19 år senare [Privat roll]

(Yes, he finds the thought of sneezing very ammusing)

Om James mindes rätt hade han mest stirrat ner i golvet och undrat vad han gjorde där. Nu ville han inte komma därifrån. Han märkte att en elevs blick hade fästs vid honom, hennes ögon såg intresserade ut. Han tänkte sin trollformel som gjorde han ögon tillfälligt röda och stirrade ondskefullt på henne, hon ryckte kraftigt till och tittade bort. James skrockade och trollade fram vatten i sin bägare för att börja smutta på det.

(haha bra där xD)

Cara himlade med ögonen åt James, de påminde henne om hennes far ögon, de ögonen hon fick när hon blev arg.
"James måste du skrämma dem så?" frågade hon och tog fram halsbandet med en krokodiltand i och började snurra den runt fingret, hon var riktigt uttråkad och ville bara bege sig från stora salen och gå till sitt kontor

"Vadå? Man måste ha lite kul ibland. Jag vill också att de ska ha respekt mot sina lärare, och inte vara som Potter" sade han, med en äcklad ton på Potters namn. "Dödade du besten själv?" frågade han då han såg tanden. Han viftade med staven mot en av förstaårseleverna, och hans skosnören knöt ihop sig själva med sig själva.

Cara bara skakade på huvudet "klart man måste ha skoj ibland men du behöver ju inte påminna dem om Voldemorts ögon" sa hon bara trött, hon kallade honom nästan aldrig far längre, hon visste inte varför. "Nej inga fler som är som Potter" muttrade hon och såg på halsbandet
"Ja något måste man ju äta" sa hon och ryckte på axlarna och såg på skosnörena och log sedan "skall man göra något skall man göra det ordentligt" sa hon och knöt ihop två olika elevers skosnören

Han skrockade åter igen och såg dem ramla omkull när det var deras tur. Flera elever skrattade, James log belåtet.
Efter vad som kändes som evigheter höll McGonnagall ett tal som James som vanligt inte lyssnade på och började sedan äta som en galning. För att vara husalfer lagade dem faktiskt rätt god mat.

Cara bara log lite när eleverna ramlade men avslöjade sig inte. Hon ville avbryta Mcgonagall ett flertal gånger men hon gjorde det inte. Hon såg på maten men hon var som vanligt inte hungrig. hon var det nästan aldrig. Hon åt upp och reste sig sedan upp
"Det var trevligt att ses" sa Cara och lämnade sedan stora salen och funderade först på att gå till kontoret men ändrade sig sedan och gick ner mot sjön till platsen som hon så många gånger besökt när hon var elev på skolan. Hon satte sig på bryggan och såg ut över sjön. en del av henne var glad över att vara tillbaka här

Efter att snabbt ha ätit upp efter att ha sagt adjö till Cara lämnade han eleverna till sitt ätande, vissa stirrade på honom, men denna gången fick de stirra gratis. Han gick ner till eken han brukat studera vid, rörde vid den lätt och gick vidare till det andra trädet där han förolämpat Draco innan de blivit vänner. Han småsprang mot det piskande pilträdet, som vuxit sig lite större, och fick det att stanna upp för att besöka platsen i Hogsmead där han vaknat upp mitt i vintern med det ny-gjorda märket. Väl tillbaks på skolområdet, smått leende, gick han till sitt nya kontor i de kyliga fängelsehålorna för att göra det mer hemtrevligt. Han viftade simpelt med trollstaven för att få hans ut-ökade koffert att möblera rummet. Sedan tände han brasan för att värma upp rummet. Han hade alltid velat gå in här under Snapes tid, för att få reda på vad som gömde sig i den mannens hjärna. Men han hade aldrig fått reda på det.

Cara reste sig upp när det blev kyligare och slängde en sista blick över bergen och stjärnhimlen innan hon gick in i slottet igen. Hon trängde sig förbi eleverna som såg undrande på henne. Hon trodde inte någon av dem visste vem hon var. de som gått i hennes årskurs och nu hade barn här hade inte mött henne på år och hon var svarthårig nu för tiden inte blond och hon hade fått mer färg. Hon steg in på kontoret och viftade med staven och alla hennes saker kom på plats och hon satte sig i fönstret och snurrade på ringen som hon fått av en man hon träffat i Anderna och log, den var av jade och fin. han hade sagt att den skulle ge hennes själ ro, hon trodde inte riktigt på det men bar den ändå

James öppnade det lilla glas-skåpet han hängt på väggen, hängde in fick-uret, lade dit spegeln och lutade trollstaven mot hörnet. Sedan stängde han den och gjorde så många förhäxningar han kunde för att absolut ingen annan än han skulle kunna öppna skåpet. Han ville hålla sina tre sista Horrokruxer säkra nog. Om han skulle sprida ut dem skulle det ta en onödig del av hans tid, och så skulle han inte märka lika bra om någon av dem förstördes, han föredrog att ha dem nära till hands. Vem skulle kunna hitta redskapen för att förstöra dem ändå?

Cara skakade på huvudet, det var lika bra att sova om hon skulle orka hålla lektioner i morgon. Hon såg på sängen och skakade på huvudet och trollade bort den innan hon drog fram sitt liggunderlag och sovsäck och kröp ner. hon var för van att sova utomhus under barhimmel för att kunna känna sig bekväm i en säng. hon öppnade fönstret så kylan kom in och log sen. det fick duga, det var någorlunda likt utomhus eller åtminstone så likt det kunde bli med tack över huvudet. hon slöt ögonen och somnade sedan