Privat Rollspel

Jason öppnade ögonen när han känner något på sin hals. Han kollar ner på sin händer, de är alldeles rena och...
Rena?
Nyss var händerna blodiga!! Han känner försiktigt på halsen, där smärtan nu gått över till ett svagt pirrande, och känner inget sår eller något som kan ha orsakat smärtan som nyss var där. Sedan vänder han blicken mot resten av sin kropp och märker att det inte finns några sår. Eller något blod, annat än det som ligger på backen. Hans blick vänds uppåt mot flickan och han märker nu att hon är annorlunda.
Han känns också annorlunda, på något konstigt vis.
Men flickan skrämde honom.

____________________________________________
Bytte till "han"-form...blev enklast så!

Allright! Nu har Odium en typ tatuering på halsen där det står Jason också... xD They're linked.
________________________________________

"Jag är din tjänarinna, Mästare." Säger Odium roat och faller ned på knä och lutar överkroppen framåt i en bugning. "Jag gör allt du befaller tills dagen vårat kontrakt upphör att gälla." Fortsätter hon utan att se på Mäster Jason. Hon har hans namn ingraverat i sin hals. De kommer inte försvinna förrän kontraktet har upphört gälla.

Jason kollade på flickan. Han förstod inte riktigt...
Mäster Jason?
Flicka kan inte vara riktigt helt frisk... Men hon hade gjort något. Något som räddade honom.
"Nu får du förklara?! Vad är detta?" Han kollade henne djupt i ögonen.
"Hur menar du med tjänarinna?"

"Jag är kallad Odium. En demon skapad ur världens samlade hat. När du bad om räddning hörde jag dig och du gick med på att ge mig din själ mot att jag räddade ditt liv." Förklarar hon ödmjukt. "Tills din död kommer är jag din tjänarinna. Jag kommer följa din minsta vink, Mästare." Fortsätter och avslutar hon innan hon reser sig. Då upptäcker hon att hon har människors så kallade kläder på kroppen. Hon hade nästan glömt att de använde sådana.

Jason rycker till som mest vid meningen:
Ge mig din själ
Han tittar på flickan, och konstigt nog känns det inte alls underligt eller ovanligt att ha sålt sin själ till en demon. Inte alls.
Det är som om han har blivit ämnad åt det hela sitt liv!
"Så.... vad händer nu?" Han kollar på flickan "Vad sa du att du hette?"

"Jag heter ingenting, jag kallas Odium." Svarar hon som om det var självklart. Men det är ju självklart för henne. "Sedan händer det ni vill, ert ord är min lag." Fortsätter hon ödmjukt och tittar på sin mäster med respektfull blick. Samtidigt som hon undrar hur länge det dröjer innan han kommer dö på riktigt.

Han kollade på flickan. Att heta något var inte samma sak som att bli kallad något.
"Vad vill du heta då? Inte Odium kanske?"

"Det bestämmer du, Mäster." Svarar hon. Faktum är att hon haft andra namn när hon varit på jorden förut. Men den senaste hon räddade var på slutet av 1800-talet. Hon undrar nästan om de hittade Jack The Ripper till slut eller om de misslyckades. På den tiden hade hon hetat Charlotte. Hon hatar det namnet.

Flicka hade ingen fri vilja... eller...
"Då befaller jag dig att välja ett namn som du tycker om!" Vi får se om demonen hade en vilja eller för den delen en åsikt! Konstigt nog var det som om Jason hade hela sitt liv vetat att de existerar.. bara att han inte tänkt på de..

Odium lägger huvudet på sned. Hon har haft 4 namn. Hon hatar de alla 4. Hon har haft 1 kvinnlig mästare vars namn hon tycker låter pråligt. Dessutom vet hon inte ens om det är ett namn i den här tidsåldern heller för det delen. Odette, är det ett namn?
"Behagar namnet Odette, mäster?" Undrar hon. Hon kan inte ta ett namn som inte mäster godkänner.