Rollspel: mentalsjukhuset

Jag tror vi kan börja

So do I.

No, I think Oli123 should do it!

I suppose you're right
Varsågod, Oli123. Scenen är din!

Oli123; Du verkar tyvärr inte vara så aktiv just nu, men jag kan börja om det är okej?

Alice Ox

Alice gick sakta i gruppen av ungdomar. Hon var en människa som aldrig skulle synas i mängden om hon skulle vara som hon oftast var. Men hon var inte det.

Sedan Alice hade varit liten hade hon haft sina panikattacker. Då hade hon skrikigt varje kväll när lampan släcktes, men när hon sedan börjat dagis hade det börjat gå om, och hennes adoptivföräldrar, Frank och Margareta, hade pustat ut av lättnad. De trodde att allting skulle bli bra.
Men då Alice fyllt 6 år och hade gått ett tag i skolan blev allt värre. Ibland kunde hennes föräldrar höra henne sitta och viska för sig själv, hålla händerna för öronen och stirra stint med sina tårfyllda, gyllene ögon. Men nu hade de inte kunnat stå ut mer, efter flertal års väntan och tålamod. Alice tyckte väldigt synd om dem. Men hon hatade dem för att de skickat henne hit.

Simone

Jag hade alltid haft dom här "problemen", iallafall så länge jag kunde minnas.
Min fosterfamilj visste om det och de var helt okej i jämförelse med dom jag hade bott med tidigare (dem jag bode med nu respekterade mig och där jag ville dra gränsen, tja, accepterade dom att jag skulle dra min gräns, dem låtsades inte vara mina föräldrar och tvingade sig inte på).
Dom hade helt enkelt inte heller gjort någon stor grej av min "problem, vilket jag mer en gärna vill att dom skulle göra. Dom hade inte gjort något sen för en vecka sedan.
Det hade blivit strömavbrott i hela lägenheten och jag hade totalt brutit ihop, och när någon försökte hjälp mig och få mig lugn blev jag bara enu räddare och drog mig undan.
En vecka sedan hade vi bestämt att jag skulle gå i en grupp med några andra ungdomar för att träna mig av med mina fobier...