Eragon [Privat rollspel]

Utanför på borggården hör Aily hur Aureus skrattar. Då knackar det på dörren. Aily sveper in sig i en morgonrock och öppnar. Där står Murtagh.

Jag lyfter bort min lilla gråa vän från mina ben och för att verkligen visa hur mycket hon ogillar det väser hon och snärtar till mig med sin svans. Jag håller kvar henne och försöker se på våra lärare som om inget hade hänt.
Jag undrar varför de besöker oss, men de säger bara åt oss att följa med. Så vi traskar efter de ut på borggården

Aily slår ner blicken. Det är inte första gången hon är klädd på olämpligt sätt när hennes mästare kommer.

Därborta står den mänskliga drakryttaren och ser lite pinsamt berörd ut när hon står inför sin lärare Murtagh. Jag tittar snabbt på min drake för att inte fälla någon kommentar om det jag ser.
Jag om någon ska ju hålla tyst, för det känns lite märkligt att vara den första dvärg som är drakryttare, och dessutom vara lite äldre än min lärare. När jag tänker på det känner jag hur jag rodnar lite under skägget och Ór blir plötsligt väldigt munter.

Men Murtagh bara ler.
"Klä dig och kom ner till tronsalen sen" säger han och går.

Eragon och Saphira märker förändringen i vårt uppträdande och båda ser skarpt på oss. Jag rodnar lite mer men håller ögonkontakt. Till slut säger Eragon att jag ska göra mig i ordning och komma till tronsalen. När han säger det tittar han menande på min arm där ett litet blödande sår syns efter Órs tänder.

Aily skyndar sig att stänga dörren och byter snabbt om. Sen skyndar hon ner till tronsalen. Aureus är redan där. Aily uppfattar hans känslor som lyckliga. Förklaringen får hon när hon ser vem som står bredvid draken. Hennes storebror Alex.

Ór är alldeles för ivrig och försöker riva sönder dörren för att komma in i tronsalen.
Barzul! Du tar sönder dörren. Sluta. Vad är det med dig idag? Jag förstår mig inte på den där draken. Alltid lekfull och ivrig, men idag är hon värre än vanligt. Jag går in i tronsalen och ser en främmande alvkvinna och en främmande man av mänskligt släkte.

Aily rusar fram till sin bror.
"Hej" säger Alex och ger henne en kram. Men något är fel.
"Vad är det?" frågar Aily och besvarar kramen.
"Du ska få ett uppdrag" säger Murtagh. Aily vänder sig mot honom. Han ser bekymrad ut.
"Det är dina föräldrar..." börjar han.
"Dom är försvunna" avslutar Alex. Aily bara stirrar på dom. Men känner tårarna komma. Hon tvingar tillbaka dom.
"Du och Tugndil måste samarbeta. Dom försvann nära hans hemort" fortsätter Murtagh. Han höjer handen när Aily börjar protestera. Hon har aldrig gillat dvärgen. Även om hon inte visar det.

Jag blir väldigt förvånad. Ska jag samarbeta med det där människan? Och hur ska jag resa egentligen. Min lilla drake är alldeles för ung. Hon borde fortfarande leka och öva sig på att flyga och jaga.

Alvkvinnan ser rakt på mig och berättar att det går rykten om att min familj vill vinna tillbaka sin heder och att det kan ha något sammanband med att Ailys föräldrar har försvunnit.

"Jag har ingen familj, fru alv", morrar jag och undrar samtidigt hur hon kan veta vilken klan jag tillhör.