The lord of the Rings (Privat Roll)

Werana biter sig i läppen, hon borde känna igen de flesta här. I hennes utbildningar till riddare hade det trots allt ingått historielektioner och hon hade inte kuggat på det då. Men nu att möta alla i verkliga livet, att möts sådana storheter. Ja, hon kunde ju trösta sigmed att ingen kände henne, ja eller det trodde hon i alla fall. Boromir verkar däremot ganska likgiltig i det hela, eller det var det han ville få det se ut att vara.
Eldarond välkomnar dem hit, med hans behagfulla stämma och börjar sedan berätta varför de samlats.

((Ska försöka sova nu. Natti natti♥ ))

( Ja, jag med xP God Natt ♥ sötnöt :3 )

((Mornin'
Okej, mitt huvud är helt tomt, jag vet inte vad jag ska skriva... ))

( Morning....lite senare xD har vart till stan ;P Han får väll presentera Frodo nu^^ och ringen xD eller? )

Eldaron börjar berätta om varför de är här, om ringen, härskarringen som skall förstöras. Den yngre av hoberna som Eldaron kallar vid namn Frodo, går fram till det runda bordet och lägger ringen där.
Alla stirrar på den som hyptnotiserade, Werana känner en obestinkt lust att hålla i den, att använda den, att skydda den mot faror och förstörelse. Med en kraftansträngning sliter hon bort blicken från dess glansiga yta, ty hon vet hur den påverkar dem omkring den.

Leila ser på ringen. Hon får en kraftig länngtan av att hålla i den. Men hon sliter bort blicken och tittar på Elrond istället. Hon visste att den var farlig och löd bara Sauron. Han berättar hur den ska förstöras. I eldarna den skapades av.

"Men någon måste förstöra den." säger Elrond. Genast bryter det ut ett kakafoni av röster. En alv erbjuder sig. Genast hoppar en dvärg ner från sin stol. Som genast gör honom ännu mindre, men med sin stora yxa i hand ser han dock livsfarlig ut. "Vi kan inte låta oss ledas av alver, nej dvärgarna passar för detta." morrar han hotfullt och genast är fler och fler alver och dvärgar inblandade i bråken.
Werana ser på dem med ohöjld nyfikenhet. Nog visste hon att alver och dvärgar inte drog jämt, det hade hon läst om med. Men att de kunde ta till att bråka på ett sådant viktigt möte var för henne obegripligt. Hon trodde att de, åtminstonde alverna hade mer självkontroll än så.

Leila och Legolas sitter kvar medans dvärgarna och de andra alverna börjar bråka.
De var inte som sin far. De ville inte starta ett krig mot dvärgarna.

((Är det inte typ så att Boromir säger att de ska använda ringen och så kommer Aragorn och typ säger något?? Och sen säger Frodo att han ska ta ringen och förstöra den??...))

( Jo, kanske xD vi kör på det ;P )

Efter ett tag när Elrond har lugnat ner alla inblandande ställer sig Boromir upp. Werana ser att han har fått den där blicken, blicken han ärvt av sin far, den maktgalna blicken. Den som hon inte gillar vare sig hos honom eller hos hans far.
"Varför förstöra den när vi kan använda den? Vi kan få Sauron på fall, vi kan bli mäktiga." säger han och ser på dem alla.
"För att ringen lyder bara sin härskare, Sauron. Den måste förstöras." säger mannen hon tidigare sett på ballkongen ovanför, med hoberna, undra var de övriga hoberna höll hus egentligen?
"Och vad vet en utbygdsjägare om det?" säger Boromir högdraget till mannen och Werana rynkar på pannan, varför sa han sådär? Som om det skulle vara sämre, vilket det självfallet var, men ändå.

Leila ser på dem. Mannen från Gondor vet inte vem ha talar med. Som i en rörelse ställer sig Leila och Legolas upp.
"Han är ingen enkel utbytesjägare" börjar Legolas.
"Han är Aragorn, son till Arathorn. Gondors rättmätige arvinge" avslutar Leila.
Mannen från Gondor ser på dem och sedan på Aragorn. De flestas blickar är vända mot dem.
"Det räcker nu. Sätt er ner Leila och Legolas" säger Aragorn lungt på alviska. Sakta sätter de sig ner igen.

((Minns inte hur det är i boken, men nu får det vara så^^))