HP-Rollspel

Innan vi börjar, så kan jag berätta att detta blir mitt första rollspel, så jag är inte erfaren

VattenBlå snälla du är så buktig på att inleda så kan du börja?

Umm nai jag e inte så bra xD Ne men oki jag kan börja... Ska jag börja på dagen då vi ska åka till Hogwarts?

^ Gör så. Det blir bra.

jag orkar inte vänta!

Jag försökte desperat att bita er naglarna. "Ta det lungt...femte året blir nog bra.." "nej! Det är GET-prov och jag kommer dö!" avbryter jag honom frustrerat. "nej då, bara du..." "Nej!" avbryter jag. "Pappa...bara för att du aldrig ha..." jag tystnar. Nä...det är sant. Pappa tog aldrig examen. Han blev utsparkad av snatteri.

"Hur känns det att du ska börja skolan igen då?", frågade mamma glatt.
"Det kommer att bli jättekul!", svarade jag. "Men jag kommer att sakna er jättemycket!" , sa jag.
"Vi kommer att sakna dig också April!", sa pappa till mig. Jag log mot min familj.

Trots att jag varit på väg mot Hogwartsexpressen flera gånger tidigare så var jag nervös nu. Samma nervositet som bet tag i mig varje år sedan jag skulle göra det första gången.
''Är du klar?'' Mammas mjuka röst fick mina tankar att stanna och jag svarade med en kort nick.
Ja, jag var redo. Kofferten packad och min katt vid namn Rue satt i buren.
Mamma föste ut mig framför henne och vi befann oss nu på King's Cross Station.

"hej då..." jag kramade pappa lätt och ler svagt. "Tänk att du redan ska iväg på ditt femte år. Jag minns när du sorterades.." sa han skrivligt. "Jag med!" skrattar jag och vinkar hej då. "hej då pappa." mumlar jag lågt och springer igenom spärren. När jag slår upp ögonen känner jag mig hemma. Här ska jag vara. Inte i ett smutsigt kvarter med gamla kläder över hela golvet. tänker jag glatt.

"Hej då, ta hand om dig" sa mamma och kysste mig på pannan.
"Det ska jag" svarade jag och kramade om henne. "Synd att inte pappa och lillbrorsan kunde komma och säga hej då"
"Ja det var synd" sa mamma och log svagt. "Din pappa jobbar ganska mycket just nu"
"Mmmmm, men nu måste jag gå" sa jag.
"Hej då" sa mamma och kramade om mig en sista gång.
När hon hade kramat klart mig började jag gå mot spärrvägen efter att jag hade sett till så att ingen tittade på mig.
Jag gick genom spärrvägen och komm ut på perrong nio och tre kvart.

Det var fullproppat med folk på perrongen och jag kände igen några ansikten, men en stor andel av befolkningen misstänkte jag var blivande ettor.
Min mamma, Cashmire, kysste mig adjö på kinden och min lillasyster, Leila, sa adjö med en simpel kram.
Jag klev på tåget och sneglade på klockan utanför, en minut i tolv. Tåget skulle strax avgå.