Andra världskriget (privat roll mellan luna99 och AlexZz)

Efter att ha ätit upp dukar Elise av och går upp på sitt rum. På skrivbordet står det ett fotografi av deras föräldrar. Hon tar upp det och sätter sig på sängen.
Hon visste att William inte försökte visa det, men han var också väldigt ledsen. Han hade alltid tagit hand om henne. Beskyddat henne.
Ibland kändes det som om han vag lite överbeskyddande, men han menade ju väl.
Elise ställer tillbaka fotot och lägger sig på sängen. Hon stirrar upp i taket.

Ett plötsligt skott och varningsljud tjuter.
"Bomber?" Utropar en chockad Isabelle.
"Nej, jag tror inte det." Svarar Jack men han är osäker. Han vet bara att hans föräldrar plötsligt kommer upp.
"Göm er! Snabbt!" Utropar hans mor panikslaget och knuffar in tvillingarna i garderoben. "Var knäpptysta." Väser hon och Jack kan höra att hon kämpar för att hålla tillbaka tårar. Vad är det som händer egentligen?

Elise sätter sig kvikt upp när hon hör varningssignalen.
William kommer in. "Vad..." hinner Elise säga innan han drar i henne i garderoben. "Stanna där!" säger han strängt och stänger garderoben.
Elise står inklämd i garderoben mellan kläderna och undrar vad som försigår.
Hon hör William springa ner för trappan. Ett skott hörs och sen ett till. Hon hör hur William smäller igen bakdörren.

"Jack..." Mumlar hans syster. Jack mumlar ett svagt jakande svar. "Jag är rädd." Viskar hon svagt. Jack nickar bara och ett skrik från hans mor avslöjar att något gått fel. Riktigt fel. Ett skott men ingen verkar ha dött. Vad är det som händer? Knappast bombning. Jack kryper sakta längre in i garderoben. Han försöker att andas normalt. Han hatar trånga utrymmen, det känns som att rummet kommer strypa honom. Jack och Isabelle försöker verkligen vara tysta. Vad som än händer vill de inte vara en del av det.

Elise står helt stilla i den trånga garderoben. Hon vill se vad som händer, men hon tänker lyssna på William.
Hon hör hur någon bankar på dörren. Hon hör William ropa. Sen hör hon hur gångjärnen ger vika och dörren faller med en duns till golvet.
Tunga steg hörs.
"Gör inget dumt pojk" hörs en skrovlig och sträng röst.
William säger något, sedan hörs en smäll.
"Vart är alla andra?" undrar rösten.
"Det finns inga andra" säger William. "Jaså, låt se" Det hörs steg i trappan och William ropar. Rösten skrattar och hon hör dörren till sitt rum öppnas.
Hon försöker backa längre in i garderoben, men det går inte.
Stegen är i hennes rum och närmar sig henne.
Hon sväljer.

"Finns det fler?" Säger en grov stämma. "Vänd upp och ned på stället!" Fortsätter den och Jack börjar hyperventilera. Mest på grund av det trånga utrymmet han nu är fångad i. Väggarna kryper inåt verkar det som men rädslan för det som fanns utanför dem var starkare på något sätt.
"Shh, Såja, Jack. Det är okej." Väser Isabelle och kramar om honom. Steg hörs och Jack hör hur de välter deras tillhörigheter. Något krasar i golvet och Jack antar att det är Isabelles spegel.

Dörren till garderoben flyger upp. Elise blir utdragen av starka händer. Hon försöker slita sig loss, men förgäves. Hon blir brutalt släpad ut ur rummet och ner för trappan.
William står på knä med vapen riktade mot honom.
"Hon var den enda vi hittade" sa den som höll fast henne. En man i uniform nickade och tittade på Elise. William och Elise fick ögonkontakt. William hade ett stort märke på kinden, antagligen från ett slag.
"Ta med dem ut i lastbilen" sa mannen i uniform. Elise och William blev släpade ut ur huset.

"Hittar ni ingenting era träskallar?!" Skriker den grova rösten och ett antal mumlanden och muttranden för det klart för Jack att de är precis utanför. Dörren till garderoben öppnas med stor kraft och den går sönder. Den kanske var bräcklig, men så illa kan det väl inte ha varit med den gamla dörren? En soldat tittar in och märker först inte de två barnen.
"Inget här." Säger soldaten. Steg som avlägsnas hörs. Men sedan ett rytande ljud som tydligen ska forma ord och några dunsar upp igen och kollar verkligen igenom garderoben. De får först syn på Jack som får sina armar tvingade bakom ryggen innan han halvt som halvt knuffas framåt, mot en lastbil.
"Koncentrationsläger." Tänker han skrämt.

De slängdes upp på ett lastbilsflak.
Elise märkte att det satt fler än de där, men hon kände inte igen någon.
Hon kröp närmare William. "Vart för de oss?" undrade hon, även om hon visste svaret. Hon ville bara inte erkänna det för sig själv.
"Till ett koncentrationsläger" svarar William.
Elise blundar, varför, tänker hon hon sätter sig med knäna tryckta mot kroppen. William lägger sin armar om henne och det gungar till.
Lastbilen kör iväg från deras hem.

Tvillingarna vet varför de är här.
"Tvillingar är onaturliga, odugliga, äckliga." Saker de fått höra av nazisterna sedan de började sprida sin fruktansvärda propaganda. De är lika mycket värda som... ja, Jack vet inte hur deras värderingar ser ut. Men hans föräldrar är inte där. Hans vilsna syster viskar om och om igen.
"Mor? Far?" Viskar hon och Jack känner tårarna rinna. Han har gett upp hoppet om att kunna ta sig ur det här innan kampen ens börjat. Han kramar om sin syster som svarar med att slå armarna om honom också.