Om Voldemort hade vunnit

^ jätte bra :p om de andra mallarna kommer i morgon kan vi börja

Fuck it, kommer nu istället ^^

namn: James Carnalos
kön: Man
ålder: 24
familj: Döda
utseende: Svart axellångt hår, smått kutryggad, spinkig, normallång
personlighet: Paranoid, hatar allt och alla med vissa undantag
sida: Dödsätarna (for now)
rang: Har märket, utför hyfsat viktiga uppdrag, är med på de mindre viktiga möterna
yrke: Trollstavsmakare
kärlek: Rollas fram (den förra är död)
övrigt: Hatar egentligen Voldemort, men döljer det väl. Är bra på att skydda sina tankar och kan motstå Imperio. Och hans signatur trollformel är Obliviate.

As bra bara Tessans mall sedan kan vi börja as pepp xD

Namn: Laura Pevensie
Kön: Kvinna
Ålder: 24 år
Familj: Renblodig moder och mugglarfader, dock båda dödade då mugglarbyn som de bodde i sprängdes under Lauras sista år.
Utseende:

Personlighet: Hon är en Hufflepuff, lojal in i det sista mot dem hon bryr sig om. Oftast rusar hon in i saker utan att tänka sig för bara för att någon är i knipa. Hon är modig och har ett läshuvud som är enormt beroende på alla böcker hon läser.
Hon älskar Quidditch, är glad och trevlig att ha att göra med. Men hon är inte bara en solstråle, man är dum om man retar upp henne. Hon kan både döda och tortera även om hon undviker det i det mesta, men är skicklig i strid och på formler av både svartkonst och vanliga.
Sida: I kriget var hon på de godas, men hade lovat Voldemort att gå direkt över till hans om den sidan vann, vilket hon gjorde och är nu dödsätare.
Rang: Den är lite olika. Eftersom hon är vän med mörkrets prinsessa och på så sätt känner Voldemort genom henne. Och eftersom hon "Gav" sig först bland de goda så är hennes ragn högst bland dem och även högre än flera dödsätares. Vissa möten är hon med på, och även ibland bland de innersta dock mycket ovanligt.
Yrke: Chef för magiska spel och sporter. Hon lyckades övertyga om att Quidditch behövdes i världen.
Kärlek: Ingen ännu.
Övrigt:

Yeay nu kan vi börja MoHahaha jag har tänkt på det här hela dagen xD

Cara vilade vinglaset mot armstödet, orden framför henne i den lilla boken flöt samman, hon läste den mest för att fördriva tiden. Tid var något hon hade i överflöd. Andra ansåg kanske att hon borde ha förpliktelser, uppdrag och annat att göra men hon höll sig oftast utanför det hela. Hon planerade att göra en av sina spontanresor snart, men för det behövde hon förvarna sin far. Sist hade han kommit och hämtat henne. Ibland kunde han bli lite för mycket. Hon tittade bort på sin far som hade en livlig diskussion med någon hon inte kunde namnet på. att mannen gått på Hogwarts var hon säker på men inte mer än så. Men hon hade inte lagt ner någon större tid på att lära sig vad alla hette.
"Skulle ni kunna vara vänlig att dämpa er lite? jag försöker läsa här" sa hon enkelt och gav sin far en allvarlig blick.
"Det är ett stort hus, läs någon annan stans" sa han irriterat.
"Diskutera någon annan stans!" fräste hon tillbaka hon reste sig upp och tog med både boken och vinglaset och lämnade rummet med att smälla igen dörren. Var de tvungna att vara i biblioteket? Cara bestämde sig för att läsa på balkongen i stället och gick ut

