So close but still so far away (sv)

Jättebra skrivet!

AMAZING!♥

Kap 4 (woow redan)

Miranda

Professor McGonagall höll ett hårt tag om min axel. Vi följde efter Professor Dumbledore till hans kontor. Vi gick upp för trappor och igen en massa dörrar. Efter en lång vandringsstund var vi framme vid hans kontor. McGonagall satte mig ner på en stol och Dubledore (eller Dummerjöns som jag kallar det) satte sig på andra sidan katedern.
- Hagrid, var sa du att du hittade lilla fröken? frågade Dumbledore.
- Jo, professorn, jag var ute i skogen och gick min vanliga runda i skogen. Jag träffade på min vän, Bane, och han sa att han sett en liten flicka sova under ett träd. Jag var väldigt förvirrad men följde med ändå och där låg hon, under ett träd sovandes med en Hippogriffunge, svarade Hagrid.
Jag fnös till när han berättat klart. Alltså jag är ju den tuffa, coola tjejen men de där fick mig att låta som en liten prinsessa.
- Seså, fröken, nu kan du förklara dig, sa Dummerjönsen med en kall stämma.
Jag tittade med en kylig blick på honom, men förblev stum.
- Aaah, hörde jag rätt? Hörde jag att fröken Cosgrove måste komma till ditt kontor, Professor Dubledore? sa ett porträtt på väggen.
Jag kände igen porträttet. Mamma hade det där hemma och jag hade det i väskan. Det var ju såklart Harry Cosgrove, min farbror eller nåt sånt. Han var faktiskt ett helt bra sällskap då man var ensam men ibland babblade han om sin tid som rektor på skolan och det var så långtråkigt.
- Ja. Hon hade rymt härifrån, sa professor Dummerjöns.
- Bonjour miss Miranda. Hur är det med dig? frågade Harry mig (på franska såklart).
- Hur känner ni varandra? undrade Hagrid.
- Hennes mamma är min syster så jag är hennes morbror, svarade Harry med en liten bit stolthet i sin stämma.
- Okej. Miranda, kan du förklara dig nu? undrade Professorn.
Jag kan ju för satan int svenska tänkte jag. Jag kom på ett sätt att berätta för dom. Harry kan översätta. Jag frågade honom.
- Harry, kan du berätta för dom att jag int kan svenska utan bara danska och franska? Jag ska förklara mig men du måste hjälpa, sa jag ointresserad.
Harry tittade på mig och log.
- Såklart kan jag berätta för dom vad du vill säga, svarade han.
Jag började berätta och Harry översatte till dem.
- Jag förstår fullkomligt varför du rymde, sa professor Dummerjöns.
- Men tyvärr måste jag dra av poäng från mitt eget elevhem. 50 poäng från Gryffindorhemmet för ditt dåliga beteende, sa McGonagall.
Jag tittade surt på båda två.
- Och så måste jag skriva ett brev till dina föräldrar, tillade professor McGonagall.
Jag frös till is (fast utan att visa det) när hon nämnde orden brev och föräldrar.
- Seså, se till att fara tillbaka o sova, sa Professor Dumbledore.
- Hagrid kan du visa fröken Cosgrove till sällskapsrummet så att hon inte hittar på något mera fuffens, sa professor McGonagall.
NU! Nu kokade jag över. Som om jag skulle behöva följas tillbaka till sällskapsrummet. Jag stirrade surt på Dummerjönsen och gick motvilligt med Hagrid till sällskapsrummet.

När jag kom in så tystnade allt prat som blev till viskningar. Jag hörde hur rykten surrade runt och fula ord dök upp bakom ryggen.
- Idiot! Skitunge! Helvetes barn!
Fas jag var van med allting så gjorde det fortfarande ont att höra orden. Jag var väldigt trött. Jag var faktiskt så trött att jag somnade direkt när jag kom till sängen, utan att ha bytt om eller borstat tänderna.
-----------------------------------------------------
Där fick ni en liten kvällssaga Jag tänkte skriva så att varannan är Louis och varannan Miranda. Och så ändrar jag lite. Miranda kan Svenska, Franska och Danska för att det blir så tungt om jag ska börja skriva "sa de på franska" eller danska så hon pratar också svenska. God natt på er

Väldigt bra kapitel! ♥

A W E S O M E ♥

Du skriver helt FANTASTISKT Marsku!
När kommer det mer?

MER!

Sorry att jag int ha skrivi på läng men jag har måsta städa för att slippa till POP-KALASET *hoppar och dansar av glädje* Men här kommer ert kapitel Ha he så bra
________________________________________________________________________________________

