Privat Rollspel - Måntass, Destiny Hope

Emil började förklara om hur det funkade i den nya skolan. Han hade flyttat hit en månad innan Stasia, igentligen fanns det ingen förklaring till det. Stasia såg uttråkat på det enformiga landskapet utanför fönstret.

Efter ett tag får vi syn på skolbussen. Taylor håller på och gör grimarser till passagerarna.

Stasia rynkar diskret på näsan när hon ser hur en av pojkarna fjantar sig utanför. Och det blev bara bättre och bättre..

Jag slår till Taylor på kinden.
"Jävla omogna gubbe. Och du har levt i ca. 500 år?"

Stasia vänder helt bort huvudet när en av dem klipper till den andre, hon ser på Emil. Hon slogs av en tanke, han var faktiskt den enda närstående på flera hundra mils avstånd!

"Så himla omogen?!" Fräser Taylor och flinar. Vi parkerar bilen.

Bussen saktade in. Så att några frusna elever kunde kliva på.
"varför oroar du dig ens?" frågade Emil plötsligt. Hon ryckte på axlarna. Hon hade aldrig haft problem med att skaffa vänner. Men hon tyckte inte om det.

"Det ska bli kuuuul idag!" Fnissar Caroline och Timmy blir tvungen att himla med ögonen.
"Jaa.." Säger han ironiskt. Jag suckar.
"Carro.. Det är en skola" Sa jag.

Bussen stannade tillslut vid den kala skolgården.

Jag sprang till busshållsplatsen. Men Dean värkade inte vara frisk. (Dean är en gammal busschaför)