Running away. (Privat rollspel)

((Naw kay ))

Alex försöker låtsas ovetande när Snapes ögon klistrar sig fast på honom. Alex slår ned blicken, man ska inte hålla kvar den. Då bestämmer man sin egen undergång. Fast den är antagligen redan sanning eftersom han är en blodsförrädare. Någon säger lösenordet till porträttet. Men egentligen behövs det inte längre, de får inte röra sig annat än in och ut ur uppehållsrummet och fritiden är inställd. Alex klättrar in och hjälper en mindre elev att komma in på samma gång. Hon tackar honom för hjälpen innan hon rusar uppför sin trappa. Alex går upp till sovsalen och börjar packa det nödvändiga.

Evelyn sprang med lätta steg mot sin säng. Hon visste inte vad hon gjorde, bara att hon måste göra det. Snabbt rafsade hon ihop det viktigaste. Klockan som var kvar från hennes döda pappa, berlocken med bilden av hennes mamma och henne, väldigt många böcker om magi och en bok som var skriven av hennes mamma - Evelyn, flickan med mod. Hon blev varm när hon såg den boken, den handlade trots allt om henne själv. Snabbt la hon ner den och alla brev som varifrån hennes mamma och la tillslut trollstaven i innerfickan. Hon mumlade några ord och kofferten blev helt osynlig.
"Jag är redo", viskade Evelyn för sig själv och vände på klacken för att fly ut ur uppehållsrummet, platsen hon känt sig hemma i mer än 6 år. Och som hon ny skulle lämna.

Alex tvekar svagt på att ta med sig pennorna och blocken. De skulle ändå inte utfylla någon funktion. För annat än hans eget höga nöje. Han har förtrollat sin ryggsäck med en utvidgande förtrollning så han har fått med sig allt han behöver. Nu måste han bara få med sig mat. Husalferna kan säkert hjälpa honom. Han vet hur han tar sig till köket. Alex går ned till uppehållsrummet och flera av eleverna nickar och mumlar svagt när de ser honom.
"Du är inte den första, Jenny Stone stack alldeles nyss." Säger hans kompis Seth till honom och Alex nickar innan han går ut ur uppehållsrummet och börjar smyga sig iväg mot köket.

Medan Evelyn sprang ut ur uppehållsrummet kände hon hur tårarna började rinna. Hon tittade på alla sina vänner, Selena Cooper, Catline Green och Minna Marker. Hon skulle sakna de alla, och hon kunde inte ens ta farväl. Hon sprang med lätta fötter för att inte väcka uppmärksamhet till sig från Födsätarna som patrullerade i korridorerna. Snabbt sprangbhon ner mot hålorna för att hämta mat från köket. Hon kittlade päronet som fnissande svängde upp poträttet och Evelyn gick in.

Alex ser en revenclaw-tjej gå in i köket, han går in precis innan porträttet går igen. Han är ganska säker på att tjejen heter Evelyn. Han går tyst bakom henne innan ett par husalfer pilar fram till dem.

Evelyn vände sig om och såg till sin förvåning att en gryffindor-kille stod där.
"Vad gör du här?", frågar hon misstänksamt. Det kan ju vara en dödsätare som har klätt ut sig.

"Skulle precis fråga detsamma." Svarar Alex. "Du heter Evelyn va?" Fortsätter han.
"Kan vi hjälpa herrn och fröken?" Frågar en pipig röst som inte kan komma annanstans ifrån en från den lilla fula varelsen iklädd ett förkläde som står och tittar.

Evelyn nickade.
"Evelyn.", sa hon bara kort och en husalf kommer fram med pipig röst.
"Ja, gärna", svarade hon alfen och log. "Vi... Eller iallafall jag... Behöver mat så det räcker väldigt länge. Jag måste fly från Hogwarts."
Hon tittade hastigt på killen och tittade sedan generat tillbaka igen.
"Ditt namn?", sa hon, lite stelare än vanligt.

"Alex." Svarar Alex Evelyn innan han vänder sig om mot husalfen. "Jag också, av samma anledning." Säger han till den och den nickar innan den går iväg och börjat, antagligen, fixa det de bett om. "Så du rymmer också?" Frågar han sedan Evelyn.

"Jag är mugglarfödd", nickade Evelyn. "Din blodstatus?"