Privat Rollspel

June satt med sin grupp på golvet inne i träningsrummet. De hade en man som skulle träna dem, och just nu stod han och tog tiden på en pojke som sprang på rullbandet. Efter honom skulle det bli Junes tur att springa. Hon svalde hårt.
"June, du kan komma nu!" ropade han till henne.

Cora gick tillbaka till sin grupp. En flicka som Cora trodde hette Daniella frågade ivrigt om Coras resultat och berättade skamset att hon nästan hade skjutit soldaten i huvudet. Daniella fortsatte att prata på, men Cora tittade bort mot springbandet. Just nu höll en flicka med rödbrunt hår på med att kämpa sig fram en kilometer till. Själv hade Cora klarat 3 kilometer som hon var väldigt stolt med.

June sprang så länge hon orkade, men hon hade knappt tränat innan hon kom hit och nu var hon alldeles torr i halsen. Efter 3,5 kilometer var hon nästan helt slut och vid 4 kilometer var hon tvungen att stanna. Soldaten antecknade något i ett block, och vinkade sedan till June att hon kunde gå tillbaka till de andra i gruppen

(Verkar som om de är i två olika grupper. De måste ju träffas.)

Efter träningen som slutade prick 16:00 var det samling för alla grupper.

Generalen marcherade långsamt fram och tillbaka och stirrade på de tysta barnen som satt och såg förskrämt på honom. Cora försökte undvika direkt ögonkontakt för hans blick var skrämmande.
"Nå..." började han.
"Imorgon kommer några av er att tränas i nivå 2, alltså bilda en ny grupp. Och de lyckliga är..."
Cora hindrade sig själv från att fnissa. Nivå 2, som ett tv-spel. Allt var så förvirrande. De hade blivit förda hit på morgonen förra dagen för fienderna kom. Hon hade ingen aning om var hon var, bara att hon var långt hemifrån, i skogen. Hon hade ingen aning om var hennes familj var och om de var ok. Och nu blir de tränade i pilbåge, gevär, löpning och styrka.
"...Coraline Green..."
Cora hoppade till. De sa hennes namn! Hon hade gått till nivå 2. Men vad betydde det? Generalen visade mot en dörr och Cora gick sakta in. Där inne satt Daniella, den rödhåriga flickan och fyra barn till. Detta var alltså hennes nya träningsgrupp.

(Måste tyvärr logga ut nu. Vi ses! Jag är inne så ofta jag kan. Bye!)

De andra i gruppen pratade med varandra om hur långt de orkat springa. De flesta klarade runt 5 kilometer, och June kände sig rätt kass med sina 3,5 kilometer. Som tur var frågade ingen henne om hur långt hon orkat springa, kanske berodde det på att hon inte hade några vänner i gruppen.

(Nu är vi i samma rum och i samma grupp.)

En soldat stegade in i rummet. Han harklade sig och började gorma.
"Eftersom ni är i nivå 2 nu kommer träningarna vara mycket hårdare..."
Cora undrade hur den nya träningen kunde vara hårdare än den förra.
"Ni kommer nu att gå upp klockan 05:00 prick. Frukosten kommer serveras 06:00 och kom inte sent! Ni kommer att träna fram till 20:00, med en halvtimmes paus mitt på dagen och en för middag..."

June tittade upp. Vad pratade soldaten om? De kunde ju inte gå upp tidigare! Hon var trött redan ju, och att hålla på och träna hela dagen skulle vara omöjligt!
June kände hur den lilla känslan av hopp om att klara träningen försvann med en gång.

Klockan var 21:00 och middagen var uppäten. Cora föll ihop på sängen och såg att Daniella och den rödhåriga flickan gjorde samma sak. Cora hade tänkt fråga den rödhåriga flickan om hennes namn, men det kom bara ett tyst sludder och rätt som det var hade Cora somnat. Det var konstigt för hon var väldigt orolig för nästa dag...

June somnade så snart hon lagt sig i sängen. Hon hade inte orkat borsta tänderna eller något, så hon hade fortfarande sina vanliga kläder på dig.
Under natten vaknade hon flera gånger och hon sov väldigt dåligt. När klockan sedan ringde på morgonen var hon mer trött än hon varit igår.

Klockan var halv sju. Barnen stod och huttrade i träningssalen. Värmekällan hade gått sönder.
"Som ni säkert redan vet har vi ingen värme. Så ni kommer att ha extra uppvärmning innan ni börjar." gormade soldaten, som Cora nu kallade Jätten eftersom han var så stor och kraftig. "Så... Vad väntar ni på? Fem varv runt salen!"