Regina Lovegood

Kapitel 5: Animagusens blod

När det hade gått en månad sedans det första mötet (lektionen) så hade både Lea och Regina kommit ganska långt. Regina var lite irriterad för att hon inte kunde få bort sina händer och såg hel knäpp ut där hon stod och kollade sig i spegeln och såg en katt med händer titta på henne.
”Titta på Anthony!” utbrast Sirius.
Mitt i rummet stod en fiskmås och kollade på alla. Axiella häpnade. Regina slängde bara en blick på honom. Senare hade nästan alla klarat det. Typ alla förutom hon, Lea, Rosetta, Leonard och Della. Regina koncentrera sig, hon tänkte på när hennes syster kom. Hon sa tyst för sig själv…
”Animagus.”
Regina kände den där kittlande känslan i kroppen. Hon krympte och krympte. Hon kollade ner på det stället händerna brukade sitta, där satt nu två tassar. JA! Tänkte hon. Hon satte sig ibland de andra djuren. Hon var en katt, det var helt riktigt. En Falbkatt. Lea blev efter en stund puma och hon var störst ibland alla.
”Nu ska jag berätta för er varför ni kom hit, lite mer exaktare. Ni förstår, alla kan inte bli animagus. Bara några få. Alla ni är noga utvalda och eftersom ni fick ta med en kompis vissa av er var det bara för att vi visste att era kompisar också kan bli animagus. Ni kan det för att ni har det i blodet. Det har jag med. Har ni någon gång när ni har blödigt antytt små rosa-röda ”tussar” i blodet. Det är det som gör att vi kan bli animagus.
”Aj!” hörde Regina någon utropa.
Det sipprade blod ifrån Leonards ena tass. Han var en stor maffig hund. Man såg tydligt att det var tussar i hans blod.
”Här är ett bra exemplar, men det var lite korkat att göra så Leonard” sa Sirius. ”Nu ska jag berätta en sak som vi egentligen inte ska jobba med för ens nästa år, men eftersom ni är så duktiga och alla kan ju redan bli animagus så berättar jag det redan nu och vi ska jobba med det efter jullovet. Det är så här förstår ni, alla ni förstår ju människans språk. Och nu kan ni automatiskt det språket till det djur ni blivigt. Det finns fyra olika språk: däggiska, det språket däggdjur pratar. Reptilska, det språket reptiler pratar. ”Fågleska, det språket fåglar pratar och fiskiska, det språket fiskar pratar. Nu säger jag adjö vi ses snart!”

Bra! Var det så att Leonard började blöda med flit för att
kolla om det fanns några tussar?

BRA T

Ja så var det Lemon

Åh helt otroligt bra. Bevakar denna å väntar på fler delar! läs gärna min fanfic. sirius är med där som ung!

Tack Trezzan
för din uppskatning

Kapitel 6: Breven

Nästa vecka efter det så satt Regina och väntade i Ravenclaws torn. Lea hade fortfarande inte vaknat, fast i och för sig var det ju lördag. Regina kollade ner på bordet framför henne. Hon tänkte på sin familj. På hur mycket hon älskade dem. Och hur mycket det skulle kännas om hon förlorade dem. Sedan såg hon Lea komma springande ner ifrån trappan upp till tjejernas sovsalar.
”Varför så brottom?” frågade Regina.
”Nej, jag skulle bara se om du fortfarande var här” sa Lea trött.
Kanel hoppade upp i hennes knä när hon satte sig ner på fåtöljen bredvid. När de satt och knaprade på sina rostade bröd nere i stora salen så kom posten. En tornuggla satte sig bredvid Lea och Reginas egen Minna kom till henne. ”M Lovegood” stod det på. M Lovegood stod för Mandy Lovegood som var Reginas mamma.
”Vem är det ifrån?” undrade Lea.
”Min mamma” svara Regina.
”Läs det! Jag har också ett ifrån mina föräldrar.
”Hej Älsklingen!” började Regina. ”Här borta har vi det bra, pappa har gjort en stor insatts för ministeriet och har blivigt helt utbildad auror. Vi är så glada för att du kom i Ravenclaw som vi redan sagt. Vi skickade med dig en present! Den ligger vid ugglans ena vinge eftersom det var smartast att lägga den där. Vi tror du kan ha nytta till den och om inte så kan vi ju ta tillbaks den. Puss ifrån pappa och mig.
”Oj! En auror, vad heter din pappa?” sa Lea häpet.
”Ferdinand” sa Regina. ”Läs din då.”
”Nej titta på din present först!” sa Lea.
Regina tog upp presenten och rev upp allt papper. Där inne låg ett foto i en ram på hennes familj och en mantel.
”Snygg mantel” konstaterade Lea. ”Ta på dig den!”
”Nej” sa Regina. ”Kanske sen. Läs din!”
Lea öppnade sitt brev.
”Hej Lea min tös, jag har en ganska tragisk nyhet att berätta…”
Leas ord drunknade till en mystiskt obehaglig tystnad. Regina kollade på Lea. Leas ögon var blodsprängda och var röda som stoppljus. De flesta runtomkring hade tystnat och kollade på Lea. Sedan hördes ett högt skrik av sorg och överraskning, såg det ut som om det var (i alla fall i Leas ögon). Lea sprang ut ur salen och alla ifrån alla elevhem kollade på henne när hon sprang ut igenom dörrarna. Efter en stund hördes det en massa viskningar omkring och Regina satt häpen och chokad. Och efter en stund så sprang hon upp till där Leas säng var. Hon låg där och hela hennes kudde var blöt.
”Vad hände? Vad stod det?” sa Regina försiktigt.
”Inget” snörvlade Lea. ”Eller…”
”Eller vadå?” sa Regina med den snällaste tonen hon kunde ha.
”Snyft… det var något. Något viktigt.” Sa Lea.
”Kan du berätta? Får jag höra det?” Undrade Regina.
”Om du lovar att inte berätta det för någon” snyftade Lea.
”Jag lovar, du kan lita på mig” sa Regina lent.
”Jo det har hänt något tragiskt…”
”Jo det hörde jag.” Sa Regina. ”Fortsätt.”
”Jo det tragiska som hänt är att, min pappa jobbar ju på ministret och på den avdelningen för magiska sporter. Och när han… ja jag vet inte riktigt hur men det kom in en dödsätare in på ministret och kom in till min pappas kontor och…. Snyft… Dödade honom!” Nästan skrek Lea.
Regina blev stum. Dödsätare? Ministret?
”Har de tagit fast dödsätaren då?” sa hon försiktigt.
”Ja… det var min mosters man. Ronald Random.”
”Oj vad mycket på samma gång, vill du att jag ska gå?” Frågade Regina.
”Nej vänta, sätt dig här tills att jag somnat så är du snäll” bad Lea.
”Jovisst.” sa Regina och log.

Bra och spännande!

Fy f********n va grym! Innehållet är jättespännande och jag önskar du kunde skriva en ny del nu på direkten!

Tyvärr kan jag inte skriva idag (tror jag) och inte imorrgon för då tävlar jag i RM. Men på lördag kan jag! Så ni får bara vänta! Du med Trezzan

synd
Tycker det är asgrymt!