James satt på sitt kontor och studerade spegeln han fått av sin gudmor innan de mördats. Han ville göra något speciellt med den, och kom och tänka på Voldemorts otroliga överlevnad. Han tog fram de mörka böcker om de mest avancerade svartkonster han hittat på Svartvändargränden och läste igenom dem, till sist kom han fram till Magick Most Evile, och hittade ett kapitel om Horrokruxer. Han läste beskrivningarna, kraven och effekterna. Det skulle förklara mycket om Voldemorts överlevnad. Även om det inte var så han gjort det ville James ändå prova på det, och lämnade huset med speglen hårt fastknuten i sin vänstra hand, med sin högra hand om trollstaven. Hans hus låg högt uppe på en kulle, som reste sig ståtligt över ett mugglarsamhälle. På hans balkong kunde han beskåda alla de små husen och känna sig som en kung. Men mugglarna såg självklart inte huset, eller vad han gjorde där inne.
Han gick nerför gatan och svängde in i en mörk gränd för att vänta. Till slut kom det förbi en mugglare som såg myntet han lämnat på marken, och när hon böjde sig ner för att plocka upp det sträckte han ut en hand från osynlighetsmantels, som han förhäxat själv, och uttalade de två orden.
"Avada Kedavra." han kände en djup smärta, som utsläpptes direkt från mitten av hans hjärta, och föll ner på knä på marken. Spegeln började lysa vagt, och slocknade nästan direkt igen. När han såg in i den såg han sig själv, men mycket vackrare. Så vacker att han inte ville sluta titta på sig själv, äckligt vacker. Han slet bort blicken, stoppade spegeln i sin rock, och plockade upp den tappade trollstaven. Sedan tömde han tankarna, koncentrerade sig på kontoret, och vände sig hastigt om. I nästa ögonblick var han tillbaks i kontoret.

Laura hade vart på kontoret men var nu åter hemma i lägenheten som var hennes egen. En mugglare hade bott där, det var en fin takvåning. Men mugglaren hade blivit mördad, eller nerslängd på gatan? Hon visste inte och brydde sig inte, den enda mugglaren hon brytt sig om var hennes döda fader så nu fanns inga kvar att bry sig om.
Laura sparkar av sig skorna i hallen och slänger sig på soffan, huvudvärk, de idioterna hon fått att styra över på kontoret gav henne huvudvärk. De var så skrämda och kunde inte ta egna insiati bara vänta på order från henne. Vad hade de fått hjärna till?

Cara slog sig ner i hängmattan på balkongen, solen lös henne i ansiktet och hon la ifrån sig boken och började i stället gunga fram och tillbaka. Det var alltid hit hon hade flytt när hennes far varit för jobbig, hennes egna ställe. Severus hade hjälpt henne göra i ordning det, hon log över minnet. ett minne som sedan länge var förbi. Hon funderade på att sova innan mötet hon skulle tvingas vara med på om några timmar. Hon visste inte vad det var för möte, allt hon visste var att hon var tvungen att vara med. Det var hon egentligen tvungen att vara på alla stora möten, men hon brukade ignorera detta. Men idag hade hennes far verkat extra angelägen att hon skulle vara med och hon hade inte orkat bråka

Plötsligt brände hans vänstra underarm till, och han förstod att mötet snart var igång. Han tog på sig rocken igen, körde på en hög cylinderhatt för att medvetet sticka ut, lade ner två extra-trollstavar i innerfickan och transfererade sig till gatan där deras hus befann sig. Han såg upp mot det med en låg fnysning. Bara för att han var uppväxt med mugglare behandlade de honom värre. Alla förutom dottern, som behandlade honom som en jämlike. Med lika mycket hat som mot de andra dödsätarna.

Sunny suckade tungt då hon satte sig ned lutad mot husväggen, hon tänkte skulle möta Bowler, sin gudfar där. Snart kom han klädd i dem svarta kläderna som man skulle bära, Sunny visste att det var något som skulle sägas. Kanske något viktigt, det antog hon. Sunny bar likadana kläder som Bowler. Han rörde inte en min då han ställde sig bredvid Sunny och hon fick resa sig upp.
"Hej Bowler" sade hon snabbt och tittade ned på sina händer.
"Hej" hörde hon Bowler säga.