Mot sin vilja - Manda Bloom PG-11

Jättebra!

Jag valde att gå mot Bratnistown.
Gamla minnen var inget för mig, när jag lämnat att förflutet bakom mig.
Då, just nu, det kom en svart skugga, en patronusbesvärjelse, ett ondskefullt skratt, Springande fötter och rop. Det blev mörkt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vaknade upp. jag var i en gammal unken jordkällare. Jag försökte resa mig upp. Det gick inte, jag var fastbunden. händer, armar, ben, fötter, ja, all hjälp som jag hade personligen för att rymma var bundet. Jag märkte också att runt min midja satt en jättestor, ja, vad var det, det såg ut som en megastor handboj, som två kedjor satt fast i. Kedjorna räkte bort mot väggarna i jordkällaren. En glöd från en brasa där inne slockade sakta ut. Det fanns en dörr, där inifrån hörde jag låga röster. Jag försökte att skrika, men någon hade lagt någon förbannelse över mig. Jag förblev tyst under långa minuter.
Repen lossade sakta från mina armar och ben, men händer och ben var fortfarande bundna, ''handbojen'' försvann i ett mörkblått dis. In störtade det 3 äldre killar, kanske 16, 17 år.
''Vad du än gör, håll klaffen!'' Sa en av killarna.
En av dom satte sig över mig så att jag inte skulle smita och gav mig en örfil.
''Inte än!'' Sa samma kille igen.
Han som pratade stod bredvid mig, en satt över mig och en hållde dörr vakt så jag inte skulle smita.
Skulle det ta slut nu? Skulle jag dö? Ska jag få träffa Cathelyn igen? Vad skulle hända...

~~~~~~~~~~~

Kommentera om du vill höra mer

Jättebra!

Jättebra

Skulle det ta slut nu? Skulle jag dö? Ska jag få träffa Cathelyn igen? Vad skulle hända...

~~~~~~~~~~~~~

''Fel tjej!'' utbrister han som pratar.
''ff-fe-feel?'' säger han som sitter på mig.
''Såklart! Det här är inte Celia Gold!''

Celia Gold! Hon som går i samma årskurs, samma elevhem! En ravenclaware!
Jag kände ett slag mot huvudet och allt blev svart.
Jag vaknade upp vid skylten. Bratnistown.
Jaja, jag beger mig dit. Jag var rädd fortfarande. Celia! Hon var i alla fall vänlig och snäll.
Jag måste varna henne!
När jag tagit mig till Bratnistown inser jag ett till misstag. Celia bor utanför Bratnistown! Jag skyndar mig mot staden. Jag köper mig lite bröd, och hunungsöl till frukost. En flaska pumpajuice som resemellis, en fjäderpenna ock en flaska bläck. Och en dvärgbjörks uggla. Tam, såklart. Jag döper henne till Zeel. Fort kladdar jag ned på ett pergament om vad som just hänt.

Kära Celia! Förut blev jag tillfångatagen och nu är de ute efter dig. Skydda dig, fly. Med mig. Möt mig vid affären som säljer blommor. // Manda

Hon kom inom fem minuter. Hon var riktigt snabb.
''Jag vet redan allt, jag har väntat på dig'' Sa Celia och skyndade sig fram. Hon förde oss mot en annan skog och vi gick länge. Hon var tyst och plockade fram ett tält.
''Du har väll sovsäck?'' Sa hon och tittade granskande på mig.
''Det här kommer bli svårt'' Sa hon och fortsatte med tältet.
Zeel satt på min axel och njöt. Det gjorde inte jag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~

Mer =D

Ja!

Jag skriver inte mer just nu, det kommer senare!

ok!

Ny läsare jättebra

Jättebra!!!