänkte. Och tänkte... tills jag somnade. "Hahahahahahahaaa.... Där är hon som är tillsammans med en Slytherinare! Hon är så himla fuul !!" "Vi kommer aldrig att prata med ej igen!!" Jag vaknade direkt. "Vilken hemsk dröm! Världens värsta", tänkte jag. Jag gick till Stora Salen för att äta frukost. Alla tittade på mej. Jag satte mej vid ändan av Gryffindor bordet och började äta. Alla stirrade på mej. Jag åt snabbt och gick snabbt till lektionen. Jag satte mej längst bak. Efter mej så kom alla andra Gryffindor elever och Rawenclaw elever. Till sist kom läraren. "God morgon, elever", sade Professor Black. "God morgon professorn", sade alla elever i kör utom jag. Jag skämdes över att ha min kusin här. "Jag är ny här och tänkte berätta vem jag är", sa han. "Jag heter Tomas Black", sa han. Jag kände hur jag rodnade. "Jag är 20 år gammal och bor på Grimmaplanaden 12", sa han. "Nu får ni berätta vilka ni är", sa han. "Jag heter Amanda", sa hon. "Jag heter Sam", sa han. Det gick snabbt. Jag var sist. Alla tittade på mej. "Jag heter Arwen Black", sa jag medan jag stirrade ner i golvet. "Arwen, vad gör du här ?", frågade han. Jag svarade inte. Alla stirrade ännu mera nu när dom visste att jag heter "Black" i efternamn OCH att den nya professorn är min kusin. "Många undrar nu säkert hur jag och Arwen känner varandra. Det är ganska enkelt; Vi är kusiner", sa han. Tystnaden bröts av viskningar hit och dit. Jag kände att jag skulle dö vilken sekund som helst. "Då börjar vi. Slå upp sidan 394 i boken", sa professorn. Jag hatade hela timmen för min kusins fel. När timmen äntligen var slut gick jag ut snabbt som blixten. Vi skulle ha Quidditch match mot Slytherin. Jag var sökare i mitt lag. Och Scorp var i Slytherins lag. Gryffindor van den här omgången quidditch. Efter matchen gick alla till Stora Salen. Det var något på gång. Plötsligt marscherade det in i salen en massa förstaårselever. Undra varför dom kommer nu. Dom skall ju komma 1.sta September. Alla tittade väldigt mycket på dom. Dom såg ut som frågetecken. Då reste sej rektorn och sa: "Titta vilka vi har här. Våra nya elever. Dom kom lite senare i år för att breven kom lite sent till dom", sa rektorn. Alla började viska till varandra. "Då jag ropar upp er så kommer ni fram och sätter hatten på er", sa Professor Mcgonagall. "Susan Bones." En flicka med långt hår kom fra till pallen. "HUFFLEPUFF", ropade hatten. Många elever kom fram och blev sorterade till elevhemmen. Till sist fanns bara en kvar. "Bellatrix Lestrange", ropade professorn. En flicka med långt, lockigt hår gick upp till pallen. "Hmm... Vart ska vi sätta dej då? Jag tror att det är bäst att du hamnar i: GRYFFINDOR!", ropade hatten. Jag satte ansiktet i händerna och blev röd som en tomat. Jag kände att alla tittade på mej. Jag vet varför; Bellatrix (Bella) var min kusin och jag tror att dom hade listat ut det för länge sedan. Bellatrix hade inga vänner för hon var helt annorlunda från dom andra. Hon var en EMO flicka. Bella fick syn på mej och satte sej bredvid. "Hej Arwen", sa Bella till mej. "Hej Bella", svarade jag. Bella började peta i sin mat som dykt upp ur tomma intet. "Bella, hur känns det att vara annorlunda från dom andra?", frågade jag. "Det känns bra för man är helt annan person. Ta mej som exempel; jag är snäll men annorlunda från andra för att jag klär mej annorlunda", svarade Bella. Då vi hade ätit maten gick vi till sovsalarna och satt där. Jag var sömnig så jag for och sova.
------------------------------------------------------------------------

Skall jag fortsätta ??

Bra!