Jag, en vanlig Hogwarts elev

Jättebra!

Okej! Jag vet att den handlar om Ellen men när andra är som "huvudpersoner" så blir det kanske lite lättare att förstå.

Kap 3 - Kottar och Ellen

Alexander

Sommarlovet kom närmare och närmar. Och plötsligt var det klassresa. Vi åkte på läger i tre dagar. Tjejerna sov i ett hus vi kallade Vargen och killarna i Räven. Intill lägret fanns en skog. Idag var vår uppgift att samla och studera olika kottar. Min grupp bestod av mig, Amanda, Simon och Ellen. Nästan alla killar var galna i henne. Jag var också det men visade det aldrig. Ellen kollade på mig och blinkade. Jag gjorde mitt bästa för att inte rodna. Och eftersom jag inte blev varm i ansiktet så måste jag ha lyckads.

Fröken gav mig och min grupp G i betyg.
Vi killar pratade hela kvällen om dagens uppgift. Jag delade våningssäng med Jonatan.
"Du!" viskade han till mig när dem andra verkade sova. "Alex! Är du vaken?"
"Ja" muttrade jag. "Nu är jag det."
"Förlåt" sa Jonatan. "Men nu när du är vaken. Kan du hjälpa mig med en sak?"
"Ja. Vadå?"
"Kan du fråga på Ellen åt mig?" frågade han. Mitt hjärta sjönk i bröstet. Jag höll ilskan inne. Om jag blev för arg skulle Jonatan göra sig ordenligt illa. Jag är nämligen en trollkarl. Sant! Jag fick mitt brev igår. Mina föräldrar blev så stolta. Dem hade också gott på Hogwarts som barn.
"Nja..." sa jag "Jag kan försöka." Sen kom ilskan ut. "Nej! Jag gillar henne också! Och du kan glömma att jag frågar åt dig!" Nu kom ilskan ut. Från min ögon kom armar som tog ner honom på golvet. Händerna drog ner hans byxor. Alla killarna, som vaknat av mitt skrik, började skratta. Jag ångrade mig inte. Händerna passade på att smiska honom på benen. Han skrek och alla började skratta ännu mer.

Nästa dag verkade alla känna till det som hänt med Jonatan. Men bara jag viste att det var jag.
"Ellen!" ropade jag. Ellen , som pratade med sina kompisar om Jonatan kom till mig.
"Vad vill du?" sa hon. Det var hemskt när jag insåg att jag skulle börja på Hogwarts. HON VAR JU EN MUGGLARE!
"Eh..." började jag. "Har du hört det om Jonatan?"
"Ja" svarade Ellen.
"Bara undrade" sa jag och rodnade.
"Okej?" sa Ellen och gick frågande därifrån.

Kanske lite tråkigt men det är viktigt att ni lär er känna dem här tre karaktärerna (Ellen, Amanda och Alexander) för framtiden.

Bra ♥

IM ORDINARY

Jättebra!

Moore, on my command!

Jättebra!

braaa!!!

Bra

Kap 4 - Jag och vem jag är

Ellen

Jag var ute på fotbolls planen en bit från vårt hus och låg och solade. En man som hade ett svart plommonstop, en grön dröja med ett pease märke på, mörkblå jeans och en skinnjacka. Han hade svart hår och värkade var i 50 års åldern.
"Goddag, Ellen" sa mannen.
"H-hej" stammade jag till svar.
"Oj! Jag borde presentera mig" sa mannen. "Namnet är Neville Longbotton. Jag är biträdande rektor på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom."
"Va?" sa jag. "Ni skämtar väll?" Han skakade på huvudet.
"Du är en häxa" sa han "Och jag är en trollkarl."
"Bevisa det!" Neville tog fram en pinne ur fickan och viftade med den. Ut ur staven kom ett silvervitt djur. Det var svårt att se vilket djur.
"Tror du mig nu?" Jag nickade. "Din farfars farmors mor var också en häxa. Men hon fick ynkar som i sin tur fick mugglare och så..."
"Vad är ynkar och mugglare?" frågade jag intresserat.
"En mugglare är såna utan magiska krafter. En ynk är en mugglare som föds av en häxa."
"Okej! Men varför vill du kontakta mig?"
"Du är också en häxa" sa Neville. "Och här är din inbjudan till Hogwarts. Och du ska inte oroa dig för pengar. Din farfars farmors mor lämnade ett arv på flera tusen galleoner till nästa häxa eller trollkarl i släkten." Jag kollade på honom. Han gick därifrån. "Det kommer komma någon att hjälpa dig med inköpet." PANG! Och han var borta.

Tråkigt kanske men viktigt. För att det ska vara spännande måste det vara tråkigt också.