Privat roll (Måntass och hp luna)

nej
Du?

om du inte vill...

Cecilia dukade fram frukost på bordet, kokade gröt och värmde limpan framför brasan, så att den kunde bli varm.
Just nu var de hos deras gammalmodiga faster, Enley. Hon hade varken ugn eller spis. Cecilia suckade och gick in i Elviras rum. Hon hade endast sin lilla säng, ett nattduksbord och en liten hylla med sagor, och kläder. DE var tvungna att bo där, eftersom det just nu var krig i staden de bodde på.
Hon satte sig bredvid Elvira som fortfarande sov, hon ruskade försiktigt på henne. "Elvira?" hon tog av henne täcket och gick ut till köket igen.

Jag öppnade dörren och där stod min storebror.
"Hej Jack.." säger jag nedstämt.
Han kliver in, blöt av regnet som föll utanför. Han går till köket och säger hej till mamma som ligger sjuk på soffan. Jag tar fram de mat som blev uver när han var ute.
"Så, hur gick det?" frågar jag. Han tuggar ur munnen och svarar:
"Helt okej... Ingen idag.." säger han och tittar ner i bordet. Jag försöker se ledsen ut. Inom mig sprudlar jag av gädje. Ingen drake död idag.

Enley kom ut i köket. "Sätt på radion är du snäll", sa hon och tog för sig av gröten. Cecilia nickade och satte på den, Elvira och pappa kom trötta ut i köket, de gäspade och Elvira blinkade av ljuset. "God morgon Dracones!" sa radion. "Igår förstördes byn Alleh och staden är mer utsatt en någonsin, vi måste tyvärr meddela att fjorton soldater dödades igår. Inga drakar har dött enligt Marie Carled och skogen har inte satts i brand på grund av.." fortsatte den i endlöst pladder.

Jag stirrade på mamma. Hon var för svag och trött för att göra någonting och det ända hon gjorde var att sova. Jag hällde upp lite medicin till henne och matade in den. Vi bodde tätt. Mor behövde ligga på kökssoffan eftersom vi inte hade mycket till hus kvar. Ett kök, ett litet rum packat med 3 sängar. Och såfanns det ju det nerbrända vardagsrummet som ingen någonsin var i.

Cecilia ska till byn, hon skulle ut och köpa mat. Hon såg på alla de sjuka människorna, som sov på gatan, eller såg på varandra med osäkra blickar, försökte tigga. Hon svalde och skyndade sig. Hon hatade att gå ut, det gjorde henne rädd.

Jag hänger upp Jack's blöta och leriga kläder och värmer vatten så att han kan bada. Jag blöter mors panna och går sedan för att hämta vatten från de gemensamma vattenkällan i centrum.
"Jag kommer snart tillbaka" säger jag tyst till mamma och kysser henne på handen.

Hon har vart i 'fiendes land' två gånger, och skulle dit igen. Kriget hade varat så länge att de unga soldaterna höll på att ta slut, nu skulle även flickorna ut. De andra gångerna hade det vart i en skolutflygt.

Jag bär de två största hinkarna till centrum. Centrum består av én vattenpump och en marknad. Det finns också en slaktgård. Jag ställer mig i den milslånga kön. Jag fyller så mycket vatten jag kan bära innan jag går in på marknaden. I min ficka hittar jag några knappar. Av skräddaren får jag tre kakor i utbyte. Några kronor ger tre buskar soppa och en liten kanna mjölk. När jag ger en kniv till slaktaren får jag en hel skinka.
"Må turen vara med er. Hälsa mor din" säger han. Gamle Nail hade vår familj känt länge. Han var en god vän till min far och gav oss alltid mer än vad det jag gav honom var värt. Jag tackar innan jag med tunga steg börjar gå tillbaka.

Cecilia suckade, hon ville inte tillbaka, aldrig mer se den förödelse vi skapat, skyltar och plakat, folk som spottade åt oss. Men de hade också skapat förödelse, och det var nästan värre hos oss, men endå. Hon gick till det lilla ståndet i utkanten av byn, hon köpte lite äpplen och kyckling av Bertil, som Cecilia en gång vart bortlovad med, men det hade snabbt avbokats när Bertil blev kär på riktigt, tur, enligt Cecilia.