Unforgiveness [Hunger Games][SV]

Thank you guys, jag kan avslöja en grej;



EDIT:

LÄGG UT KAPITLET, KVINNA ♥

Alltså guys, I loaf you. Och bara för att ni är så awesome så får ni ett kapitel! ♥

1.
"Ely, vakna!" Jag känner min lillasysters små, varma händer och hör hennes ljusa, änglalika röst. Försiktigt slår jag upp ögonen och ser rakt in i ett par klarblå ögon, lika blå som havet är de. Jag däremot har både rött hår med en konstig ton av grönt och tallbarrsgröna ögon.

Mor brukar skämta om att jag tillbringar för mycket tid i skogen, och därav det gröna i mitt hår. Jag brukar skämta med henne, och genast blir det en gladare stämning i huset. Själv vet jag bättre. Det är sant att det gröna kommer från skogen, men det är ett faktum att man inte får grönt hår av att vara i skogen. Nej, vi lekte en lek som gick ut på att man skulle göra de mest fasansfulla sakerna, och den som gjorde det värsta fick ett pris av de andra deltagarna. Syah, min bästa vän, viskade i mitt öra att jag kunde springa till livsmedelsbutiken och köpa lite grön färg. Dum som jag var på den tiden gjorde jag det, och nu ligger jag här med mitt rödgröna hår i min säng, medans min blonda, blåögda, ängelssyster som alla älskar ligger på min magen och pillrar med sitt långa, lockiga hår. Såklart har det mesta av färgen gått bort, jag tvättade det i Skogsbäcken så fort jag kunde, men lite av nyansen har fastnat för gott.

"Ely! På riktigt! Mor vill att du ska komma ned till köket nu!" säger Minyah, ängeln.

Jag sträcker på mig, men reser mig nästan genast upp. Drar en kam genom håret och drar på mig en skär klänning, dagen till ära. Det är ingen speciell dag, jag bara känner för att ha den.
Jag skyndar mig nedför trappan dit mor väntar. Hon har en skräckslagen blick i ansiktet som gör mig orolig.
"Vad är det, mor? Är det far? Vad har hänt?" nästan skriker jag.
"De...Det är... Presidenten. Han är död. De har redan hittat en ersättare." svarar mor med tunn röst. Jag förstår att hon är förkrossad. Hon hade en moster som var väldigt bra vän med presidenten i ung ålder.

Hela dagen gör jag... Ingenting. Inte egentligen. Jag bäddar ned mor i sängen, kokar et kopp milt Kamomillte åt henne. Städar i huset. När jag sedan, sent på kvällen, äntligen kommer i säng är jag utmattad och somnar med en gång. Hela natten fylls jag av hemska mardrömmar om en man med vitt hår och skägg, som ler hånfullt mot mig. Ibland drar han kniv, ibland svärd, någon gån yxa och i vissa fall pilbåge. På något sätt lyckas jag alltid dö en plågsam, långsam död...
______________________________________
Nej jag vet, inte direkt världens bästa eller längsta, men nu får det vara så! Detta kapitel var liksom mest för att få en inblick i Eleynas liv.

Tack än en gång, finisar ♥

Wonderful ♥
Skriv meer innan jag spricker!

AWESOME ♥

Taack för sjuttioelfte gången!

Jag ska nog sätta mig och skriva lite mer nu, får sån inspiration när jag ser era fantastiska kommentarer! ♥

Bra!

Wow... ♥

Det känns som att kapitlet kommer nästa vecka, jag ska skriva så fort jag har tid, ok? ♥

Det är helt ok gmn ♥
Skriv när du vill och kan ♥♥
Vi väntar