Clato-rollspel! (Privat rollspel för Incendio & Dramione99)

Jag kunde inte släppa den enorma människan med blicken. Hans blonda hår fladdrade lätt med vinden och jag var tvungen att avbryta tystnaden.
''Taggad? På spelen, alltså.'' Frågade jag stelt och hoppades på ett inte allt för otrevligt svar.

Clove hade stiorrat på mig ett bra tag nu. Jag förstod inte varför ......
"Taggad? På spelen, alltså" hörde jag Clove fråga mig.
Jag drog handen genom mitt blonda hår. Jag var ju tvungen att försöka verka veta vad jag sysslade med nu. Det var jag faktiskt skyldig alla som förberett mig inför detta.
"Ja" svarade jag Clove och vände på mig så att jag stod mittemot henne. "Det är jag verkligen, jag ska vinna hela den här skiten och komma hem!"
Bra, då hade jag sagt det också. Nu förstod hon antagligen att jag skulle försöka döda henne med.

Han tänkte vinna. Han skulle se till att jag dog. Om tre veckor skulle jag inte finnas här längre.
''Då delar vi ett mål. Jag tänker också komma hem, så vi har ett problem.'' Sa jag skämtsamt för att vi skulle få något att skratta åt.
Under många år hade jag beundrat honom och sett upp till honom. Han hade alltid en svans tjejer efter sig, och ibland var jag också där. Han var snygg, det var han verkligen, och den största delen av alla tjejer i hans ålder hade haft en förälskelse i honom.

Tanken på att jag skulle vara tvungen att döda den fina tjej som stod framför mig just nu för att få komma hem igen, var väldigt jobbig, jag sköt den snabbt ifrån mig. Jag kände något för henne. Inte visste jag varför. Kanske för att hon skulle genomgå samma sak som jag inne på arenan.
"Öuhm ja, det är ju faktiskt ett problem" Jag, och försökte få min röst att låta något glad iallafall.
"Men jag lovar att jag ska lägga blommor på din grav då jag vunnit!" tillade jag sen.

Orden träffade mig som ett hårt knytnävsslag i magen. Han tänkte faktiskt döda mig.
Jag höjde på ett ögonbryn och log skämtsamt mot honom.
''Tack, detsamma!'' Sa jag och skrattade lätt. Våra ögon möttes för en sekund och en känsla sa till mig att jag var där alla andra tjejer i Distrikt 2 varit. Jag var låst. Besatt. Hans.
Jag ville bara kasta mig ner på marken, under tåget och ruttna där. Jag fick inte bli kär nu. Inte såhär.

"Tack så mycket! Den tanken ska jag bära med mig ...... Känns skönt att någon kommer bry sig om jag så skulle dö, haha. Men det är ju inte så stor risk, faktiskt. Sorry."
Jag insåg att Clove tittade till på mig med några sekunders mellanrum. Men alltid snabbt och sedan bort.
"Duhu, nog vet jag att jag är ganska snygg, men det är inte bra om du skulle råka charmas för mycket av mig. Jag menar, I'll gonna kill you, sweetheart!"

Jag stack upp näsan i vädret och fnös.
''Skulle det där vara kul eller?'' Fräste jag. ''Alla tjejer i din klass dreglar ju över dig, klart att de skulle bry sig!''
Fanfanfan. Hade han märkt att jag tittade på honom? Jag skrattade till lite lätt och tittade på honom med en sarkastiskt blick.
''Tror du att jag spanar in dig? Du, med alla år här i tvåan har jag lärt mig att kärlek inte är något för sånna som vill vara med i spelen. Sorrysorry, men jag måste fokusera på mig själv nu. Har ett spel att vinna.'' Sa jag kaxigt och klev in i tåget efter våra handledare.

Jag skrattade tyst för mig själv över det Clove just sagt. Men hon kanske hade rätt ändå. Kärlek kanske inte var något för nån som skulle vinna Hungerspelen .....
"Jag har aldrig sett en tjej dregla över mig, Clove!" ropade jag efter henne då hon steg på tåget. "men jag inser ju faktiskt vliken enorm pontential jag har nu när du säger det, iaf bland tjerja i min klass. Det kommer säkert finnas någon blond liten tjej som vill trösta mig då jag besöker din grav."
Jag klampade in i tåget efter Clove och våra handledare.
Då jag hittade Clove tog jag tag i hennes arm och såg till så att hon såg på mig ordentligt.
"Hej, sweetie!" väste jag i hennes öra sen. "Det kommer inte spela någon roll hur mycket du än fokuserar på din själv i försök att ta hem detta. jag kommer vinna detta. Det kan du vara säker på! Och föresten, kärlek kanske inte är något för oss. Men vad fan är Hungerspelen egentligen? Jo, en stor jäkla show för att underhålla invånarna i huvudstaden. Vi skulle kunna fejka en 'love story' för de, det skulle ge bra sponsorer!"
Jag var tvungen att hämta andan lite inann jag fortsatte i normal samtalston. Jag struntade i att både handledarna och eskorten hörde exakt vad jag sa.
"Och eftersom att jag ser så otroligt bra ut så skulle ingen förvånas, om du blev kär i mig, alltså!"
Hjälp, det där var typ det längsta uttalande jag gjort idag, märkte jag. Clove bara glodde illmarigt på mig.

--------
Ok, helt knäppt inlägg, men jag ville bara få upp lite "Clato-feelings" i det nu, haha.

Jag kunde inte låta bli att småskratta åt hans idé. Ville han fejka kärlek? Vad skulle det vara bra för? Han ville ju ändå vinna, och det skulle han göra, vare sig han försökte få mig i säng eller inte.
Jag vände mig hastigt om och stirrade hatiskt in i hans ögon.
''Vi. Ska. Inte. Fejka någon kärlekshistoria.'' Sa jag kallt och bet mig lätt i underläppen.
Ända sedan jag var en liten flicka hade jag fått lära mig att kärlek inte var något för vinnare. Jag var en fighter, som klarade mig på egen hand.
''Den dagen jag vill ha kärlek, så ska det vara äkta.'' Sa jag några sekunder efter det jag just sagt. Så var det. Aldrig att jag skulle leva i en lögn, det sista jag gjorde.

Jag stod helt mållös, jag bara gapade åt henne. Hade hon, en femtonårig liten oduglig flicka just nobbat mig bara såhär? Det stämde inte. Eller okej, hon hade sagt nej till mitt förslag, men i mina ögon var det ungefär samma sak.
Jag blängde mitt argaste på henne. Tyvärr så verkade hon bara bli lagom skrämd.
"Synd för dig då, eftersom att du inte kommer få uppleva någon äkta kärlek!" fräste jag, och bet ihop tänderna så hårt att det smällde. "Jag ska döda dig, om det så är det sista jag gör, Prexy - eller va fan du nu heter i efternamn!!!!!!"
Jag förstod inte varför jag lät henne göra mig så förbannad. Det var något i hennes sätt att prata till mig, som om jag inte dög nog åt henne ...... Alla vet att jag inte blir rolig då jag blir arg. Trist nog så var det förbjudet med slagsmål innan man ankomm till arenan ......