Him and her (Privat roll)

Han lyssnar på hennes svar och nickar, han har hört att Egypten är ett vackert land. Särskilt pyramiderna. Han har alltid velat se dem, okej, sen typ 3 år tillbaka, men ändå. Tåget knuffar till och börjar rulla, snart så ser man inte perrongen längre. James ser de andras föräldrar transferera sig därifrån innan han vänder tillbaka blicken mot Thalia.

”Jo, min sommar har väl varit helt okej. Det vanliga tjafset med pappa bara, men annars så har det väl varit ganska dött” säger han. Han känner hur lätt det var att prata med henne, som om de känt varandra sen förut, och inte börjat snacka för typ, en mening sen. Han skrattar till åt sin egen tanke och låter blicken glida undan från Thalia, mot kupé dörren. Några förstisar går förbi och tittar in, men de skyndar snabbt vidare. Han glider in i tankarna på hur det hade varit när han kom hit första gången. Hans hjärta hade nästintill slagit omkull honom för att han var så nervös. Inte heller hade han fått en kompis som de flesta andra och hållit ihop genom alla åren.

Han återvänder till verkligheten bara för att se ett hånglande par precis utanför kupédörren. Han suckar lidande, han har aldrig haft en tjej, aldrig kysst någon och han är därav – såklart – oskuld. Han reser sig och går för att dra igen drapperiet när han kommer på att Thalia sitter här med honom. Hans ansikte tar en röd ton och han skyndar sig tillbaka och sätter sig, försöker skyla ansiktet så hon inte ska se hans rodnad.

"Det vanlliga tjafset?" säger Thalia oförstående och tänker på sin egen far. Han försvann från Azkaban under massflykten förra året och förmodligen var han nu i Voldemorts tjänst. Hon visste inte, men trodde. Hon stirrar tomt framför sig när hon ser James skynda tillbaka och sätta sig röd i ansiktet. Orsaken ser hon snart, ett hånglande par utanför deras dörr.
Thalia skrattar roat åt hans reaktion och tar fram staven och med en sväng på den dras drapperiet igen, så paret döljs.
Visserligen hade hon aldrig haft en kille, men inte satte hon igång och rodnade så. Men det roade henne, hennes blåa ögon glittrade av undertryckt glädje när hon såg på honom.
"Så sista året? Vad hade du tänkt att göra sedan?" sa hon för att han skulle få annat att tänka på.

"Uhm..." tvekar han. Han har ju faktiskt inte tänkt på det. Antagligen kommer han att bli en sådan där tråkig ministerieman som pappa. "Jag vet inte" säger han till slut och suckar djupt. Han tittar upp på Thaila och skakar på huvudet, nästintill roat.

"Jag har faktiskt ingen aning om vad jag vill bli när jag slutar skolan. Egentligen skulle jag vilja bli auror, men, jag är lite för feg för det." Han kommer ihåg minnet utav vad sorteringshatten sa till honom när han skulle sorteras, "du är inte tillräckligt modig för Gryffindor James Smith". "Sen så har jag inte tillräckligt bra betyg för det heller, så jag vet inte. Jag hade tänkt att ägna en del av min fritid till att göra lite research och kolla vad det finns för yrken som kanske skulle passa mig."

Han tittar på henne, han kan inte förstå hur mycket hon förändrats över sommaren. Visst visste han vem hon var innan, men han hade aldrig reagerat på henne så förut.

"Ja, auror har jag funderat på eller att jobba något med drakar. Fast auror tror jag allt, du vet göra tvärtemot vad min far gör." säger hon lätt men suckar inombords. Visst hade hon och Atlas besökt fadern en tid då han satt inne, men han ville inte veta av dem. Han sa att de inte var hans barn, han skulle aldrig fött en Claware och en Gryffindor. Sen gav de upp och gjorde inget mer för honom. Atlas hade tagit hand om henne hela hennes uppväxt, och hon hade besökt sin mors grav i Godric's hollow, där de nu bodde i en lägenhet.

"Du hittar nog något säkert." ler hon. "Något kul måste det allt finnas." skrattar hon glatt och fortsätter. "Jag hade tänkt söka in till laget i år Simon har ju slutat så en slagmansplats är över."

"Vad kul" säger han, "du är säkert suverän på quidditch" ler han mot henne och ögonen glittrar på honom igen. Han har aldrig känt sig såhär förut och han älskar känslan.

Lunchvagnen passerade och han sa att han inte skulle ha något. Han hade magen full av fjärilar, hur skulle han kunna äta något då? Han tittade på Thalia om hon skulle ha något. Hon var svår att läsa så han lät bli att studera mer ingående.
"Är du hungrig?" frågar han eftersom han till slut blev så nyfiken att han inte kunde hålla sig.