Kap 5

Louis

Jag vaknade till att Keit skrek.
- Vakna, vakna... VAKNA NU FÖR FAN! ropade Keit mig i örat.
Jag steg upp och tittade irriterat på honom.
- Vad är det? frågade jag med en arg ton.
- Vi blir försenade till lektionen, svarade Keit med ett hånleende.
- MEN SATAN VARFÖR SA DU DE INT!!! ropade jag till Keit och hoppade upp ur sängen.
Keit stirrade på mig och hånlog lite.
- Va satan står du där och ler för?!? frågade jag.
- Inget. Inget alls.... svarade Keit och fortsatte att hånle.
- Men har int du nåt bättre för dig än att stå och le? frågade jag lite nerlugnad.
- Noupp, svarade Keit.
- Men då kan du isåfall fara och se vad vi har för lektioner idag, svarade jag ironiskt.
Keit suckade en tung suck och gick med stora steg ner till sällskapsrummet. Jag fortsatte att lägga kläderna på och skyndade sedan ner till sällskapsrummet.
- Vi har.... Längre hann Keit int för att jag hann dra honom genom porten och till lektionen.
- Vänta, Louis. Vår första lektion är....
- Jag vet vad det är. Vi har trolldryckskonst med Snape. Jag sprang till lektionen med Keit i helarna. Jag märkte att vissa var också påväg till lektionen så jag saktade in. Jag väntade på Keit.
- Kom nu då, slöfock, sa jag med en irriterad röst.
Keit tittade på mig med en glimt av avsky i ögonen, men protesterade int utan kom med stora steg till mig. Jag och Keit gick in i klassrummet och satte oss längst bak. Alla Gryffindor elever satte sig alltid längst fram. Till sist kom Snape.
- Jag ropar upp era namn, ni svarar, sa han lika sträng som alltid.
- Keit Moore.
- Här.
- Susan Bones.
- Här.
- Pansy Parkinson.
- Här.
Jag hade lagt märke till, av någon konstig anledning, att den där flickan Cosgrove int var här. Jag kände faktiskt oro inom mig. Jag vet inte varför, men jag kände det. Snape fortsatte:
- Harry Styles.
- Här.
- Louis Tomlinson.
- Här.
- Miranda Cosgrove.
Ingen svarade. Alla tittade runt och försökte hitta henne, men ingen såg ens en glimt av hennes långa svartlila hår eller sitt sminkade ansikte.
- Miranda Cosgrove? sa Snape på nytt.
Ingen svarade nu heller.
- Var är fröken Coegrove? frågade han med en isig stämma.
Ingen svarade få Snapes fråga för just då smällde dörren upp. Där stod hon. Anfådd som fan, men ändå. Hon kom in och satte sig längst bak vid ett par tomma platser.
- Varför är du så här sen? frågade Snape med en irriterande stämma.
Hon svarade inte.
- 10 poäng från Gryffindor för din försening.Nästa gång ska du komma i tid till min lektion, sa Snape.
Alla Gryffindor elever suckade när dom fick höra att Slytherin ledde nu tack vare Cosgrove. Lektionen fortsatte och alla gjorde sina trolldrycker. Jag lade märke till att Cosgrove hade fått en lapp från en elev i Gryffindor. Jag antog att det inte var något fint som stod på lappen eftersom att hennes min var sådan. När alla hade klarat av uppgiften så fick vi gå. Nu skulle vi fara till Stora Salen för att äta frukost. Som vanligt hade Dumbledore något att säga och som vanligt lyssnade jag inte. Efter att han babblat klart så fick vi börja äta. Jag tittade upp mot taket och såg att det regnade (eftersom att taket var förtrollat).

Nästa lektion var flygning. Vi hade tydligen förtrollat Quidditchplanen så att det var torrt där. Jag och Keit for från salen efter att vi hade ätit. Vi babblade om hur duktiga vi var på vissa saker och hur mycket bättre vi var än andra.
När vi var vid planen och alla andra var där så kom professorn.
- God dag elever. Jag tror att ni redan vet reglerna och hur man ska göra så sätt igång, sa hon.
Alla försökte få kvasten upp. Jag och Keit var naturbegåvningar för att vi fick alltid först kvastarna upp.
När alla hade fått kvastarna upp så satte vi oss på dem och flög upp i luften. Jag och Keit visade trick för varandra. Keit började med att flyga och göra några spiraler i luften. Sen var det min tur. Jag skulle stå på händer medan jag flög.
- Det ser ju ut att gå bra, så här långt iallafall, hahah, sa Keit skrattandes.
- Hahah, svarade jag medan jag tittade mot Keit.
Jag skulle inte ha gjort så. En annan elev råkade flyga in i min kvast och vi båda föll på marken. Keit brydde sig inte för att han var för upptagen av att styla för tjejer. Professorn kom springandes till den andra eleven och struntade blankt i mig. Hon sa att jag nog kan ta mig till sjukhusflygen. Jag gick med stora steg därifrån. När jag kom till sjukhusflygen så frågade Madam Pomfrey vad som hade hänt. Jag berättade att en andraårselev från Gryffindor hade flugit in i mig och att jag hade ont i handen och huvudet. Hon sa att handen var stukad och att jag skulle stanna resten av dagen och natten här. Jag protesterade inte utan lade mig ner och somnade.

- Var är jag?
- Du är där var du inte är.
- Vad vill du?
- De du.
- Jag vill bort härifrån.
- Du kommer aldrig bort härifrån. ALDRIG!! Mohahahahahahaha!!!!

Jag vaknade i ett nafs. Jag trodde att jag drömt allting men när jag lade märke till bandaget så insåg jag att det inte var en dröm. Jag försökte resa mig men fick en jätte huvudverk så jag lade mig ner igen. Jag tittade på klockan och den visade 23:35. Hade jag sovit så länge? tänkte jag. Jag var ganska trött så jag fortsatte att sova utan att bry mig i något.
________________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade det Det tog mig 4 hela dagar att skriva Bara för att jag måste städa -.-' Men här kom det

Hope you like it

Riktigt bra skrivet!

Jättebra!!!