"Tackar" säger hon leende. "Hoppas bara att jag blir utagen." säger hon glatt och försvinner sedan i tankar och märker inte hans blickar. Och hade hon märkt dem skulle hon förmodligen itne kåtsas om dem eftersom att hon inte visste vad hon skulle göra i en sådan situation.
Hon hoppar till när han ställer frågan till henne och hon hör lunchvagnen komma skramlande.
"Eh ja visst." ler hon och försvinner ut i korridoren för att koma chockladgrodor, hennes älsklingsgodis på vagnen.
"Ska du inte ha något? Jag är vrålhungrig." säger hon när hon kommer tillbaka och tar inte blicken ifrån honom. Sen inser hon vad hon gör och sätter sig på sätet. Han var ett år äldre, vad tänkte hon på egentligen?

"Det kommer du säkert att bli" ler han mot henne. Han tänker på sina försök på kvastar och hoppas innerligt - för hennes skull - att hon är bättre.

Han nekar på hennes fråga om han är hungrig och skrattar, "nej, jag är så långt ifrån hungrig man kan komma". Han ville förklara, att han har, är, kan - nej, de har precis börjat snacka och man kan inte säga sådant då. Han iakttar henne när hon tar chokladgrodorna, men viker bort blicken innan hon går in i kupén. Hon är sexig, snygg, vacker och ett år yngre, hon har bergis pojkvän.

Han drar en hand genom sitt blöta blonda hår som elegant ligger ner över hans huvud, en lugg som är ner över pannan och täcker en bit av hans vänsta blå öga. Han har funderat på att färga topparna blåa, precis som ögonen, men han har ännu inte vågat prova det. Han tittar upp på Thalia och funderar över hennes blodstatus, så han frågar; "Du, är du renblod, halvblod eller mugglarfödd?". Sedan slår det honom med all kraft hur mugglar-hatande frågan lät, så han lägger fort till "Jag är helt ärligt bara nyfiken, själv är jag halvblod. Lite av varje". Han ler mot henne, ögonen glittrar som de aldrig gjort förut.

Hon är så vacker, och han är så blyg.

"Jasså? Men ändrar du dig kan du få en groda." ler hon och kastar över en till honom. Hon ser på honom och ler han var snygg, men nej inte det blir fel. Han var ett år äldre. "Varför torkar du dig inte?" frågar hon och drar fram staven och torkar håret hans. "Du måste komma ihåg att du är en trollkarl." flinar hon och ser undrande på honom vid hans fråga.
"Jag är renblodig, min far är bror till Theodore Notts far. Du vet Theodore i årskurs fem i Slytherin. Så vi är kusiner, inte för att det gör någon skllnad. Jag och min bror har valt sida och det behagar inte släkten." sa hon tort och hennes mor, ja hon hade vart häxa innan hon dom. Det verkade gå i Nottsläkten att döda sina fruar. Liksom Theodore var hennes mor död och de kunde båda se testraler, de var där vid dödasögonblicket.

"Duvet, leva en sommar med mugglarbrorsa och totalt isolerad från allt som börjar med magi" skrattar han men tackar för att hon torkade han hår. Han öppnar chokladgrodan och, som vanligt, hinner grodan hoppa iväg innan han hinner fånga den. Den här gången kommer han ihåg att han är en trollkarl och säger "Accio!" och riktar trollstaven mot grodan. Grodan flyger tillbaka och han öppnar munnen, grodan flyger rakt in i munnen.

"Ah, ja, då förstår jag " ler James mot henne. Han minns Nott, om än väldigt vagt. Dock har han inget ansikte på honom, men det gör inget.
"Ser du Hogsmeade än?" frågar James Thalia då han sitter åt fel håll för att så.

"Men varför använder du inte magi? De borde väll veta om att du är en trollkarl? OCh du är ju myndig med, eller hur?" sa hon oförstående och skrattar då grodan flyger rakt i hans öppna mun.
Sen ser hon ut genom fönstret och rynkar pannan. "Svårt att säga, det vräker ner fortfarande. Men tror jag känner igen bergen." sa hon och ställer sig ner och drar ner väskan. "Bäst vi byter om då." sa hon och drog av sig tröjan med ryggen mot honom och drog på uniförmen och gjorde lika med uniformskjolen. Hon bytte om framför honom utan att tänka sig för.
Sommaren i Egypten och sitt levene med sin bror hade lärt henne att inte vara så pryd och hon tänkte helt enkelt inte på det.